Fredagsmyser med min reseblogg.. och öl

Den som väntar på något gott, väntar på fredag! Veckan har gått väldigt fort måste jag säga. Dagarna går långsamt, men veckorna går fort i den här lilla kinesiska lant-staden. Jag har precis brutit kapsylen av en öl och satt på lite svensk musik:

1393514654020Lustigt nog kommer ölen ifrån den kinesiska staden Harbin, samma stad i norra Kina som jag trodde att jag skulle bli skickad till. Det är -17 grader där nu vilket gör att jag känner mig ännu mer tacksam över att vara i i Qu Xian. Här är det i alla fall 13 grader även om det känns som 7 grader på grund av luftfuktigheten.

912604416f094c7d003eab69f9144170d448ec0c2003d653601Jag tänkte fortsätta mitt senaste inlägg nu. Det blir lite långt så jag bröt upp det i två delar. Efter lektionen som jag beskrev, den om free-time, tog jag mig till lärarrummet där Ulysses brukar sitta efter sina lektioner. Det är kul att besöka lärarrummen på skolan när jag har tid över. Det händer alltid något där! Jag träffar alltid något ny kollega eller får bevittna något kul. I alla fall, Ulysses förklarade för mig att det hade blivit en ändring till det bättre i mitt schema. Tack vare psykologilektionerna så halverades antalet lektioner för mig varannan vecka. Från början hade jag 15 klasser under 1 vecka vilket innebar 15 lektioner i veckan. Nu kommer jag ha 22 lektioner ena veckan och 8 lektioner andra veckan. Att ha 22 lektioner i veckan är lite mycket tycker jag, jag är ju ny som lärare trots allt. Att ha 8 lektioner i veckan är för lite. Jag var inte så nöjd med deras beslut att ändra mitt schema, men det finns inte så mycket jag kan göra åt det. Det kommer säkert inte vara en permanent förändring heller.

Jag är ju här för att jobba, så det är vad jag vill göra. Därtill finns det inte så mycket att göra i den här staden på fritiden, således är jobb ännu viktigare för mig. Jag kommer prata med Bill som en av cheferna på skolan. På något sätt kommer jag linda in att det vore ett slöseri med pengar och resurser att bara låta oss hålla 1-2 lektioner om dagen i en vecka. Gör jag det på ett ödmjukt och kinesiskt sätt kommer nog skolledningen tänka över saken och ge oss något mer att göra under de slappa veckorna.

91260441679080779ab54cf18b97a94f8b57e990e003d653601Efter det berättade han att givit ut mitt QQ nummer till eleverna i hans klass. Om du är svensk har du förmodligen inte en jävla aning om vad QQ är för något. QQ är ett socialt media för Kineser. Som jag skrivit tidigare så är inte Facebook och Twitter tillåtet här. Behovet av sociala mötesplatser på nätet finns dok, vilket har resulterat i kinesiska varianter av Facebook och Twitter. En av de varianterna heter QQ och när du registrerar en profil där får du ett QQ nummer som andra QQ-användare kan nå dig på. Man kan både ringa och ha videosamtal över QQ, men vanligast är textmeddelanden. Många elever har frågat om mitt QQ nummer för att de vill prata med mig. Somliga vill öva sin engelska och andra vill bara ha mig som vän på QQ för att det är ”status” att ha mig som vän. Fan vad självgod jag låter, men jag kan inte skriva det på något annat sätt. Jag har inte givit ut det till någon elev än eftersom jag knappast klarar av att hantera mitt kändisskap som det är i nuläget! Som någon form av ödets ironi började telefonen att vibrera i min ficka precis efter att Ulysses pratat klart. Efter 20 minuter hade jag fått över 100 vänförfrågningar av elever på skolan och vissa andra ungdomar som går på andra skolor i stan. I skrivande stund (ett par dagar senare) fortsätter mobilen vibrera med vänförfrågningar, men inte i samma tempo som tur är.

1393514638931Jag vet inte riktigt hur QQ fungerar än, men jag har förstått så mycket som att man har sin profil där man kan skriva om sig själv och lägga upp bilder. Sedan har man en Q-zone där man kan se ett flöde av vad vännerna publicerar på sina QQ-profiler, precis som Facebook. Det tog några dagar innan jag hittade Q-zone funktionen och när jag gjorde det satt jag väldigt häpen under minst en timme. Det verkar nämligen som jag har blivit utsatt för papparazzi-attacker som jag inte varit riktigt medveten om. Tydligen så har elever varit väldigt flitiga på att både ta kort på mig och publicera dem till sina vänner på QQ för att sedan få hundratals med ”likes” på korten. Faktum är att alla bilder du kan se i det här inlägget är bilder som jag hittat på QQ som är tagna av elever på skolan.

Jag förstår om detta låter som skryt från min sida, men det är det verkligen inte. Det känns faktiskt lite obehagligt. Det känns som att jag får räkna med att någon fotograferar mig så fort jag sätter min fot utanför lägenhetsdörren. Det gör mig lite illa till mods. Vad händer om någon fotar mig när jag råkar se arg ut och sedan tar det ur kontext? Jag är såklart väldigt smickrad över att deras uppmärksamhet och den får mig att må bra väldigt ofta, men när saker hamnar på sociala medier kan i stort sätt vad som helst hända.

912604416fb941cd92cbbf44b242188bcbd349714003d653601Jag känner också att jag inte kan välja riktigt vilka elever som jag accepterar som vänner på QQ. Antingen accepterar jag alla eller ingen, eftersom jag inte har någon koll på vilka som tillhör mina klasser och inte. Det leder mig in på nästa svåra situation som uppstår när de faktiskt skriver till mig. Alla tar för givet att jag vet vilka de är och blir ofta lite ledsna eller besvikna när jag inte kan besvara frågan ”vet du vad jag heter??” eller ”känner du igen mig??”. Även om eleverna hade haft svenska namn hade det varit en bedrift att lära mig 1,050 nya namn på 2 veckor. När de alla har kinesiska namn (som ofta består av både för och efternamn i ett) blir det helt omöjligt!

Vissa vill bara träna sin engelska med mig och det är helt okej. De skriver frågor och påståenden till mig som jag svarar på och jag rättar dem om de skriver fel. De blir enormt tacksamma över det och det gör mig glad. Som jag skrev i mitt förra inlägg har ungarna här ingen fritid att snacka om, så att de tar tid från sina dyrbara läxor för att skriva med mig tar jag som en komplimang.

1393514673485Det som inte är lika soft är när jag ser att de tar bilder av sina chatter med mig och lägger upp på QQ. Då känns det ännu mer som att jag inte kan slappna av. Varje mening jag skriver och skickar måste vara noga genomtänkta och politiskt korrekta. Därtill måste de vara moraliskt korrekta och det är nästan svårast att veta var den gränsen går. Vad svarar man en 16 årig kille som skriver att han känner sig ensam? vad skriver man till en flicka på 16 år som säger att hon känner sig ful? Så brutalt raka är några av dem i sina meddelanden till mig nämligen. En kille skrev att han var ledsen på en lärare som varit arg, det är ju en av mina ”kollegor”, jag kan inte svara något på det. Just nu intar jag den svenska positionen och håller mig neutral genom att inte svara något alls på sådana meddelanden.

Usch, nu känns det som jag klagar och det kanske jag gör. Jag måste dock säga att det mestadels känns kul att vara lite exotisk. Oavsett hur trött och slö jag känner mig blir jag alltid pigg och allert när jag går in på skolans område och får massa hälsningar och glada rop efter mig. Det är omöjligt att inte få ett stort leende på läpparna och det är en väldigt kul känsla såklart. Något jag aldrig skulle kunna känna på en svensk skola. Det vågar jag säga helt utan att ha testat.

Screenshot_2014-02-27-23-25-19Jag avslutar stycket om mitt internetkändisskap med att ge ett litet ”screen shot” på en av elevernas QQ-wall med bilder på mig. Vad kommentarerna säger får du lista ut själv. Jag översatte dem med google translate.

I övrigt så pratade jag med en av engelsklärarna idag, denna heter Cruise.. Han frågade mig om jag var intresserad av fotboll. Jag svarade att jag inte ser på så mycket matcher, men att det kan vara kul att spela! Han sken då upp och frågade om jag ville vara med i lärarlaget de har på skolan. De spelar en gång i veckan och möter bland annat eleverna och andra lärarlag från andra skolor. Det tackade jag såklart ja till! Det ska bli kul att se hur det går till. Jag vet inte riktigt vart jag ska få tag på fotbollsskor i min storlek bara, men det ordnar sig nog! Om eleverna är lika flitiga på att fota och publicera mitt fotbollsspelande kanske något kinesiskt lag vill skriva kontrakt med mig! eller inte..

Lektionsplanering – Free Time

LärarrumSom jag skrivit tidigare är psykologi ett obligatoriskt ämne för ungdomarna på den här skolan. Det skapade lite ändringar i mitt schema här om dagen.

Det började med att jag sökte lite skydd i ett av lärarrummen mellan två av mina lektioner. Det är ingen jättesmidig process att ta sig ifrån lektionsrummet på fjärde våningen när över 800 elever slutar sina lektioner samtidigt, speciellt inte om du är utländsk och exotisk vilket jag har anledning att återkomma till i nästa inlägg. I alla fall, inne i lärarrummet fick jag några kakor i handen av en glad kvinnlig lärare. Hon sa något på mandarin och gick sedan vidare till de andra lärarna och gav dem samma sorts kakor i rött papper. Jag stod tyst en stund och granskade förpackningarna innan en av de andra engelskalärarna kom fram till mig och förklarade att läraren som delade ut kakor ska gifta sig, eller har gift sig men ska ha en stor fest för att fira detta och då är det en sed här i Kina att dela ut en viss sorts riskakor tillsammans med inbjudningarna. Lättad över att jag inte fick någon inbjudning öppnade jag en kaka och tog en tugga, den var rätt god! Efter det kom det en till lärarinna och ställde sig bredvid mig. Hon visade upp deras nya kursbok i engelska och frågade vad jag tyckte om den. Eftersom jag inte tittat så mycket i kursboken än hade jag inte så mycket att säga, men den såg ut att fylla sitt syfte! Den andra lärarinnan visade mig ett av de engelska proven som eleverna får göra. Provet såg ut som en dagstidning med olika blad och gick ut på att man skulle läsa artiklarna i början och sedan svara på div. frågor om innehållet. Eleverna skulle även rätta till grammatiska fel, stavfel och annat. Tydligen tar det 2 1/2 timma att genomföra. Hon frågade om det liknade proven som vi får i Sverige. Jag svarade att de inte såg riktigt likadana ut men att grundtanken bakom uppgifterna var det samma. De blir rätt glada när man säger att de gör samma som vi, tydligen är det något som de strävar efter i många sammanhang här. Vi utbytte skratt och snack om allt ifrån utbildningar till kampsport i ungefär 20 minuter innan en äldre kvinna kom in i rummet med bestämda steg. Hon gick fram till mig och började fråga saker på mandarin. Jag kunde bara uppfatta att hon sa något om schema så jag lämnade över mitt lektionspapper till henne. Hon förklarade med myndig ton att det måste göras vissa ändringar här! Eftersom hon bara pratade mandarin hjälpte de två lärarinnorna mig med att översätta. Att stora förändringar ska ske väldigt fort och spontant är något väldigt kinesiskt som jag faktiskt känner igen hemifrån. Inom det kinesiska kampsportsförbund som jag tränar är det en liknande stil ibland. Något jag lärt mig från det är att rulla med vågorna och inte hetsa upp sig. Att stora ändringar kommer fort och ibland försvinner lika fort igen är en del av den kinesiska byråkratin som man snällt får acceptera när man har med kinesiska organisationer att göra. Efter ett par minuter med hetsigt snack på mandarin sa en av lärarinnorna till mig att Uylessis kommer förklara allt för mig senare.

1393291022134Efter samtalet var det dags för en ny lektion! Det känns alltid som jag är ute i sista minuten när jag ska ta mig till klassrummen, ingen skön känsla. Denna vecka har jag planerat en lektion med tema ”free-time” för mina klasser. Lektionen börjar med att jag skriver ”free-time” med någon färgad krita på tavlan och får eleverna att läsa temat högt. Där efter frågar jag dem vad free-time är för något. Jag har märkt att de har vissa svårigheter med att svara på den frågan så jag hjälper dem ibland genom att fråga om de har free-time just nu? då får jag oftast ett högt ”Noo!” som svar. Jag förklarar sedan att free-time är tid som de inte spenderar i skolan eller på jobbet. Då brukar de förstå precis vad jag menar. Efter det frågar jag dem vad de gör på sin ”free-time”? Med svaren bygger jag sedan en mindmap på tavlan så att de tydligt kan se sammanhanget i temat. Det jag märkt är att kinesiska ungar inte har några direkta fritidsintressen. Det finns inget föreningsliv här som hemma i Sverige vilket resulterar i att ungarna antingen pluggar, sover eller äter på sin fritid. Därför har jag under de senare lektionerna omformulerat min fråga från ”What do you do in your free-time?” till ”What would you LIKE to do in your free time?”. När de svarar på vad de skulle vilja göra blir svaren lite roligare. Se på TV, spela datorspel och basket är vanliga svar.

Efter att mind mappen är något klar frågar jag dem om någon kommer ihåg vad jag gillar att göra på fritiden? Några kommer ihåg att jag tränar Kung Fu så jag lägger till det på mind mappen och berättar sedan väldigt kort om vad kung fu är, varför jag tränar det och hur det går till. På det viset leder jag in dem på skrivövningen som de ska göra. Oftast säger jag något i stil med att ”So! Now you know a lot about me. You know what my name is, you know where I come from and you know how old I am. Now I want to know something about you guys!”. Där efter förklarar jag skrivövningen som går ut på att de får 10 minuter på sig att skriva en kort historia om vad de gör på sin fritid, varför de gör just det och hur de gör det. Att skriva upp dessa premisser på tavlan hjälper dem att förstå övningen. Jag säger sedan till dem att jag vill ha bra svar och att ”I like sleeping because i like it” inte är ett bra svar. Ofta skrattar de när jag ger det exemplet. Jag frågar en av eleverna vad uppgiften är (concept checking question) och när jag vet att de förstått uppgiften ber jag dem starta, vilket de gör så flitigt.

IMAG1022Jag går omkring och hjälper dem med stavning och grammatik. Jag kollar också efter elever som verkligen går in för övningen och skriver utförligt och bra. Oftast jobbar de på rätt bra, men alla klasser är såklart olika. En grundregel jag alltid haft som tränare/lärare är något som min tränare sa till mig för länge sedan; spendera tid på elever som spenderar tid på dig. De få eleverna som bevisligen inte har något intresse av att delta kommer jag inte tvinga, det tar bara tid ifrån majoriteten som faktiskt vill delta i lektionen. Om det är lite för pratigt efter några minuter brukar jag säga att de ska läsa sina historier högt för klassen när de är klara, då återfår de fokus på uppgiften väldigt snabbt! När det är en minut kvar säger jag det högt. Oftast brukar det ligga en trasa framme vid tavlan som är till för att rengöra tavlan. Jag tar den och knyter sakta ihop dem till en liten boll inför eleverna. Eftersom 10 minuter är väldigt lång tid att hålla koncentrationen brukar det inte gå att undvika prat när endast en minut återstår av uppgiften. Istället för att ”hysshha” åt dem eller be dem vara tysta knyter jag sakta ihop trasan framför dem vid tavlan, det brukar fånga deras intresse väldigt snabbt. De viskar och fnissar om varför jag gör så med trasan. När jag är klar med knytandet brukar allt fokus i klassen ligga på mig och ”bollen” jag skapat. När jag ler och kastar den i luften till mig själv ett par gånger brukar alla skratta. Eftersom jag har all deras uppmärksamhet vid det här laget förklarar jag enkelt att jag kommer kasta denna trasan till en elev som då ska ställa sig upp och läsa sin historia högt inför klassen. Utan att ge dem för mycket tid att tänka kastar jag lätt ut ”trasbollen” till någon av de eleverna som gått in för övningen. En av de eleverna som jag sett skriva en bra och utförlig text. När eleverna hör den eleven läsa sin historia ligger ribban högt för de andra som kommer efter. Eftersom ingen vill vara sämre har det hänt att de nästkommande eleverna som får bollen och måste ställa sig upp lägger till meningar i sin historia i sista minuten bara för att inte vara ”sämre”, vilket såklart är positivt i det här fallet! De pratar ju mer engelska. Ofta är de väldigt blyga när det kommer till att läsa högt, det gör i sin tur att det lätt blir lite pratigt i klassen medans eleven läser. Återigen försöker jag att inte ”hyssha” eller be dem vara tysta. För mig är det en av de mest frustrerande och irriterande saker en lärare kan göra, sluta upp med det genast om du är en lärare som hysssshhhar!! istället väntar jag tills eleven är klar med sitt läsande och frågar sedan klassen om vad han/hon läste upp. Har det varit för pratigt kan ingen svara på mina frågor vilket känns dumt för dem, de vill ju kunna svara på mina frågor. Jag ber eleven läsa historien igen, denna gången är det oftast mycket tystare i klassen. Eleven får en applåd när han/hon är klar samt det stora nöjet att kasta bollen till en ny elev i klassen. Detta är ett roligt moment med mycket karma! Oftast vill eleven som läste nu hämnas på en av eleverna som pratade mycket under uppläsningen, vilket innebär att en av de pratiga eleverna får en boll kastad på sig med en hårdhet som ofta står i proportion till hur pratig han/hon varit och måste stå upp för att genomlida samma sak. På det viset förstår eleverna att det inte är värt att avbryta eller prata under uppläsningen eftersom de kommer bli straffade efteråt! Kamratuppfostran kan vara ett jävligt bra verktyg för lärare, om det ligger på rätt nivå.

IMAG1026När jag märker att det är ~7 minuter kvar frågar jag dem om de vill leka en lek istället. Oftast ropar de då ”Yeeess!!”. Då leker jag den klassiska ordleken ”hänga gubbe” med dem, fast istället för att hänga en gubbe målar jag upp ett äppelträd med ett begränsat antal äpplen i som försvinner ett efter ett när eleverna gissar på fel bokstav. Alla har lekt hänga gubbe och genom att byta ut gubben mot ett träd blir det en ny twist på en gammal lek. Orden jag väljer följer såklart temat ”free-time”. Klockan brukar ringa ut efter ett eller två ord. Jag tackar för mig och ger dem en applåd som jag brukar få tillbaka. Sedan lämnar jag klassrummet. SÅ! ser min lektion ut i dagsläget!

Lektionsplanen brukar gå åt skogen de första lektionerna, men efter två tre lektioner lär jag mig vad som fungerar och vad som inte fungerar. Om jag hittar en balans mellan vad eleverna vill ha och vad jag vill att de ska lära sig och sedan formar lektionen utefter det brukar lektionerna flyta på som ett rinnande vatten i slutet av veckan. Det är väldigt lätt att jag fastnar i tankar om vad de skall ta till sig från mig och det fungerar inte. Jag har ett mål med lektionen, något jag vill att eleverna ska lära sig och så länge målet uppfylls är det okej för mig att eleverna är med och bestämmer hur det ska göras. Det känns som ett rättvist sätt att göra det på. Inga elever kommer med öppna förslag om hur en lektion ska utformas och kommer det sådana förslag godkänner jag dem såklart inte rakt av, då saknar jag helt ledarskap. Jag får känna av vad som fungerar och inte, sedan anpassa mig. Om någon lärare i Kina eller i Sverige har hittat ett annat sätt som fungerar tycker jag de ska köra på det! Detta är bara hur jag lägger upp det och det fungerar för just mig.

IMAG1019

Efter lektionen var det för lunch, så jag gick tillbaka till lägenheten och haffade Matte. Tillsammans begav vi oss till skolans matsal. En tjock kock wookade ihop en smaskig röra med grönsaker, kryddor och kött. Jag vill inte riktigt veta vad det var för kött, det skulle nog få mig att må illa. Det smakade gott i alla fall!

Sist men absolut inte minst i det här inlägget skulle jag vilja förklara den nytillkomna röda sponsor-rutan som du kan se till höger här på resebloggen. Animationen tillhör ett företag som heter 2 Happy Birds och de riktar sig till unga människor som vill uppleva Kina på ett speciellt sätt genom att verka som Au Pair eller engelskalärare i landet. Jag tycker absolut att du ska ta en titt på deras erbjudanden genom att klicka på deras animation. Kina är ett underbart land, du vill inte missa en chans att uppleva det!

Lektionsplanering

Lektionstid:

40 minuter

Mål:

Utöka vokabulär, träna tal och skrift genom temat fritid

Målgrupp:

15-18 år

Klasstorlek:

70-90 elever

Material:

Förberedd mindmap

Procedur:

Se ovan

Hänt tidigare: En ny tripp till IKEA

Detta hände den 7/2: IKEA är fett. Jag har aldrig uppskattat IKEA så mycket som jag gör när jag är i Kina. Vi svenskar var ju aldrig riktigt stora på kolonialtiden, allt vi hade var väl den där ön utan sötvatten utanför Frankrikes kust (st. bartelomeus?) MEN! skrattar bäst som skrattar sist. Sverige har hittat ett annat och mycket mer lönsamt sätt att sakta kolonisera andra delar av jorden – genom IKEA!

image

Som svensk utomlands är det nästan som att gå in på en svensk ambassad när man besöker IKEA, en ambassad i roligare tappning. Svenska namn och ord på allt man ser. Svenska flaggor syns överallt och framförallt – svenska köttbullar! Dessutom kommer man undan med att vara lite stökig och högljudd om man är västerlänning på en IKEA i Kina (det känns så i alla fall). Längtar man hem är det bästa stället att ta sig till, med eller utan vänner. Så fort man går in känner man sig som hemma för ett par minuter.

p1050406

Vi har varit på IKEA en gång innan och jag har bloggat om det också. Denna gången var det mer som ett kärt återseende. De flesta var där för maten, men jag tyckte det var minst lika kul att bara gå omkring och kolla på alla grejer och översätta de svenska produktnamnen till engelska för våra vänner som inte förstod.

Efter vårt underbara besök begav vi oss ut för att leta reda på några Taxis som kunde ta oss hem till campus igen. DET var lättare sagt än gjort eftersom det lilla IKEA som ligger i centrala Peking inte är så.. centralt (?) Det är inte mycket trafik där i alla fall, vilket resulterar i väldigt få taxis. Det hade dessutom börjat snöa ordentligt ute, vilket inte är så vanligt i Peking vad jag hört. När vi väl hittade en taxi fick tjejerna hoppa in i den och åka hem först. Kvar blev Teo, Oskar och jag. Vi stod och hoppade vid vägkanten i säkert 20 minuter utan att en enda taxi stannade. Efter ett tag var vi nära att bli påkörda av en vit bil! Vi bestämde oss för att börja gå hemåt efter det..

Första skolveckan i Qu Xian avklarad!

Nu sitter jag äntligen här med en kall och blaskig kinesisk öl i handen och njuter av att min första vecka som High School Teacher på Qu Xian High är avklarad! Jag måste säga att det gick mycket lättare än vad jag väntat mig. Om du är lärare till yrket och läser detta förstår jag om detta stycke får mig att låta som en dryg och något oinsatt snorunge, men vad fan är den stora grejen? Inte behöver man +4 år på universitet för att klara detta? Visst, i sverige så måste man lära sig tyda div. läroplaner och följa dem samt lära sig helt andra skollagar, men när det väl kommer till kritan (bokstavligt talat) så är engelskaläraryrket inte så himla svårt. Jag tror att många överanalyserar vad som faktiskt krävs. Jag kan bara prata om det specifika området engelska eftersom det är ämnet jag har erfarehet av nu, man jag kan inte tänka mig att de övriga skolämnena är så mycket svårare att lära ut. Oavsett skolämne behöver du tre (3) enkla saker som lärare; kunskap om ämnet du lär ut, ett genuint intresse för ämnet du lär ut och sunt förnuft. Hur hade du själv velat bli lärd ämnet? Sluta vara en torrboll och ge eleverna det de vill ha. Skapar du ett intresse för ämnet sköter eleverna resten – finit!

kinesisk öl

15 olika klasser med 70 elever i varje klass har jag haft den här veckan och alla har varit roliga för mig, det brukar innebära att de är roliga för eleverna också. De skrattar och pratar engelska med bra uttal, vilket är precis det jag är här för att frambringa.

Just idag har det hänt mycket roliga saker när jag INTE haft lektion. Den största saken kan jag tyvärr inte skriva om här på bloggen, inte än i alla fall. Resten kan jag dock berätta om!

IMAG0991_1

Jag hade min första lektion vid 08.00 idag. Eftersom jag hittade klassrummet med en gång hade jag lite tid över som jag spenderade på att titta ut över fotbollsplanen och den morgongymnastik som ~2500 elever gör samtidigt varje morgon.

Helt sjukt imponerande att se! Korridoren på byggnaden är halvt utomhus. Den har tak över sig men stora öppna valv som ger utsikt ner mot skolområdet och fotbollsplanen (se bilden nedan). Jag stod och hängde vid ett av valven när två tjejer kom upp bakom mig och frågade mig om de kunde få ta bilder med mig. Självklart fick de göra det! De turades om med att stå bredvid mig och se söta ut. När allt var klart sa den ena tjejen ”you are so handsome!”. Vad svarar man på något sådant? Jag svarade ”Thank you, and you look very beautiful”, utan att tänka så mycket på vad jag sa. Hon blev väldigt glad och gav mig en stor kram. Så långt var inget märkvärdigt, snälla ord och en kram kan man ju bjuda på utan att det ska vara olämpligt! men någon sekund in i kramen hörde jag ett tjejskrik nedifrån fotbollsplanen. När jag vände mig om stod ~500 av de 2000 eleverna och blickade upp på mig samtidigt som de skrek och flämtade. En kram man kan ju bjuda på som sagt, men att göra det omedvetet inför 2000 elever kändes lite obekvämt när reaktionen blev så kraftig! Jag sökte snabbt skydd inne i klassrummet och gjorde mig redo för den första lektionen.

byggnad 5 på Qu Xian  High

Efter min första lektion gick jag upp till lärarrummet en sväng som jag brukar. Ulyssis sitter ofta där och det är skönt att faktiskt föra ett samtal med en människa ibland, tro det eller ej. Han gav mig två läroböcker som jag och Matte kan använda oss av på våra framtida lektioner. När jag var på väg där ifrån frågade Ulyssis mig om jag hade tid över tills min nästa lektion. Eftersom min nästa lektion låg 4 timmar bort svarade jag såklart ja! Han frågade om jag ville följa med till hans klass. Tydligen ville eleverna väldigt gärna träffa mig. Jag följde med och väl inne i klassrummet utspelade sig den vanliga historien som du känner till vid det här laget om du är en trogen läsare av min reseblogg; skrik, frågor och kvidanden. Ulyssis berättade för klassen vem jag var och att jag skulle assistera honom under lektionen. Alla eleverna blev väldigt glada! Ulyssis lämnade plats åt mig framme vid tavlan och jag viste inte alls vad min uppgift var, men som jag skrivit tidigare, ett leende och självförtroende löser allt!

Jag presenterade mig själv lite enkelt och sa att jag var tacksam för att få vara med på deras lektion. När jag ville lämna plats åt Ulyssis stod han kvar i nedre delen av klassrummet och sa till eleverna att de kunde ställa mig frågor. En elev ställde sig upp och började läsa innantill ur en anteckningsbok. Han frågade mig vad jag hette och hur lång jag var. Jag besvarade gladeligen frågorna genom att skriva svaren på tavlan och låta eleverna läsa dem högt. De var väldigt fascinerade över att jag är 187cm lång! Samma elev ställde fler (förberedda) frågor om vart jag kom ifrån och vad jag tyckte om Qu Xian High som skola. Den första frågan besvarade jag lätt, men den andra försökte jag besvara på ett så kinesiskt vis som möjligt. Jag vet inte om du som läsare känner till uttrycket ”face” och ”to lose/gain face” ? Om du är en lika stor Wikipedia-nörd som jag kan du läsa en artikel om det här! För dig som vill ha en kortare förklaring som handlar det helt enkelt om att du absolut inte får göra eller säga något som får en person att ”tappa ansiktet”, alltså skämma ut sig eller tappa värdighet. Speciellt inte om det är en person som står över dig socialt eller hierarkiskt. Samma för organisationer som du är en del av. Detta är ett väldigt viktigt koncept i Kina. Så, när jag fick frågan hade jag detta i åtanke och började med att berömma skolan för att den har så vackra och moderna byggnader. Jag gav deras fina fotbollsplan massa lovord och berättade att det minsann inte finns datorer och projektorer i varje svenskt klassrum! Där efter gav jag lärarna massa beröm för att de pratar så bra engelska, specifikt gav jag deras lärare Ulyssis massa beröm för att han har så bra uttal och tillade att de alla bör lyssna noga på hans instruktioner. Jag vill understryka att detta inte är lögner! Det är sanningar, men det är viktigt att man faktiskt SÄGER dem när chanser ges. Får du en chans att ge någon/något beröm i Kina ska du ta den chansen, och spara för guds skull inte på krusidullerna. På med både strössel, socker, grädde och körsbär på toppen! Det gör att organisationen eller personen ”får” ett bättre ansikte, kanske smittar det till och med av sig på dig om du har tur!

Eleverna blev i alla fall glada över att deras skola håller så hög standard och Ulyssis var väldigt ödmjuk när jag gav honom komplimangerna inför klassen. Killen med frågorna avrundade med att fråga efter en kram, vilket han såklart fick till klassens stora förtjusning. Jag fick såklart fler frågor fån andra elever (jag som trodde att jag skulle assistera på den här lektionen). En tjej frågade mig om musik. Vilken musik jag lyssnar på, om jag känner till något kinesiskt band. Där efter ville hon att jag skulle sjunga en Svensk sång! Jag kan inte sjunga för att rädda mitt eget liv, men vad skulle jag göra inför 70 förväntansfulla elever? Jag var tvungen att ta ton och vilken sång tror du som svensk läsare att jag valde?? Just det! ”små grodorna”.. Jag sjöng den första versen för dem alla och fick sedan applåder och skratt. Jag försökte förklara för dem att sågen handlar om grodor och hur roliga de ser ut.. eftersom de inte har.. öron.. eller svansar.. ingen förstod vad jag pratade om. Har du som svensk någonsin reflekterat över hur idiotisk den sången faktiskt är?? Självklart har inte grodor svansar eller öron! Det finns inget roligt med det!!

Vid det här laget hade jag varit ”assistent” på lektionen i 35 minuter och frågorna fortsatte komma. En tjej undrade vad jag gjorde på fritiden. Då log jag och sa ”I think you will like this awnser..”. Jag gick bort till tavlan och skrev ”I like to practice gōngfu” och alla blev väldigt intresserade. Tillslut gick de inte med på annat än en liten demonstration. Jag gjorde de tre första rörelserna i Orm-formen, det gick väldigt fort. De hade nog förväntat sig något längre, men jag hade inget utrymme och var inte förberedd. Glada blev de i alla fall! Fler frågor kom om mina favoritfilmer, favoritskådespelare och favoritmusik. Det är inte varje dag man funderar över sådana frågor, så de var lite knepiga att besvara ibland. Efter 45 minuter så frågade Ulyssis om jag ville gå och äta innan alla andra elever (5000 elever i en matsal på samma gång är ett kaos jag gärna vill undvika). Jag tackade ja och lämnade klassrummet till applåder från eleverna, de är väldigt lättroade! Jag övar definitivt på att vara ödmjuk här. Skulle jag spela på all uppmärksamhet skulle den vara borta samma eftermiddag. Det är också en del av det sociala livet här i Kina. Precis som jag ger Ulyssis beröm ger eleverna mig beröm och beröm måste tas emot ödmjukt. Jag var såpass uppspelt av lektionen att jag glömde läroböckerna kvar i klassrummet.

IMAG0995

Väl ute på skolområdet möttes jag av en elev som ivrigt skakade min hand. Han berättade att han heter Paul och visste mycket om Sverige; ”You make good watches and good chocolate!”. Jag svarade honom med ett leende och gick sedan vidare. Jag ville mest hem och hade absolut ingen lust att förklara skillnaden mellan Schweiz och Sverige för honom just då. Han sprang snabbt ikapp mig igen och berättade att han var 17 år gammal och gillade att prata engelska. Tydligen hade han kommit bra överens med den förra utländska läraren på skolan. Han hade fått komma hem till hans lägenhet på helgerna och prata engelska med honom. Nu undrade han om det var okej för mig att han gjorde samma med mig, med andra ord komma hem till min lägenhet under helgerna och prata engelska med mig. Jag förstod inte riktigt frågan. På något sätt kändes det som att han frågade efter privatlektioner (på ett väldigt diskret och kinesiskt vis), men det kan också ha varit en enkel fråga om att bli vänner. Jag är inte jättesugen på att ha en elev springandes hemma hos mig på helgerna, det tror jag inte att någon lärare är i något land! Jag svarade så diplomatiskt som möjligt att jag skulle fråga Ulyssis om det gick för sig. Vi pratade lite till innan jag ursäktade mig och fortsatte vandringen genom skolområdet. Vid utgången träffade jag på den där snälla gamla engelskaläraren igen, du vet han jag skrev om för något inlägg sedan, han som berättade om skolans historia för mig när jag bara ville hitta klassrummet. Lika vänlig var han denna gången! Vi utbytte ett par meningar medans jag gick emot utgången. Jag gick igenom grinden med vakter som glatt hälsade ”good night” till mig (klockan var 13.30). För att det inte skulle bli pinsamt önskade jag god natt tillbaka med ett leende.

IMAG0987

II lägenheten såg jag på lite film tills det var dags för min sista lektion för veckan. Klockan 17.15 var den klar och kl 18.30 gick jag och Matte till skolmatsalen för lite kvällsmat. Jag har fortfarande inte hittat något säkert kort i matsalen, alltså någon maträtt som är riktigt god och mättande. Ikväll fick det bli ångade risbullar tillsammans med kött på pinne. Jag vet inte vad det är för kött, faktum är att jag inte vill veta. Det är säkert något väldigt konstigt, men det smakar gott och väldigt mört. För första kvällen på länge känner jag mig lite mätt! Matsalen är väldigt speciell till utseendet. Bland annat hänger denna fina banderollen uppe som en påminnelse till eleverna, vad tycker du?

IMAG1001

För att smälta maten gick vi en sväng längs floden där det visade sig vara fullt liv ikväll. Många väljer att spatsera där under kvällen. Det finns också många som spelar musik och dansar – väldigt mysigt att se! Man ser Qu Xian på ett annat sätt under kvällen.

IMAG1003

Hänt tidigare: Kinesiska muren

Jag har en hel del händelser att dela med mig av från min tid tillsammans med de andra i Peking, händelser som jag inte haft tid att lägga upp på resebloggen tidigare. Så ser du en rubrik som är märkt ”Hänt tidigare” så vet du att det är ett inlägg som borde publicerats för några veckor eller månader sedan.

wpid-IMAG0896.jpg

Detta inlägget kommer inte innehålla så mycket text eftersom det handlar om vår utflykt till den kinesiska muren. Jag valde att filma en hel del där istället. Om en bild säger mer än 1000 ord säger en video utan tvekan mer än 10000 ord. Kanske hamnar de lite huller om buller, men men.. håll till godo!

I den första videon ovan säger jag att vi ska dit upp, sedan visar jag ett vakttorn. Det är inte sant.. efter det vakttornet fanns det 5 till ännu högre upp!

Filmerna kommer från en utflyktsdag som vi hade den sista veckan innan vi började vår lärarpraktik på en av pekings skolor. Du har säkert läst om det tidigare om du är en trogen besökare. Vi besökte även himmelska fridens torg på denna utflyktsdag. Här får du en liten bonusvideo från den delen också!

Det känns lite sorgligt att titta på videorna för min del eftersom jag längtar tillbaka till Peking och människorna som jag spenderade en månad med där. Några är kvar i Peking än, men bara en ifrån Sverige. Jag hoppas verkligen på att få se dem alla igen om några månader då vår praktik är slut. Alla svenskar har ju likadana returbiljetter.

IMAG0890

Den längsta dagen på Qu Xian High

Kvällen igår var rätt intressant eftersom strömmen gick när klockan var omkring 20.00. Det ösregnade ute, verkligen en sådan kväll man vill njuta av att sitta inne vid något varmt och ljust. Istället fick jag och Matte sitta i mörkret tillsammans medans vi väntade på att stackars Ulyssis körde till lägenheten för att hjälpa oss. Men! inget ont som inte för något gott med sig. Eftersom internetuppkopplingen försvann med strömmen kom Matte ut från sitt rum och satte sig på den stenhårda soffan tillsammans med mig ett tag. Vi pratade om vad vi gillar för serier på TV och utbytte lite filmcitat. Han är fortfarande rätt fåordig, men det var nice att ha ett samtal med honom igår. När Ulyssis kom satte han in 20 Yuan på elmätaren vilket skulle ta oss igenom natten om vi inte använde AC. Jag frågade honom vad det är för poäng med att ha 3 AC-anläggningar i lägenheten om ingen fick användas på grund av att det drar för mycket el? Han svarade något diffust som jag tolkade som att ”det är viktigt att de finns AC eftersom det står i kontraktet, men om de går att använda är inte lika viktigt”.

utsikt ifrån klassrummet i qu xian

Efter den intressanta kvällen igår hade jag den längsta dagen på schemat (för mig) idag. Jag har haft 4 * 40 minuter lektioner idag. Det kanske inte låter som så mycket för erfarna lärare, men för mig är det rätt tufft! Första lektionen började 08:20, vilket innebar att jag gick upp själv denna morgon eftersom Mattes första lektion var 14:20. Trött och frusen gick jag till skolan. Så fort jag kom innanför grinden och vakterna var leendet i full blom dock! Alla elever hejar på mig och viskar saker runt om en. ”Hey, andrew! you are cool man!!” ropade ett par killar från en balkong samtidigt som de vinkade åt mig. Några blyga tjejer kom springande fram till mig och frågade om de fick ta några bilder på mig. Jag svarade att det gick bra, men att de själva skulle vara med på bilderna. De blev högröda i ansiktet och kramade mig något krampaktigt samtidigt som en annan elev tog bilden åt dem. De tackade och sprang iväg. Vid det här laget var jag nästan framme vid den byggnad där min lektion skulle ta plats. Innan jag klev in i byggnaden blev jag stoppad av en äldre herre som visade sig vara en av skolans engelskalärare. Han skakade min hand och välkomnade mig varmt till skolan. Han sa att jag kunde komma till honom om jag behövde hjälp med något. Jag försökte svara snabbt men ändå respektfullt eftersom det var 3 minuter till lektionen började. Läraren visade mig till klassrummet samtidigt som han pratade på om skolan och dess historia. Jag hade gärna lyssnat, men det var svårt eftersom jag var rätt nervös inför lektionen. När jag kom in genom klassrumsdörren möttes jag återigen av gallskrik från alla tjejer. Denna gången stod till och med några på stolarna i klassrummet. Det är omöjligt att fortsätta vara morgontrött efter en sådan vandring från lägenheten till klassrummet. Idag hade jag tagit på mig en svart skjorta men en röd slips och en tunn v-ringad tröja ovanpå. Det var tydligen populärt eftersom alla ”oooooooohhhh” -ade när jag tog av mig jackan. Lektionen gick såklart bra, men jag tror att mitt språk är lite för avancerat för dem. De förstår tillräckligt, men jag ser att de kämpar väldigt hårt!

IMAG0979

Efter första lektionen gick jag tillbaka till lägenheten och sov lite innan min andra lektion klockan 14.20. Efter den lektionen drog jag och Matte till torget för att äta på Dicos. Det är bara där jag kan äta mig mätt för närvarande och energin var inte på topp efter ett dygns svält. När jag kommer hem kommer jag bre en riktigt god macka varje kväll, bara för att jag kan! Här finns ingen stor tillgång på smör, inte heller ost. Mjölk hade också varit gott att dricka! I kina är soyamjölk det man dricker istället. Det känns som jag gått och varit hungrig i snart 2 månader.

Dico's i Xu xian

Any way! Vi velade bort oss i den lilla staden och fick stressa till skolan för att inte komma sent till lektionerna vi skulle leda. Jag hade klass 26 på mitt schema och jag hade 5 minuter på mig att komma till klassrummet. Jag gick först till fel byggnad eftersom jag trodde att alla klasser var i samma byggnad. Jag frågade en lärare som pekade på en grön byggnad på andra sidan fotbollsplanen. Hur skulle jag hitta klassrum 26 på 2 minuter?? Jag fick rådet att fråga eleverna, vilket jag gjorde. Problemet är bara att.. det inte är så lätt när man är ny och exotisk. Eleverna bildar lixom en mur omkring mig när jag stannar och frågar efter vägen. De var mer intresserade av att ta bilder på mig och krama mig, än att hjälpa mig till klassrummet. Som tur var låg rummet på andra våningen och jag kom bara en minut sent, vilket eleverna inte verkade bry sig det minsta om eftersom samma procedur med skrik, gråt och frågor utspelade sig så fort jag sprang flämtande in genom dörren. Jag vill så gärna filma det, men jag vågar inte! De har någon policy om att fota elever. Lektionen gick bra och det gjorde även den sista lektionen för dagen.

byggnad 5 på Qu Xian  High

Vi blev bjudna på middag i skolmatsalen av rektorn, vilket var en speciell upplevelse. De vill att vi äter i matsalen istället för att gå till centrum, för att få oss att göra detta ville de introducera oss till skolmaten på ett formellt vis..? Vi blev bjudna på bröd av ris, fyllt med socker och grönsaker som var helt okej! Där till blev det en soppa med risnudlar som var DEN mest smaklösa soppa jag ätit i hela mitt liv. Det smakade verkligen bara ris och vatten som riset kokats i. Inget salt, ingen chilli. Bara… *trumvirvel* KORIANDER! Dena krydda som förföljer mig genom hela Kina. Jag visste inte hur mycket jag ogillar den innan jag kom hit. Den finns i allt och smakar sk!t. Det var ingen dålig skolmat dock. Jag kommer nog äta där fler gånger, men inte varje dag.

Jag måste verkligen säga att vi har tur som har läraren Uylissis som handledare. Han är ung och väldigt snäll. Han hjälper oss med allt vi behöver. Väldigt ödmjuk!

Imorgon blir en intressant dag. Jag ska ha klass 4 och 6 vilket är två ”elit-klasser”. Klasserna 1-6 är elitklasser på denna skolan och sägs vara väldigt bra på engelska. Kanske kommer de förstå vad jag säger! Återkommer med rapport imorgon.

zài jiàn!

Första dagen som High School Teacher!

Ja! Då sitter jag här i min och Matthews stenhårda vardagsrumssoffa och huttrar efter en lång men ändå kort första dag på jobbet som High School Teacher i Qu Xian. Det regnar idag vilket gör kylan ännu mer påtaglig, det är helt sjukt RÔSET som vi skulle sagt hemma i Borås. Som tur är så gjorde jag ett fynd i lägenheten igår. Denna värmelampa, som jag först trodde var en fläkt, kan vara veckans bästa fynd och uppfinnaren BÖR få någon form av nobelpris i min mening.

image

Trotts kylan känner jag mig änå nöjd och uppåt. Dagen började med att vi mötte upp Ulyssis på skolan. Han tog oss sedan till det stora lärarummet på våning 4 i en av byggnaderna. Här får du en kort videorapport som besparar mig ett par ord:

Det visade sig dock att det här med jämna och icke-jämna klasser mellan mig och Matthew snabbt havererade eftersom vissa udda klasser hade lektion samtidigt. Jag fick ge bort några av mina klasser och ta några av Matthews istället. Det resulterade i att min första lektion var 15 minuter efter att jag filmade klippet som du kan se ovan. Bara att köra tänkte jag! Ingen plan och fullt med improvisation brukar ge bra resultat. Som en av mina tränare sa till mig en gång; ”en bergvägg av självsäkerhet kan dölja en ocean av okunskap” och visst är det så! Helt oförberedd var jag dock inte. Ikvällen innan hade jag laddat ner några ”svenska” bilder på IKEA, vår flagga och självklart världsmetropolen Borås för att kunna visa eleverna. Jag hade dem på ett USB-minne som jag faktiskt kunde använda på 2 av mina 3 lektioner idag. Utöver mitt bildvisande som kantades av frågor lekte jag en lek med dem i början av lektionen. Ingen av klasserna förstod själva leken förrän sista rundan, men skit samma.. de verkade ha kul i alla fall.

Sista lektionen var helt klart den mest tärande och kanske roligaste. Klassen bestod av 70% tjejer som började skrika när jag gick in genom dörren! Alltså, bara skrika rätt ut. Det lät som en jävla Justin Bieber koncert och ännu värre blev det när mitt leende sprack fram och jag vinkade till dem. Det bara regnade in frågor mellan skriken och fnissen; ”What’s you name? How tall are you? How old are you?? You are so handsome!!”. Den stackars lärarinnan som hade lektionen före mig med klassen försökte förklara för mig hur datorn och projektorn fungerade, men gav snabbt upp när hennes rop inte överröstade skriken. Hon bara log och gick där ifrån. Aldrig har jag känt mig som en sådan jävla rock star. Även om det såklart var smickrande kan jag inte säga att jag skulle vilja ha det så varje dag. Tjejerna var omöjliga att få lugna. Det gjorde att lektionen blev något ostrukturerad. Killarna hade noll intresse för både mig och lektionen. Jag var fortfarande chockad när jag spelade in detta klipp efter sista lektionen:

Qu Xian high school är en skola som vilken svensk skola som helst egentligen. Lärare verkar vara samma över. Lärargrupper är alltid en blandning av kufar och akademiker med för mycket visioner och välvilja men för lite sunt ledarskap. Somliga är nördar som inte känner till så mycket mer än skolvärlden efter sin egen studietid, så när det väl kommer till kariärsval pekar kompassen bara åt ett håll. Sedan finns det alltid några guldkorn till lärare såklart! De där som inte tar saker på ALLT för stor allvar. De är avslappnade och har G med eleverna utan att större problem. Lärarna som eleverna kommer komma ihåg efter många härrans år. Jag har stött på flera under mina studieår.

Eleverna är också samma. Några VILL mer än andra, vissa KAN mer än andra, somliga LYSSNAR bättre än andra och resten målar penisar på papper. Som vilken skola som helst.

MEN! det finns också mycket som dramatiskt skiljer dem åt. För det fösta så pluggar eleverna på denna skolan från klockan 07.00 till 21.30 varje dag. De som går i tredje ring har dessutom Gai Kai att tänka på, något som kan liknas vid vårt högskoleprov hemma hemma i sverige. De måste få bra resultat på det för att komma in på universitet. Det innebär att de pluggar dygnet om, i princip. Ulyssis berättade att de får någon timme ledigt på söndagskvällarna, men inte annars. Konsekvensen av detta blir såklart att några av ungdomarna inte mår så bra mentalt. Endel mår rent ut sagt skit. Därför är psykologi ett obligatoriskt ämne för high school eleverna. De måste lära sig att handskas med stressen och förhålla sig till sina känslor på ett sätt som inte innebär att de kastar sig ut från ett fönster (jag vill klargöra att jag inte hört om någon sådan incident, det är bara mina egna teorier).

imageDen sista stora skillnaden är själva nollningen då eleverna börjar High School och blir ”freshmens”. I sverige tävlar småttingarna som börjar gymnasiet om vem som kan dricka mest folköl och leka dummast lekar. HÄR får eleverna en månads militärträning istället. De måste helt enkelt lära sig ordning och reda. Raka led, marscher och militäruniformer gäller – inget bullshit! Självklart är det något överdrivet kanske, i alla fall med uniformerna, men jag är inte här för att döma! jag kan förstå varför de har denna traditionen. Jag kan till och med minnas ett par käftiga elever från min skoltid som förmodligen hade mått bra av en månad av strikta regler och disciplin. Mig själv inkluderad. Aja, min poäng är att den enormt fina fotbollsplanen blir förvandlad till kaserngård vid varje terminstart. Spännande att se på skulle det vara! Jag blir nästan lite sugen på att vara med själv..

image