Vad sägs om lite Kinesisk kloak-olja i maten?

Såg precis den här videon på Reddit. Den visar hur produktionen av så kallad Gutter oil fungerar i Kina. Tydligen är det väldigt dyrt med matolja och eftersom mycket kinesisk mat friteras skapas detta olagliga och framförallt ÄCKLIGA substitut av fettavlagringar från stadens kloaker och avlopp. De säger i videon att det är vanligast på marknader och matstånd på gatan.

Jag tänker att det man inte vet har man inte ont av. Nu kommer jag tänka på denna videon varje gång jag ser ett stånd med friterad mat i Kina. Bevisligen smakar det inte äckligt fast det innehåller en rad hälsofarliga kemikalier och bakterier, hade jag märkt någon skillnad månntro?

Mitt nya pass är här, det gick fort!

Imorse fick jag ett SMS ifrån Boråspolisen där de meddelade mig att passet som jag beställt i fredags fanns för uthämtning på polishuset i centrum. Jag blev väldigt förvånad över hur fort det gick att få ett nytt pass, bara 2 arbetsdagar. Å andra sidan kanske det inte är så märkvärdigt när man tänker vidare på det. Det är inte semestertider, vilket kanske gör att avdelningen som bearbetar passansökningar inte har lika mycket att göra. Jag tror också att polisen är väldigt vana vid att människor som ska på resa inom några dagar kommer in stressade på grund av att de upptäckt att deras pass gått.

Mitt nya pass!

Mitt nya pass!

Med passet i min hand blev det en hel del att göra idag. När jag kom hem skickade jag genast iväg ansökan om att få utdraget från belastningsregistret som jag skrev om för något inlägg sedan. Jag skrev också om mitt CV till engelska och började fylla i de medicinska formulären som måste in till arbetsgivaren i Kina. I formulären bekräftar jag bland annat att jag inte är epileptiker, har diabetes eller är gravid..? Jag måste deklarera mitt blodtryck också, vilket min mor kommer få hjälpa mig med eftersom hon är distriktssköterska.

Det som är kvar att göra innan alla handlingar är klara för inlämning är den engelska uppsatsen som arbetsgivaren vill att jag skriver om mig själv. Den känns lite jobbig eftersom jag inte är jättevan vid att skriva om mig själv på en annat språk. De beskriver i och för sig vad de vill veta om mig, så det blir nog inte en jättekomplicerad grej. Just det! utdraget ifrån brottsregistret ska in också, men jag har ingen riktigt kontroll över när det kommer. 192 kronor inklusive porto kostade utdraget.. Just det (igen), en sak till måste göras klart, fast det är inte riktigt min uppgift. De vill ha en så kallad Character Reference vilket är ett dokument som fylls i av någon i min omgivning, gärna en chef eller liknande. De ska beskriva hur länge vi känt varandra, hur vi känner varandra och hur de tror att jag skulle fungera som engelsklärare i ett nytt land. Jag kommer nog låta min tränarkollega fylla i dokumentet. Vi har tränat och lärt ut Wushu (Kung-Fu (kampsport) ) tillsammans i 10 år, jag tror han är ypperligt passande när det kommer till att ge ett utlåtande om mina pedagogiska kunskaper.

När jag fick en lista på alla uppgifter som jag var tvungen att skicka in för att jobba som engelsklärare i Kina kändes listan väldigt lång, men nu när jag betat av ett par punkter känns det inte som så mycket längre, vilket är skönt.

En slö söndag med Breaking Bad

Idag kollade jag klart på de sista avsnitten av Breaking Bad. Jag började se serien för fyra veckor sedan ungefär och sedan dess har jag inte kunnat slita mig, de sex säsongerna gick åt som smör i solsken! Det var väldigt länge sedan jag följde en TV-serie med så stort intresse som jag nu gjort med Breaking Bad. Den senaste var nog Prison Break och Lost som var aktuella när jag gick på gymnasiet. Vi hade det inte allt för körigt på mitt gymnasium trots att vi hade många tunga kurser på schemat. Varje torsdag och tisdag stannade skolan upp för att se på de nya avsnitt av serier som släppts under natten. Det gjorde det också lite roligare att följa serier eftersom man alltid hade någon att prata om serierna med.

Breaking Bad var helt klart en av de bästa serierna jag sett. I korthet handlar serien om en gymnasielärare i kemi som drabbas av lungcancer och inte har råd med cellgifter och strålbehandling. Han löser sitt ekonomiska problem genom att gå ihop med en före detta elev och övertyga honom om att börja sälja drogen meta amfetamin som han själv tillverkar. Eftersom han är kemilärare och dessutom fått nobelpris i kemi kokar han det renaste och mest potenta meta amfetaminet som någonsin skådats. De första sex avsnitten var rätt så dryga eftersom det handlar väldigt mycket om hans familj och hur han själv reagerar på sitt cancerbesked. Efter det tar serien fart och det börjar hända en rad sjuka och actionfyllda saker.

Det jag verkligen älskar med serien är hur läraren som kallas för Mr. White går ifrån att vara en pryd, försiktig och nördig lärare som hatar det han håller på med till att bli ett respekterat kriminellt geni som får en kick av att tillverka och sälja droger. Under seriens gång får han många tillfällen att lägga ner sin kriminella karriär och leva gott med sin familj, men eftersom han känner sig så levande av att göra kriminella saker väljer han att fortsätta ner i det galna kaninhålet tillsammans med sin partner Jesse Pinkman.

Jag kommer verkligen sakna Breaking Bad. Jag undrar om jag ska ta med mig någon serie på min resa. Jag planerar inte att ta med någon dator, det får räcka med ett tangentbord och min mobiltelefon. Eftersom mobiltelefoner är som datorer nu för tiden kan man plugga in både tangentbord och USB-minnen i dem utan större problem, i alla fall om man har en Android-telefon. Då kan jag både skriva mina blogginlägg och se på film direkt i telefonen. Kanske kommer det inte finnas tid till att se på serier eller kanske kommer jag inte vilja se på serier. Jag hoppas att faktiskt att jag kommer ha för mycket annat att göra och lära mig under min tid i Kina. Jag hoppas att den totala omställningen inte lämnar allt för mycket plats åt tankar som rör mitt vardagsliv, det är ju trots allt därför jag väljer att dra in the first place.

Nu ska jag se på någon serie som heter Slå han på käften, tydligen en serie som ska passa en kampsportare som mig.. har jag hört.

Nytt pass på gång

Idag var den en underbar höstdag i Borås! Jag brukar inte tycka om hösten, men denna dagen njöt jag verkligen av färgerna på träden och solljuset genom molnen.

Bestämde mig för att ordna nytt pass idag. Det måste bli klart så snart som möjligt eftersom jag behöver skicka in en bild på det till organisationen som sedan ska anställa mig som lärare i Kina. Jag behöver också bifoga en giltig passbild för att få ut ett utdrag från polisens belastningsregister (brottsregister), vilket jag också behöver lämna till samma organisation. Man kan göra ett nationellt utdrag från polisens register, utifall man söker jobb inom Sverige och arbetsgivaren vill vara säker på att man inte är en dömd brottsling. Det nationella utdraget är gratis och går rätt så fort att få. Det är dock inte det nationella utdraget jag måste ha, utan det internationella. Det kostar i runda slängar 200:- att få ut och kommer på 5 olika språk varav den engelska versionen ska vidare till Kina. Det är tydligen viktigt att man inte är dömd för något brott om man vill få jobb som lärare, både i Sverige och i Kina.

reseblogg pass polisen

Men! för att få ut det internationella utdraget från brottsregistret behöver jag som sagt bifoga en giltig passbild i min ansökan till polisen. Mitt pass gick ut för ett år sedan och jag har inte haft någon större anledning att skaffa ett nytt sedan det gick ut. Dessutom har mitt legg också gått ut för väldigt lång tid sedan, vilket lämnade mig helt utan någon giltig ID-handling. Jag trodde att detta skulle göra det jobbigt för mig att beställa ett nytt pass, eftersom man ofta måste visa upp någon ID-handling för att få ut en annan. Dock blev det mycket enklare än vad jag trodde. Jag behövde bara ta med mig någon som kunde intyga att jag är den jag säger att jag är till polisstationen, tillsammans med mitt gamla legg.

Något jag verkligen inte gillar är att de tar fingeravtryck på alla som söker nytt pass i Sverige nu för tiden. Den senaste tidens avslöjanden om hur Sverige läcker ut information om medborgarnas belastningsregister och internetvanor till andra länder utan individernas tillstånd gör mig väldigt osugen på att finnas med i statliga register, framförallt med något så känsligt som mina fingeravtryck! men vad har jag för val? Vill jag ha ett pass måste jag lämna mina pekfingertoppars fårade ytor till myndigheternas databas. Dagens Fuck-off-moment.

Nu tar det i alla fall 5 arbetsdagar innan jag får ett sms ifrån polisen som säger att mitt pass är redo för uthämtning. Med till stationen ska jag ta mitt kvitto som jag fick när jag betalade de 350:- som passet kostar.

Jag tänker inte så himla mycket på den kommande resan i nuläget. Kanske kommer det fler tankar om det i framtiden. Den som läser denna reseblogg får se!

Kanske är det dags att börja nu?

När jag bygger hemsidor brukar jag sitta och pilla med alla smådetaljer i evigheter. Ska jag vara ärlig finns det nog ingen gräns på hur mycket tid jag kan spendera på en webbplats bara för att få alla linjer och marginaler precis som jag vill ha dem. Typsnitt är en detalj som jag alltid fastnar vid. Brödtexten ska vara lättläst och luftig men inte barnsligt stor, helst inga seriffer. Rubrikerna ska vara tydliga, men gärna innehålla en visuell twist som förhöjer upplevelsen för ögat en aning. Färger kanske är det absolut viktigaste. Två kanske tre grundfärger som är nära besläktade och en huvudfärg som kommer från en annan del av spektrat, gärna någon som drar fokus men ändå går ihop med grundfärgerna. Strukturerad kreativitet kallar jag det, motsägelsefullt kanske? Det är något meditativt med webbprogrammering i alla fall.

reseblogg

Den här resebloggen har varit färdig ett bra tag nu, men detaljerna fixar jag fortfarande med. För mina närmsta vänner berättar jag en hel del om de förberedelser jag gör inför min resa i Januari, jag har också delat med mig av adressen till den här resebloggen till ett par vänner som sagt att de ser fram emot att följa mina inlägg. En tjejkompis som är en flitig bloggläsare har varit på mig om att börja skriva inlägg här ett bra tag nu. Hon säger att bloggläsare gärna vill följa förberedelserna och jag tror hon har helt rätt. Således försöker jag nu slita mig ifrån all CSS- och PHP-kod för att börja använda bloggen på riktigt, vilket känns konstigt.

Till vardags driver jag min egen webbyrå. Inget märkvärdigt, jag bygger hemsidor och bloggar åt människor och företag som vill ha en plats på internet. Jag har också en hel del egna webbprojekt som jag jobbar på i mån av tid. Jag har formgivit och kodat +100 webbplatser hittills och varje projekt ser ungefär likadant ut på det vis att jag gör mitt jobb och sedan lämnar över webbplatsen till kunden som ska använda den. Det gör att jag aldrig själv riktigt vant mig vid att använda webbplatser och bloggar. Det ingår lixom inte i mitt dagliga jobb.

När jag nu sitter med en blogg som jag byggt åt mig själv smyger sig en motsägelsefull känsla på mig. Skrivandet – nytt och bloggen – bekant. Vita fällt som ska fyllas med berättande text. Strukturerad kreativitet. Bekant och nytt på samma gång.

Nu har jag i alla fall skrivit mitt första blogginlägg och det kommer absolut bli många fler. Vill du veta mer om vad detta är för reseblogg kan du klicka här för att få reda på mer!