Äntligen en ledig dag!

Idag hade vi vår första lediga dag på länge! Helt fantastiskt. Jag sov fram till 09.30 vilket kändes som en lyx. Ännu mer lyx blev det när varmvattnet visade sig fungera i lägenheten också. Jag gick upp före alla andra och tog en lång dusch. När jag gjort mig i ordning gick jag ner till haket och mötte Oskar och Jason för att åka in till Electronic Market i Haidianhuangzhuang (säg det fort 10 gånger om du kan!). Oskar ville köpa en mobil och kunde hantera ett kinesiskt simkort och Jason ville ha en datormus. Eftersom jag redan har allt jag behöver i teknikens följde jag bara med för sakens skull.

När vi gick upp ur tunnelbanan kom vi direkt in i köpcentrat som förmodligen var det största jag varit inne i. Det hade 10 källarplan och 10 vanliga plan med blandade butiker varav de flesta sålde kläder av olika slag. Vi såg både Jack and Jones och Veromoda. Eftersom vi inte ätit någon frukost kände jag hur energin läckte ur mig som vatten ur ett såll. Tittar och tröttare blev och och vi verkade aldrig komma fram till någon mataffär eller kiosk. Vi hade kommit fram till att det behövdes mat först för att kunna ta oss ann det stora centrat. Vi hittade en juicebar efter ett bra tag. Då gick min kropp verkligen på sparlåga. Jag beställde in en färskpressad juice av apelsin och morot. Sedan var jag tvungen att ta mig till ett helt annat ställe i centrat för att betala och slutligen tillbaka för att hämta ut drinken. Jag slukade den med en gång och kände hur energin återvände. Vi behövde dock fortfarande något att äta. Vi råkade springa på en öde Subway i ett hörn och gick in. Självklart pratade inte kassörskan engelska, så det blev lite mandarinträning. Det är faktiskt väldigt roligt att kunna göra sig förstådd efter bara en vecka här i Kina. Att kunna ja, nej, denna, det, tack och nummer gör väldigt mycket. Tänk om vi kunnat så det första dagen vi var här, tänk vad förvirring vi hade sluppit på restaurangen då. Självklar kan vi en hel del meningar och fraser också, sepciellt oskar och jag som försöker träna på det så mycket som möjligt. Det är en fantastisk känsla att säga något och se hur det fungerar! Det bygger verkligen självförtroende i språket.

En macka var blev det, sedan bar det av till elektonikmarknaden. Efter mycket vandrande och en hel del pratande med säljare hittade vi en kinesisk tjej som hette Mary. Hon var bevisligen säljare för ett företag i komplexet och frågade vad vi var ute efter. Vi sa att vi ville ha en telefon och hon sa att hon skulle ta oss till en butik som hade de bästa telefonerna, allt vi behövde göra var att följa henne vilket vi gjorde. 3 våningar upp satt vi ner med henne i en butik och berättade att vi ville ha den billigaste telefonen de har. Hon sa att de hade en för 2000 Yuan (2000 kronor). Vi sa skrattade och sa att vi hade tänkt något i stil med 300 Yuan. Plötsligt ändrade hon sig och sa att hon kanske hade en för 800. Det var jag som började med prutandet, även fast telefonen var till oskar. Oskar fick ta över och fick ner den till 350 Yuan. Målet var 300. Oskar sa till Mary att han kunde tänka sig att köa två telefoner för 650, vilket hon inte gick med på. Vi reste oss och gick ut genom affären. Efter ett tag kom hon springade efter oss och sa att vi kunde få telefonerna till det priset. Hon ledde oss till en ny butik där telefonerna fanns. Det var inga dåliga telefoner direkt. Det blev två Huawei T310 (tror jag de heter) Det är en androidmobil med relativt stor skärm som har den senaste versionen av Android. Hemma skulle vi nog få ge 1700 kronor för den, så att få en för 300 kronor var en bra deal!

image

Det fanns så mycket teknik att köpa på denna marknaden och jag ville verkligen ha något, men hittade inget jag behövde och även om det var bra priser var det fortfarande mycket pengar. Även om en telefon som kostar 5000:- hemma finns här för 2000:- är det fortfarande 2000:-..

När vi kom hem igen var klockan runt 15.00 och vi fick valet att vara med på en matlagningskurs på campus där en duktig kinesisk kock med 20 års erfarenhet lärde ut recept till kung paow chicken och lite andra maträtter. Självkart fick man en köksplats att laga maten på också. Jag var dock inte med på den eftersom jag hellre tog det lite lugnt på rummet ett tag. Jag svarade på en hel del mail som kommer in till den här resebloggen, jättekul att ni som läser skriver till mig via kontaktformuläret. Återigen, förlåt för att jag är dålig på att svara på kommentarer. Jag uppskattar dem verkligen jättemycket, speciellt dem med tips!

Klockan 18.00 gick jag ner till haket och snackade med lite folk. Det kom och gick folk från och till fram till klockan 20.00 då vi bestämde oss för att testa ett nytt ställe här i krokarna som heter Hellens . Tydligen skulle de ha god pizza där och visst var den okej, men personligen tycker jag bättre om svensk pizza faktiskt. Ölen var dock väldigt billig! Jag drack bara Cola, men några andra beställde in stora ölflaskor på nästan en liter för 10:- När vi satt och käkade bestämde sig en kinesisk kille för att överraska sin flickvän, så han bad ägarna att starta karaokemaskinen och sjöng sedan för henne. Det var någon engelsk låt som jag aldrig hört tidigare, eller så har jag det fast jag inte kände igen den. Han slaktade verkligen låten totalt! Men han ska ha rikligt med beröm för att han verkligen hav allt när han sjöng!

Nu ska jag avrunda det här inlägget hade jag tänkt. Imorgon väntar en heldag med utflykter. Först ska vi till sommarpalatset och sedan ska vi se på akrobatik. Vi ska äta Peking anka också, jag hoppas den är lika god som jag minns den.

Jag förväntade mig verkligen inte att internet skulle vara såhär värdelöst i Kina. Uppkopplingarna suger oavsett vart man är och ibland försvinner nätet helt campus. Önskar att jag kunde hitta nät någonstans som tillät uppladdning av videor till Youtube, eller som klarade av den trafiken, men allt är för långsamt och jag är aldrig på samma ställe tillräckligt länge. Sedan hinner jag inte alltid korrekturläsa mina inlägg heller. Jag läser dem ofta några dagar efter jag publicerat dem och märker alltid enorma stavfel i dem eller ibland att hela ord bytts ut. Detta får jag skylla på min telefon ordbok som föreslår ord åt mig som jag inte är med på ibland. Den ändrar en hel del ovanliga ord till något vanligare utan att jag ber om det. Märker det inte förrens det är för sent.

Sista skoldagen innan lite ledighet!

Idag hade vi lektioner i hur man lär ut uttal. Den bestod att ett par övningar som var väldigt roliga. Själva poängen var att utforska hur mycket uttal spelar roll i ett talat budskap. Man kan säga samma sak på ett glatt och ett argt sätt och ge det olika budskap. Ingen ny information, men fortfarande väldigt intressant att studera. Betoning på olika ord ger samma mening olika innebörd. Efter den lektionen hade vi en elevledd lektion där vi satt i grupper om 3 och turades om med att leda lekar och andra aktiviteter.

När lektionerna var slut och lunschen låg i magen väntade lite speciella saker på chemat. Först ut var kalligrafi! Vår grupp fick vara i ett klassrum som förberetts med papper och penslar tillsammans med muggar med bläck i. Lektionen leddes av vår mandarinlärare som visade sig vara fantastiskt duktig på kalligrafi. Det var precis lika svårt som jag räknade med att det skulle vara. Kanske skulle det bli lättare om man fick instruktioner om hur man balanserar tecknet på pappret för att det inte ska se skevt ut, men några sådanna fick vi inte såklart. Det är inte så den kinesiska pedagogiken fungerar. Du gör som läraren tills läraren tycker du förtjänat mer handledning, vilket inte är så lätt att uppnå på 60 minuter. Först fick vi göra tecknet för 1, sedan 2 och självklart 3. Där efter höjde han ribban lika hastigt som han gör på de muntliga lektionerna genom att få oss att teckna tecknet för kärlek och vacker. Enormt svårt! Nedan kan du se resultatet av mitt tecknande, jag tror att jag klarade det bättre än många andra och sämre än vissa andra. Hur tycker du det ser ut?
image

Efter kalligrafin skulle vi få en lektion i Thai Chi. Eftersom jag tränat Thai Chi under väldigt pedagogiska lärare med enorm kunskap hemma låg ribban högt. Lärarinnan vi hade visade sig inte nå upp till den nivån. Hon började med att förklara vad thai Chi är på knagglig engelska och där efter skulle vi få börja på rörelsemönstret (eller formen som det kallas) självklar skulle vi köra den så kallade 24-formen. Det är samma form som alla tränar inom Thai Chi. Det var verkligen smärtsamt att stå där i hallen och se hur dåligt hon lärde ut och hur hemsk förklaringarna var. Kanske var det för att jag vet hur roligt kampsport faktiskt är om man har en bra tränare som kan motivera och inspirera. Här står hon och ska försöka ge ett gott första intryck av något jag älskar att spendera tid på och sabbar det totalt. Jag kände att det fanns så mycket jag ville säga, för det finns massor med intressanta saker att veta om Thai Chi. Jag ville så hjälpa till med instruktionerna för att kanske göra det lite roligare och lättare att förstå för mina kurskamrater, men självklart kunde jag inte med det. Varför skulle någon av mina kurskamrater ta mitt ord före hennes, de vet ju inget om mina kunskaper på det området. Därtill hade det varit oförskämt. Om jag ledde en träning och någon elev började hjälpa till utan att jag bett om det skulle jag själv bli rätt lack. Vi kom såklart inte så många rörelser i 24-formen innan ”lektionen” var slut. Jag kände att jag längtar tillbaka till träningen hemma. Jag kan inte riktigt träna här eftersom det är så fruktansvärt kallt ute och inte känner till någon direkt idrottshall på campus. Kanske skulle jag fråga om en. Jag behövde i alla fall en varm dusch efter den smärtsamma ”lektionen”, så jag gick upp till rummet och tog av mig kläderna. Väl inne på toaletten skruvade jag på kranen och upptäckte att det inte fanns något varmvatten – typiskt! Det fick bli en kort och iskall dusch istället.

Middag kom härnäst. Under den diskuterade alla vad som skulle ske på kvällen. Oskar och jag ville som vanligt ut och hitta på något speciellt. Oskar behövde ett par nya jeans och jag ville ha en mössa så vi bestämde oss för att åka iväg till en del av Beijing som Oskar har besökt tidigare. Många av de andra ville såklart festa, men också sjunga karaoke.

Oskar och jag satte oss på tunnelbanan och åkte iväg till stället han tidigare bott på. 8 stationer senare var vi framme och började gå ner längs huvudgatan som var kantad med säljare av olika slag. Snart kom vi fram till ett stort varuhus vars källare vi gick ner i. Det låg en matbutik där som innehöll massa roliga saker. Vi ville ha något att dricka så vi sökte bland hyllorna och hittade tillslut Pineapple beer, alltså annanasöl ! Det lät alldeles för spännande för att låta bli så vi köpte varsin och gick vidare ut på gatan igen. Jag måste säga att det var en överraskande god kombination med öl och ananas! Väldigt gott! Det är en sådan sjuk kombination som pepparkakor och blåmögelost, det bara funkar tillsammans lixom.

image

Nästa enorma varuhus låg några 100 meter ner för gatan. Vi gick in och sökte upp en HM butik. Oskar hittade ett par byxor och jag letade fram en passande mössa. Jag spanade faktiskt på samma mössa hemma i Borås, men där kostade den 250:- vilket var lite mycket för en mössa. Här kostade den dock 45:-, så jag tog den. Oskar ville ha ett bälte också, så vi bestämde oss för att fråga efter det på mandarin. Jag slog upp bälte i Google translate på min mobil – Yāodài. Där efter sökte vi upp en säljare och sa ” Wǒ mǎi Yāodài ” Vilket betyder Jag ville köpa ett bälte.. Typ. Säljaren förstod i alla fall och bad oss med ett leende att följa med. Därefter hittade Oskar ett bästa han ville ha och vi betalade innan vi gick ut. Det är väldigt bra med Visa-kort .

Med våra påsar från HM stannade vi till vid en bar som hade massa olika drycker. Allt ifrån juice till grönt te med mintsmak och is. Jag försökte förklara för den lilla tjejen som stod bakom kassan att jag ville ha en mangojuice. Hon skrattade eftersom jag pratade mandarin och de lät säkert inte jättebra, men hon förstod och tog min beställning. Där efter var det Oskars tur. Han valde det gröna tet med mintsmak och beställde det på mandarin. Återigen skrattade hon lite blygt och tog hans beställning. Hon frågade oss båda något och vi antog att hon ville veta om vi ville ha något mer. Vi sa ” Bù, xièxiè ” och hon fnissade igen eftersom det förmodligen inte var svaret hon väntade sig. Oskar och jag satte oss ner vid disken och pratade om allt möjligt under ett bra tag, samtidigt som vi testade lite fraser på tjejen bakom kassan. Varje gång vi sa något sprang hon in i köket och berättade för kockarna vad vi försökte säga. Det hördes skratt ifrån köket. Det är en väldigt rolig känsla att prata Mandarin, även om det är dålig mandarin. Det är också väldigt roligt att se hur glada Kineser blir när vi försöker sätta oss in i deras kultur. De skiner lixom upp och blir väldigt hjälpsamma. Pratar man inte mandarin blir man behandlad som luft ungefär. Ingen tittar på en och ingen bryr sig om en. Det är väldigt annorlunda om jag jämför hur det var för ett par år sedan.

Efter ett par timmar bestämde vi oss för att besöka Beijing Olympic Stadium som bara ligger några stationer från Campus. Redan vid stationen där vi klev av möttes vi av bilder på idrott och sporter. Trappan som ledde upp från tunnelbanan leder direkt in på området där Stadion ligger. Det var en häpnadsväckande upplevelse att gå ut på den enormt stora paradgatan eller paradtorget. Det första vi möttes av var en man som blöt ett snöre med drakar som sträckte sig så högt upp i smoggen att vi inte kunde se vart den slutade. Längre bort skymtade arenan som lyste i olika färger. Tydligen ska man besöka den på kvällen som vi gjorde, eftersom de har olika ljusshower på stadion när mörkret faller. Vi gick och gick på den enorma gatan som nästan var helt folktom. Ju närmare vi kom, desto större blev stadion. När vi var 20 meter ifrån den var det nästan svårt att uppfatta hur stor byggnaden är. Jag tog massa bilder, men inget gör den rättvisa. Det är så enormt stort att det inte känns som att man rör på sig om man fäster blicken på stadion samtidigt som man går omkring – imponerande!

image

image

Vi gick omkring någon timme och åkte sedan tillbaka till campus. Vi tog en sväng förbi baren där vi misstänkte att folk skulle sitta och mycket riktigt var det ett jävla liv när vi klev in. Tydligen hade de hållit på länge med drickandet. Både jag och Oskar kände att vi låg lite för långt efter för att haka på till någon karaoke klubb. Vi satte oss ner med en australiensisk tjej som heter Stephanie och pratade med henne istället. Vi beställde in lite pommesfrites och tog varsin öl. När klockan var 00:43 gick vi hem och la oss. Min rumskompis Jan var fortfarande inte hemma när jag gick och la mig och jag vaknade inte när han kom hem.

Konstiga maträtter på food market

Studierna börjar dra igång på allvar här på UIBE. Vi har redan fått vissa små läxor som mest är till för vår egen skull, men idag fick vi också vårat första assignment. Vi kommer få 5 assignments under våra veckor här på universitetet och alla måste såklart vara godkända för att man ska få verka som lärare inom English Language Company. Vi börjar varje dag med en icebreaker, en liten lek som gör alla på gott humör när dagen startar men samtidigt något man kan göra med klasserna vi ska ta hand om för att de ska lära sig engelska på ett roligt vis. Varje morgon är det ett nytt par av oss studenter som ska planera och utföra en icebreaker med resten av klassen. Först ut var jag och Anthon. Jag föreslog att vi hittade på en egen grej istället för att ta något färdigt ur läroboken. Det tyckte Anthon lär schysst. Jag kände att picutrnary skulle vara en kul övning att göra med våra klasskamrater, så 10 minuter innan start satte vi oss ner och gick igenom aktiviteten. Vi följde mallen vi fått för aktiviteter; Lead in där vi gav ett exempel på vad aktiviteten gick ut på och hur den skulle utföras. En Set up där vi gjorde en concept check för att försäkra oss om att alla förstått uppgiften, vi delade också in dem i två lag. Run där själva aktiviteten är igång. Slutligen en Close för att avsluta själva aktiviteten. Vi han till och med att planera en Post activity där vi frågade våra klasskamrater vad de lärde sig genom övningen och vilken åldersgrupp den skulle passa till.

Allt gick bra och Susane (vår lärare) sa att vi hade bra kontroll på situationen och verkade självsäkra framför alla andra. Det kändes bra såklart. Nu behöver jag inte tänka på den uppgiften mer i alla fall. Bra jobbat av Anthon också som var väldigt flexibel, det är kul att göra uppgifter med sådana människor som inte måste ha allt skrivit i sten.

Jag har aldrig haft problem med att stå inför folk. Jag började leda träningar inom kampsport när jag var 14 och sedan dess har jag gjort det minst 4 timmar i veckan under 11 år. Dessutom har jag hållit min beskärda del av seminarier och presentationer på högskolan. Vare sig lektionsplanering eller att stå inför folk och undervisa är något nytt för mig, men jag har aldrig gjort det på ett såhär strukturerat vis tidigare. Jag har alltid kört på feeling och nu ska jag förhålla mig till en mall. Mallen är bra, men det känns lite ovant.

I alla fall! Ikväll var vi på food market i Wang Fu Jing. Det är en liten trång sidogata som ligger i anslutning till en annars mycket bred och trafikerad gågata i Wang Fu Jing. Food market är väldigt turistig men det var ändå värt ett besök tycker jag. Detta var den första planerade utflykten med alla lärarstudenter. Den lilla sidogatan var 400 meter lång ungefär och bestod av små stånd och butiker längs sidorna av vägen. Själva poängen med food market är att sälja väldigt annorlunda mat som friterade insekter, stekta spindlar och grillade djur som orm, får, och anka. Allt man INTE äter till vardags i Sverige helt enkelt. Anthon, August, Oskar och jag gick först tillsammans med Bella som är en annan kinesisk student från universitetet. Vi började lite smått med Ankhjärta på pinne. Pinnen rullades i stark chilli som maskerade mycket av smaken som annars var väldigt god! Köttet var väldigt mört och fint. Det enda som var lite jobbigt var att svälja den lilla klumpen med fett som sitter ovanpå varje hjärta. Där efter gick vi vidare till friterad glass. Fråga mig inte hur de hade fått till det, men det var verkligen friterad glass! Vi fick order om att ta hela den friterade glassbiten i en enda tugga. Det var en märklig upplevelse att stoppa den krispiga och kalla frityrbiten i munnen och sedan krossa det hårda skalet med tänderna för att känna den iskalla glassen rinna ut och fylla upp munnen. Riktigt gott och väldigt konstigt. Härnäst kom syrsor på pinne som inte smakade något allt egentligen. Syrsans kropp var lixom ihålig och vingarna fick vi rådet om att avlägsna eftersom att de fastnar i tänderna annars. Det smakade mest stekolja och salt. Bella frågade oss om vi ville ha får och det ville vi såklart. Ett stort köttben med kryddor på styckades och grillades framför oss och snart gick vi och höll varsin bit i handen. Jag har aldrig känt mig så klyschigt manlig när jag ätit en maträtt tidigare. Det smakade enormt gott! Jag åt upp allt som fanns på benet och slängde det sedan i en soptunna.
image

Vi pratade lite och gick sedan vidare på den trånga gatan. Vi kom till ett stånd som hade skorpioner på pinne. Det som gjorde den maträtten väldigt speciell var att skorpinionerna fortfarande rörde väldigt mycket på sig när de satt spetsade på pinnen. Vi stoppade varsin i munnen utan att tänka på det så mycket. Kroppen var godast eftersom den var rätt saftig! Klorna och svansen var mest krispiga och smaklösa. En väldigt speciell upplevelse att äta skorpioner.

image

image

Sist men inte minst testade vi orm. Bella rekommenderade det så vi följde hennes råd, men hon ville inte själv ha något. Kan undra varför! Köttet var mört och smakade väldigt mycket järn. Man doppade köttet i kryddor vilket gjorde det ännu godare.

Efter ett tag tog gatan slut och vi var ute på den stora gågatan igen. Vi hade tappat gruppen, men det gjorde inte så mycket. Bella, jag, Oskar, Anthon och August gick vidare. Insekterna var inte så mättande precis, så Anton och August tog sig till en KFC som inte låg så långt bort bland alla lyxbutiker. När de hade gått visade Bella oss en liten glasskiosk som låg inklämd mellan en Armani och Zara butik. Hon ville att vi skulle prova deras glass och beställde en mjukglass med smak av rött blomte . Självklart kunde vi inte tacka nej till något sådant underligt när vi redan ätit halva djurriket inne på food market. Smaken var enormt märklig och det är allt jag kan säga. Det smakade precis som te med en bitter eftersmak. Precis som tet legat för länge i det varma vattnet. Både jag och Oskar var överens om att det var den märkvärdigaste smaken vi känt under hela kvällen.

image

image

Efter ett tags vandrande tog vi oss tillbaka till campus. Jag satte mig i sängen för att skriva lite, men ibland försvinner texterna jag skriver på grund av dålig uppkoppling, s detta inlägget har jag fått skriva om ett par gånger vilket är tråkigt eftersom det känns som jag missar detaljer hela tiden. Min rumskompis Jan från Tyskland är lite stressad afternoon han har väldigt mycket läxor att göra. Eftersom vi har olika lärare för olika klasser ger de oss olika mycket att göra. I hans klass är de tydligen väldigt ambitiösa. Elever har tydligen kommit och klagat för läraren eftersom de ville ha mer uppgifter att göra på sin självstudietid . Självklart får de en hel del att göra då!

Snart har vi en ledig dag. Vi har gått i skola i 6 raka dagar snart, vilket känns som en evighet! På torsdag har vi en ledig dag. Vi får se vad som händer då. Nu ska jag stänga ner och sova. Stackars Jan, han kommer nog vara vaken sent.

En underbar överraskning

Under introduktionsdagen sa en av lärarna att rykten sprids väldigt fort på kinesiska skolor. Är du en lärare som funderar på att flytta till en annan skola och berättar det för en kollega så vet hela skolan om det innan dagen är slut.

Igår (20 januari) fick jag det bekräftat, på ett fint sätt. Dagen innan hade jag berättat för Oskar att jag fyller år den 20:de. Dagen efter blev jag överraskad med sång två gånger under lektionstiden och senare på kvällen blev jag ännu mer överraskad med tårta och sång på haket här på campus.
image

Att mina resekamrater hade tagit sig tiden att samla ihop pengar och ta sig till ett bageri för att beställa en tårta med mitt namn på gjorde mig mycket rörd. Det var en oerhört fin gäst som jag aldrig kommer glömma. Jag hoppas verkligen att jag får tillfälle att ge tillbaka någon gång. Folk frågade mig under dagen om jag längtade hem, om det var tråkigt att vara hemifrån på min födelsedag. Överraskade blev de flesta när jag sa att det kändes som jag var på precis rätt plats för min födelsedag.

När tårtan var slut gick jag och Oskar till KFC, vilket var mitt absolut första besök på en Kentucky fried chicken någonsin. Jag har haft läge att besöka det innan, men det har aldrig blivit av lixom. När vi satte oss ner vid ett bord för att avnjuta den friterade måltiden blickade jag över Oskars ena axel och upptäckte till min enorma förvåning att jag kände igen tjejen som satt bakom honom. Det var samma kinesiska tjej som blev så sur på oss när vi köpte billiga skjortor i hennes butik i Silkmarket! Vilken sjuk slump. Vad är oddsen för att det ska hända i en stad med så många invånare som Beijing?

Andra lektionen i mandarin

Har precis avslutat en lektion i mandarin. Här är en bild på läraren som undervisar oss. Vad han heter kan jag inte svara på, för det ingår lixom inte i den kinesiska pedagogiken att berätta sådant. Han har nämnt det en gång och då tror jag det var Cheng.. Något..

Lika bra som han är på mandarin, lika dålig är han pedagogik – tyvärr! Jag hade mycket hellre haft en engelsk lärare i mandarin än denna kinesiska. Hans teknik går ut på att inte sätta in oss i ett sammanhang, inte beskriva övningen och aldrig svara på frågor. Lektionerna består av repetition, repetition och ännu mer repetition. Han säger en fras på mandarin och vi säger efter honom. Han byter fras och vi säger efter. Ibland stannar han upp och berättar vad frasen betyder på engelska.

image

Alla här verkar ha ett stort intresse för mandarin och det är nog vad som håller oss kvar på lektionerna, men han har redan tappat några. Jag ska inte döma ut hans pedagogik efter två lektioner, kanske fastnar något som jag inte är medveten om. Oavsett om lektionerna är bra eller inte så lär jag mig mer mandarin undan för undan tack vare andra studenter. Många runt om oss kan en hel del mandarin och vi har ordböcker som vi läser in fraser ur. Mandarin är verkligen ett härligt språk och jag ser fram emot att lära mig mycket mer.

Oskar och jag införskaffade varsin liten anteckningsbok och penna idag på inrådan av en engelsk lärare. Han berättade att han lärde sig mandarin genom att alltid bära med sig en anteckningsbok och skriva ner alla nya fraser som han träffade på dagligen. Det lät som en teori värd att prova!

En utflykt för hemlängtans skull!

Idag (den 19:de januari) kände återigen jag och Oskar för att ta oss ann en utflykt. Maten på detta stället är allt annat än bekant och inte särskilt mättande heller. Vi längtade båda efter svenska mat. Det enda svenska stället som serverar någon variant på svensk mat i närheten av campus på UIBE är.. IKEA! Därför bar det iväg dit ett tag efter vår sista lektion. Vi blev lite utskrattade av de andra studenterna när vi berättade att vi skulle till IKEA. De tyckte att det kändes för självklart på något vis. Svenskar klarar sig inte utan sitt älskade IKEA.

Våra två svenska vänner Alma och Julia ville också hänga på för att köpa en filt och en bättre kudde till sängen. En australiensare följde också med oss.

När vi kom fram till tunnelbanan såg vi på kartan att det skulle krävas 3 byten och mer än en timme i restid för att komma fram till IKEA. Drygt, men jag hade absolut inget emot det. Alma såg inte jättesugen ut dock. Iväg åte vi i alla fall och när vi närmade oss blev vi allt muntrare . Jag tyckte att det var väldigt kul att prata med dem om lite allt möjligt. Alla svenskar (och övriga också var den delen) är väldigt bra människor. Vi snackade mycket om mandarin och utbytte fraser med varandra. Kineserna omkring oss i vagnen tittade på oss väldigt konstigt. Det lät säkert helt värdelöst när vi försökte sätta ihop meningar av de få orden vi kan. Det som gör mandarin till ett roligt språk att experimentera med är att det är väldigt grundläggande. Det finns inga verb som ska böjas eller tempus att ta hänsyn till. Kan man tex. Ordet boo (nej) och ordet Hao (bra) kan man säga ”inte bra” genom ”boo hao”.

100 meter ifrån sista stationen låg IKEA och när vi såg de svajande flaggorna blev vi alla väldigt glada. Alla kände nog en viss Meh längtan och framförallt en glädje över att se något som är bekant. När vi klev in genom entrén slogs vi av en syn som tidigare bara varit ett rykte. Kineser gillar nämligen Ikea väldigt mycket och något de gör mer än gärna är att besöka varuhuset för att sitta i sofforna och titta på tv eller ta en tupplur i sängarna som står framme för demonstration. Något som självklart inte hade varit okej i Sverige.

image

Här sitter Alma framför ett mysande kinesiskt par som förmodligen är intresserade av att köpa ett nytt vardagsrum till sin lägenhet.

image

Alma hittade sin filt, den kostade 19 kronor och Julia hittade en kudde för runt 40 kronor. Medans de tittade sig omkring gick jag och Oskar bakom dem och pratade med den australienska killen som följt med oss. Han frågade om namnen på alla produkter och vi översatte dem till engelska. Det är väldigt kul att dela kulturer med varandra och språket är verkligen inget problem. För varje dag känner i alla fall jag hur min engelska blir bättre och bättre, vilket kanske inte är så konstigt när man pratar det dagarna i ända.

Precis som i Sverige kommer det ofta en restaurang i mitten av turen genom varuhuset, samma gäller i Kina. Vi bestämde oss för att köpa mat – äntligen. Kättbullar var det självklara valet för oss alla. En tallrik med 15 stycken kostade 22 kronor. Något Oskar upptäckte och jag tyckte var väldigt kul är att de säljer starköl till maten på Ikea. Självklart tog vi varsin och satte oss till bords. Hela måltiden hostade 40 kronor. Väldigt dyrt i Kina. Eftersom det är Kina åt vi köttbullar med pinnar. Det finns en första gång för allt antar jag! Om du undrar hur ikea-öl smakar så kan jag säga att den passar varumärket väldigt bra – smaklös och lättdrucket.

image

Efter maten gick vi vidare till lagret som kom innan kassorna. Väl inne på lagret ville Oskar åka vagn och självklart bangade jag inte. Det behövs ett par stökiga västerlänningar för att bryta upp den asiatiska stelheten. Han satte sig på en lastvagnar som jag knuffade iväg med ”bra kraft” som min tränare skulle sagt. Efter ett 10-tal meter körde vi nästan in i en anställd och jag var berädd på en utskällning, men vi fick ingen, så vi fortsatte vårt sattyg hela vägen till kassorna. Jag tror de har överseende med oss på grund av at vi är västerlänningar.

”glass kostar 1 pengar” sa Alma när vi kom fram till kassan. Mjukglass för en krona ville ingen av oss killar tacka nej till så vi lämnade tjejerna för några minuter och sökte upp kön till glassen istället. Mycket riktigt kostade en mjukglass i rån 1 krona (eller 93 öre om man ska vara petig). Jag köpte två och åt upp dem rätt fort. Där efter hade tjejerna betalat. Självklart ville de också ha glass. Alma betalade 2 kronor extra för en mjukglass med smak av grönt te. Hon blev nog en aning besviken på smaken tror jag, jag tyckte inte att den var god i alla fall. Vi gick in i butiken som säljer svenska varor som lösgodis och skorpor. Självklart sålde de Absolut Vodka i olika smaker för 100 kronor litern. Återigen förklarade vi för vår australiensare vad allt var och han verkade måttligt intresserad av vissa saker. Han förstod nog inte riktigt vad vi var uppspelta över. Jag tror inte det var varken Vodkan eller Knäckebrödet i sig som gjorde oss glada, utan snarare känslan av att se något bekant. Det kändes som att vara hemma i Sverige igen för någon timme.

Innan vi lämnade butiken köpte jag en glass till. Denna gången för 3 kronor. Det gav mig en större glass med sylt. Jag blev både chockad och lite besviken när jag stoppade skeden med glass i munnen och upptäckte att det var lingonsylt de öst på. Väldigt speciell smakupplevelse. Vi lämnade butiken och begav oss hem igen. Turen gick fort, även om det var massa byten och över en timme hem till campus. Väl hemma skiljdes vi åt och Oskar och jag satte oss på haket (Caffèet Kaktus) ett tag där vi träffade Bella som är en av de kinesiska studenterna som läser på skolan. Vi bjöd henne på skorpor och frågade henne om kinesiska ord. Vi berättade att vi varit på Ikea. Hon sa att det är väldigt bra med Ikea, eftersom det är så billigt och nära. Vi förstod inte vad hon menade med nära. Vi hade ju åkt i över en timme för att komma dit. Hon såg förvånat och tittade på oss. Några sekunder senare förklarade hon att det ligger ett stort Ikea bara 10 minuter ifrån campus! Hon skrattade åt oss och vår australiensare blev aningen frustrerad. Jag tror tjejerna får reda på det om de läser detta inlägget.

Silkmarket – ett måste i Peking!

Gårdagen (18 januari) var minst sagt fullpackad med händelser. Vi hade som vanligt lektioner i lektionsplanering och det engelska språket. Från 08.15 till 14.15 är det lektioner som är separerade med raster och lunch och alla är väldigt intressanta. Vi får göra väldigt mycket roliga övningar ihop. Även ingår som vi Sedan kan göra med elever när vi kommer ut på skolorna. Det finns dock ingen ventilation i klassrummet och eftersom vi sitter 22 personer där tar luften snabbt slut. Sista lektionen är inte längre än någon annan, men alla sitter nästan och sover för de andas mer koldioxid än syre. Öppna ett fönster är inget bra alternativ heller eftersom det är vidrigt kallt ute. Vår klass har haft två lärare hittills. De heter Alex och Susan.

image

Alex är från Toronto och har jobbat som lärare i Kina under 10 år. En väldigt bra lärare. Han gör det verkligen kul att lära sig saker. En väldigt bra egenskap som allt för många lärare i Sverige saknar. Faktum är att jag inte har mött några lärare i Sverige som är ens hälften så kompetenta som dessa lärare när det kommer till pedagogik.

image

Susan har en hög utbildning inom sociologi och pedagogik och kommer också från Toronto. Hon har jobbat som lärare i Thailand, Sydafrika och Kina. Hon har dessutom utbildad elever i engelska på Pekings universitet. Detta är hennes första år som lärare åt TTC. Hon har också haft sin egen radio-show i Kanada, vilket man lätt märker på hennes talförmåga. Hon är väldigt lugn, sansad och lekfull men accepterar ingen bullshit. Återigen en väldigt bra pedagog.

Oskar och jag hade bestämt oss för att åka till Silkmarket efter lektionerna och när skoldagen gled mot sitt slut hade ryktet spridit sig viket ledde till att vi var runt 14 personer som tog oss ann Pekings tunnelbana för att inta Silkmarket tillsammans. Passade perfekt eftersom det var en så fin och smogg-fri dag! För dig som inte vet vad Silkmarket är så är det ett köpcentra med 6 våningar i Peking. Varje våning har minst 40 små butiker som säljer olika saker. Varje våning har ett tema som väskor och skor, teknik, herrkläder och damkläder. Mycket av det som säljs på Silkmarket är piratkopior, men det finns också en hel del seriösa butiker nu för tiden. Så var det inte när jag var här senast. Silkmarket har absolut expanderat sedan dess! Nu finns det även seriösa skrädderier och restauranger på översta månaden. Så fort an sätter sin fot inne i centrat blir man dragen i och insliten i olika butiker. Ett hutlöst och roligt klimat att röra sig i om man är lite shoppingsugen!

Jag kände att jag ville ha en skjorta och när man väl är på Silkmarket kan man lika gärna slå till på ett fint märke. Oskar var också sugen på en skjorta så vi sökte upp en butik där det stod två kvinnliga säljare och genast drog in oss. Oskar och jag enades om att köra lite fulspel för att få skjortorna så billigt som möjligt genom att han först skulle gå in och pruta ner sin skjorta till ett ganska lågt pris. Där efter skulle jag komma in och föreslå att vi köper två skjortor istället och få dem ännu billigare (eftersom vi köper två på samma gång). Oskar prutade ner Armani-skjortan från 560 Svenska kronor till 60 svenska kronor. När tjejen inte ville gå lägre kom jag in och prutade ner priset ytterligare – till hennes förtret såklart. Det slutade med att vi fick två Armani-skjortor för 90 svenska kronor (45 kronor per skjorta) vilket är helt klart överkomligt. Säljartjejen var så sur på oss att hon vägrade prata med oss efter förhandlingarna. Vi fick istället prata med hennes kollega som tog våra mått, plockade fram rätt skjortor och tog emot våra pengar. Bevisligen gjorde vi ett kap.

Där efter ville jag även ha en tröja. Återigen – slå på stort. Jag har inte någon Ralph Lauren tröja så när jag såg en polo med hans märke gick jag in i butiken. Jag tänkte att den skulle passa bra till skjortan jag köpt. Det stod dock en äldre kvinna i butiken vilket innebär att hon har haft att göra med prutade kunder tidigare och kan alla fula knep. Hon öppnade med ett pris på 1880 Svenska kronor för tröjan. Efter väldigt mycket om och men gick hon ner på 110 kronor vilket fortfarande var för mycket. Så beroende är jag inte av en tröja till. Så Oskar och jag lämnade butiken. Efter ett par steg kom hon ut och ropade efter oss. Hon sa att vi skulle komma tillbaka in. Det slutade med att jag fick ge henne 70 svenska kronor för den svarta Ralph Lauren. Hon var dock inte sur på mig, vilket innebar att jag förmodligen gjorde en lite dålig deal. Vilket visade sig när Oskar smet in efter mig och bad om att få köra en tröja han också, omifall han fick den billigare än mig. Hon gick ner på 60, men Oskar ville inte betala det så för honom blev det ingen tröja.
image

Efter shoppandet och pratandes samlades vi på våningen längst upp för att äta något tillsammans. Jag tog bara en färskpressad citronjuice eftersom jag inte var jättehungrig. Jag kände inte heller för att göra av med mer pengar, även om bara gjort åt strax över 120 kronor. Det var väldigt trevligt att sitta och prata med alla blivande lärare. Här är jag och Alma, en tjej som också åkte från Sverige.

image

När vi kom hem igen bestämde vi oss för att dricka lite öl och umgås lite mer. Vi har fått specifika order om att INTE komma bakfulla till lektionerna eftersom det kan leda till varningar och där efter relegering. Fast frestelsen var för stor. Vi var nog 40 personer som tågade till baren Laker’s och beställde in öl. Puben förstod genast att vi skulle spendera pengar, vilket gjorde priset väldigt billigt. De sa att vi fick 3 stora stark för 20 svenska kronor under hela kvällen. Ett helrör med öl som innehåller 3 liter kostade 50 svenska kronor. Jag behöver nog inte berätta att det blev ett par öl den kvällen. Den var oerhört trevlig och jag önskar att den kunde hållit på mycket längre. Folk gick och lade sig undan för undan. När vi bara var svenskar kvar och klockan var 00.16 gick vi hem till campus igen. Min tyska rumskompis hade inte gått och lagt sig vilket var bra.

Klockan 06.50 ringde väckarklockan och mitt huvud dunkade en aning, men jag hade bestämt mig för att inte vara bakfull och svepte en flaska vatten. Efter frukosten mådde jag helt okej igen och första lektionen idag (den 19 januari) gick utmärkt. Dessutom var det väldigt fint väder! Helt fritt från synbar smogg (luftföroreningar).

image

Här är en bild på den byggnad som vi har våra klassrum i på campus.