Tillbaka i Shenyang!

Sådär ja, nu sitter jag faktist på Pekings Internationella Flygplats. Jag har just betalat 20 yuan (~26kr) för en liten, liten flaska med lättflytande aprikoskräm med franskt etikett. Franska etiketter brukar berättiga ett astronomiskt överpris runt om i Kina, är man dessutom på en flygplats som kostar pengar att lämna blir det ännu dyrare. Fåtöljen jag sitter i är dock värd att hyra för 26:- i ytterligare 6 timmar, vilket är tur för det är precis så lång tid jag har att vänta tills jag kan checka in mitt bagage och få mitt boardingkort. Mer om det sedan! Jag skriver ju iinläggen i eefterhand och jag har mer att berätta innen jag kommer dit jag är idag.

IMAG1542I detta inlägg vill jag nämligen berätta om vad som hände efter att Oskar och jag återvände till hans hemstad Shenyang efter våra utflykter till Dandong och Harbin. Morgonen inleddes med en dumplingfrukost på ett av Oskars favoritställen i Shenyang. Oskar skryter ofta om maten på olika ställen, men skrytet är också berättigat väldigt ofta. I detta fallet överträffade verkligen hans skryt verkligheten. Vi beställde in lite olika rätter, bland annat ångkokta dumplings med lammkött och kål i – fantastiska! Jag har aldrig varit så mycket för just dumplings, det är alltid lite läskigt att bita rakt in i ett knyte med blandad grå sörja som man sällan vet hur den uppstod.

 

IMAG1544Dessa dumplings var dock de bästa jag ätit. Det är vanligt att man får en liten kanna med soya och en liten kanna med vinäger till bordet, precis som vi i Europa ofta har salt och peppar. Dessa två tillbehör blandar man i en liten skål, gärna 50/50. Sedan kan man också ha i lite krossad vitlök och chili i den mörka sörjan. Därefter doppar man de små knytena i skålen innan an äter – fantastiskt gott!

Under min tid i Shenyang har jag definitivt kommit fram till att jag föredrar nordkinesisk matkultur framför sydkinesisk. När jag bodde i Sichuan skröt alla om provinsens världskända matkultur, men jag fastnade aldrig riktigt för den. Sichuanmat innehåller ofta inälvor från olika djur, små köttbitar med ben i och framförallt enorma mängder med chili och Sichuanpeppar som bedövar hela munnen på ett beskt sätt. Nordkinesisk matkultur liknar mer den ”kinamat” som vi är vana vid i Europa. Friterade köttbitar utan ben i olika såser, tjockare såser till risrätter och ofta mört kött.

Dagarna i Shenyang lärde mig bland annat att man inte måste gå utsvulten i Kina. Att det finns en västerländsk sanning i hur de lagar sin mat.

IMAG1547Det regnade ute under dagen vilket gjorde att jag och Oskar höll oss inne i hans lägenhet under dagen. Vi lyssnade på Hassan, snackade om allt möjligt och spelade Fifa. Standard grabbhäng. Mot kvällen föreslog Oskar att vi skulle gå till en västerländsk bar som drivs av en fet Kanadensare. Tydligen har de en pub-quiz-night varje onsdag och Oskar och hans vänner burkar ibland ställa upp i tävlingen trots att de ofta kommer sist. Jag tyckte det lät som en kul idé, speciellt när Oskar sa att två av hans vänner (också engelskalärare) skulle haka på. Vi begav oss till puben och mötte Oskars vänner – Robbie och Mike – i tunnelbanan dit.

IMAG1548Mike är en välbygd amerikan på ~24år och Robbie en betydligt spinkigare Britt. Tillsammans bekräftade vi våra fördomsfulla nationaliteter för varandra under hela kvällen. Det var verkligen exakt som om någon hade satt länderna Sverige, Storbritannien och USA runt ett pubbord. Tillsammans bildade vi ett av de 5 lag som deltog i pub-qizzen den kvällen. Av de andra lagen var ett tyskt och resten blandade nationaliteter. Självklart var var Tyskarna laget som verkligen gick in för att vinna varje kväll.

Kategorierna för frågeleken var väldigt blandade, bland annat allmänbildning, musik och bildfrågor dör man skulle sätta namn på olika disneykaraktärer – inte så lätt som det låter. Vi kunde faktiskt svaren på en hel drös med frågor och jag kände mig nöjd med att kunna bidra med flera rätta svar. Robbie och Mike hade ofta olika svarförslag på samma fråga och självklart skulle Mikes vilja segrat många av gångerna om inte Svenskarnas diplomati hade funnits där. Som sagt, perfekt representation av våra länder. Både till sättet vi betedde oss enskilt och i grupp, även våra utseenden stämde överens med våra nationaliteter på något vis. Mike drog sig ibland ut på lämpliga ”toalettbesök” när det uppkom en jobbig fråga (för att googla fram svaret inne på muggen). Som en sann amerikan räds han inga medel för att vinna, även om det betyder att fuska. Trots detta gillade jag honom verkligen, störtskön kille. Och, det är ju precis så jag tror många ser på USA som land.

IMAG1554Vi gick ifrån puben med en andraplats, vilket var en bättre placering än laget tidigare fått – suveränt! Mike frågade om vi ville gå vidare någonstans och det ville Oskar och jag såklart. Robbie hade lektioner tidigt på morgonen efter så han drog hem till sig. Mike, Oskar och jag stack till en pub nära Oskars lägenhet som heter ”Just drink it” där de serverar ett förvånansvärt stort utbud av europeiska och amerikanska öler till riktigt bra pris! Vi fick genast ett bord på den trånga ovanvåningen som var packat med packade kineser. Kineser har verkligen världens värsta ölsinne, de kan bli helt väck på bara två normalstarka öl. Oskar berättade att på vissa restauranger låter personalen tomma flaskor stå kvar på borden där gästerna sitter för att de ska kunna skryta om hur mycket de kan dricka (på ett icke-verbalt sätt) till andra gäster. Man kan till och med betala för att få lite tomma flaskor framställda på bordet så det ska se ännu mer ”imponerande” ut. Helt galet såklart!

IMAG1553Vi fortsatte vårt öldrickande fram tills klockan var runt 3 på morgonen, då stängde stället och vi avrundade kvällen.

Om du är en galet trogen läsare av min reseblogg kanske du har tänkt något i stil med ”gud vad smidigt att åka och hälsa på sin kompis i Kina, då kan man ju bo med honom/henne och slippa ta in på hotell varje natt!!” Jag ska genast göra dig besviken, det är nämligen inte så det fungerar i Kina. För att få bo hos en vän eller släkting i Kina måste man ha ett speciellt Visum som tillåter det, dessutom måste personen man bor hos informera den lokala polisen om att detta sker och hur länge det kommer ske. Värden måste tillhandahålla en rad papper och det hela är rätt krångligt. Det är ju så att du som turist i Kina inte får befinna dig ”oregistrerad” på en plats i mer än 24 timmar. Det innebär att du måste ta in på hotell (som registrerar din vistelse via ditt pass) eller kontakta den lokala polisen och säga ”hej jag är här nu, bara så att ni vet” fast skriftligt med pass och massa papper (typ). Han man någon eller några oregistrerade nätter i Kina kan det uppstå frågor när man väljer att lämna landet. Oskar har själv råkat ut för detta en gång då han och hans dåvarande flickvän reste runt i Kina och bodde 4 nätter hos en släkting till hans flickvän. Passvakterna frågade ut dem båda när de skulle lämna Kina, frågor om var de hade varit och så vidare. Sedan kan man såklart tycka vad man vill om den saken, men så är reglerna i alla fall! Det blev helt enkelt hotell för mig under hela vistelsen i Kina.

Jag kände mig ändå väldigt nöjd med dagen i Shenyang, väldigt roligt att träffa Oskars vänner och umgås med folk från andra länder på ett avslappnat vis!

Vår dagstur till gränsstaden Dandong

Då har jag återigen lite tid över och ork kvar i fingertopparna, dags för en liten uppdatering här på min reseblogg!

Efter vår tripp till den nordliga staden Harbin som du kunde läsa om i mitt förra inlägg satte vi oss på ett snabbtåg till gränsstaden mellan Kina och Nordkorea – Dandong. Dandong är mest känd för att vara staden som ligger allra närmast Nordkorea på den Kinesiska sidan. Det enda som skiljer de två länderna åt är en flod som är runt 100 meter bred, vilket gör att man kan se en bra bit in i Nordkorea om man står på flodbädden. Självklart är maten och turistverksamheten i Dandong väldigt nordkoreansk. Det finns några nordkoreanska restauranger med ”riktiga” gästarbetare från Nordkorea som servitörer. Just en sådan restauran åt vi lunch på under dagen!

IMAG1481Koreansk barbecue är väldigt känt och innebär att man beställer in tallrikar med olika köttstycken och grönsaker som sedan läggs på en glödande liten grill mitt i bordet. När maten är färdiggrillad lyfter man av den, doppar i olika såser och rullar in i olika salladsblad innan man stoppar hela paketet i munnen. En helt okej lunch som ingen av oss blev riktigt mätta på. Upplevelsen var värd mer än maten vi fick.

Direkt efteråt slog vi upp appen TripAdvisor och läste att en del av Kinesiska muren finns kvar i Dandong, och att denna del skulle vara värt ett besök. Självklart begav vi oss till den lilla murdelen fortare än kvickt med en taxi som kostade 30:- Väl där blev vi aningen imponerade av muren vi såg. Platsen är väldigt turistvänlig och har man inte varit på den kinesiska muren utanför Peking är denna delen definitivt ett bra substitut. Den slingrar sig från marken upp och igenom två berg vilket ger precis den bild som många har när de föreställer sig muren i Kina. Inträdet till muren kostade 50:-.

De första hundra metrarna av muser var uthärdliga. Lutningen ökade stadigt och vi började känna en hel del mjölksyra i benen efter ca 20 minuters vandrande på muren. Efter ett tag mötte vi ett litet gulligt par som bestod av en liten flicka på 4-5 år som vandrade muren med sin gamla morfar, säkert över 80 år. Det är en vacker sak med Kina att de gamla spenderar dagarna med de små. De underhåller liksom varandra och förgyller på så sätt sina liv ihop. De gamla blir lite yngre av att leka med de små och de små får erfarenheter och historia med sig från de gamla. Den lilla flickan höll sin morfar i handen och kommenterade såklart på att vi såg utländska ut. Hon blev lite paff när vi svarade henne på mandarin. Vi gick om dem och kom fram till en läskigt brant stentrappa med höga steg några hundra meter senare. Det var en väldigt smal trappa där ett 20-tal vandrare satt och väntade på att kunna fortsätta sin färd. Oskar och jag bestämde oss för att det var dags för en vattenpaus, så vi satte oss ner och väntade på vår ut med flaskorna i handen. Efter ett tag kom den lilla flickan ensam mot trappan, hon berättade att morfar är långsam för han måste kissa ofta. Den gamla mannen stod vid en krök lite längre bort och lättade på trycket.

Upp för trappan gick vi när det var vår tur – enormt branta steg! Låren fick sig en hårdträning utan dess like! Det riktigt brände i benen när vi nådde nästa platå på muren. Då och då kommer vakttorn som man kan vila i. Efter ett par trappsektioner tyckte jag att det började bli tradigt, så jag sprang upp den sista delen. Oskar lunkade upp inte långt bakom. Tillslut nådde vi toppen av muren och kunde då se långt in på Nordkoreansk mark. Väldigt spännande. Vi kunde se Nordkoreaner som gick omkring och plogade sina åkrar och byggnader som förmodligen var del av någon industri. Floden som separerar Nordkorea och Kina såg ut som en liten tråd från toppen av muren.

IMAG1473

Vi var väldigt nöjda med trippen när vi tagit oss ner och runt berget till entrén. Vi var eniga om att denna lilla del av muren skulle vara en mer populär del om fler visste om att den fanns! Välgjord och helt lagom sektion av Kinesiska muren.

Dagen gick och vi tittade på de andra turistattraktionerna. Det finns en ”vänskapsbro” som går över floden mellan Kina och Nordkorea som amerikanerna bombade sönder under 1950-talet då Dandong var ockuperat av – gissa vilka – japanerna såklart! Man kan betala en 50-lapp för att få gå ut på bron till den sprängda delen, men det kändes inte värt. Vi struntade i det. Samma visa blev det med den båttur som går på floden som sägs ta en så nära Nordkorea det bara går att komma utan att entra landet. Det kändes för turistigt, så vi struntade i det. Det går en ny bro över floden till Nordkorea där det åker tåg dagligen. Tydligen är det bron det lättaste sättet för oss Svenskar (och de flesta utlänningar) att komma in i Nordkorea. Amerikaner måste där emot komma in i landet via flygplatsen i Pyongyang – bara amerikaner. Man kan rea in i Nordkorea för en 10 000-lapp, då ingår visum och en tour som man måste hålla sig till under hela ”resan”. Det är viktigt att förstå att man inte reser i Nordkorea, man är ingen turist i det landet. Som utländsk medborgare är du tillfällig fånge i Nordkorea från det att du motvilligt tas emot i landet tills dess att du sparkas ut igen. Man får inte avvika från turistgruppen och den nordkoreanska guiden man kommer med, gör man det kan det stå en väldigt dyrt. För bara några månader sedan dömdes en amerikanskt turist till 10 år av ”hard labour” i Nordkorea för att han tagit en propagandaposter från ett hotellrum och packat ner den i sin väska. Han trodde att han var turist och nu knäcker han granitsten med en hacka i handen och en kedja runt foten någonstans i Sibirien – tråkigt läge!

IMAG1491Trött på alla turistattraktioner som inte föll oss i smaken började vi vandra omkring i staden utan egentligt mål. Det är roligt att vara spontan i sitt resande tycker jag. Även om det ofta betyder oväntade utgifter och en hel del vandrande till fots är det roligare och leder alltid till något spännande som inte ingick i planerna. Så blev vår sena eftermiddag i Dandong. Staden omringas av en ganska hög bergskedja. På toppen av ett av bergen skymtade vi en klassisk Kinesisk pagoda på soppen, vi bestämde att vi skulle ta oss dit. Det tog oss säkert en och en halv timme att ta oss till foten av berget som visade sig ha en vacker entré där många äldre satt och spelade kort. Faktum är att hela sidan av berget visade sig vara en stor och vacker park med både lekplatser, träningsplatser och vilda djur. De små vägarna och långa branta trapporna ledde oss upp till toppen av berget som tog oss ytterligare 40 minuter att bestiga. När vi väl kom upp visade sig mödan ge en vacker avkastning. En otroligt vacker pagoda sträckte sig upp mot himlen från en vacker plattå. Vi kunde till och med gå upp i tornet och se hela Dandong i solnedgång. Från toppen av tornet såg det nästan ut som att Dandong och Nordkorea var samma stad. Vi kunde se riktigt långt in på nordkoreansk mark vilket var riktigt spännande.

Det blåste massor på toppen av berget, men solen låg ändå på. Det skiftade mellan att vara galet svettigt och lite kallt. Tröjan åkte upp och ner ur väskan varje minut.

Efter att ha njutit av utsikten i ett par minuter begav vi oss vidare i parken som vi tidigare inte visste fanns. Vi följde en liten slingrig skogsstig och kom tillslut fram till ett ännu högre torn från 1600-talet. Tyvärr var det stängt för dagen, utsikten hade nog varit ännu bättre där ifrån! Vi gick vidare ner för berget och möttes av både påfåglar och små mindre pagoder. Kulturparker och träningsparker kom och gick på vår väg ner. Utflykten upp till berget visade sig vara trippens absoluta höjdpunkt (bokstavligt talat).

När vi var åter vid bergsfoten hade solen gått ner och det var dags att ta sig till tågstationen för nattåget hem till Oskars hemstad igen – Shenyang.

Som en sista avslutning vill jag bara understryka att jag inte dubbelkollar stavningen på dessa inlägg. De är krångliga nog att publicera från en mobiltelefon, så du som läser får står ut med lite stavfel och konstiga ord här och var.

Okej, såhär är läget då…

Det var min förhoppning att jag skulle ha tid att uppdatera min kära reseblogg under resans gång. Dock har denna resan visats sig vara mer hektisk än vad jag tidigare räknat med! Självklart blir valet lätt mellan att få ut så mycket som möjligt av min lilla kinaresa och skriva bloggen.

Oskar och jag har besökt 4 städer på 5 dagar, vilket i praktiken innebär ett späckat schema med massor av äventyr och nattåg över norra Kina. Det är nästan svårt att berätta vad vi exakt har gjort, eftersom det har hänt så mycket den senaste veckan. Men! Självklart ska jag ge det hela ett försök nu när jag äntligen har tid på ett hotellrum i Chengdu.

Efter en dag i Oskars hemstad – Shenyang – stack vi snabbt vidare till staden Harbin. Harbin innehåller ordet bin vilket betyder is. Det berättar en hel del om staden faktiskt. Harbin är huvudstad i HeilongJiang-provinsen i norra Kina. Under Rysk-Japanska kriget (1904-5) hade ryssarna en stor militärbas i Harbin vilket ledde till att staden i mångt och mycket blev helt rysk. Efter den stora oktoberrevolutionen i Ryssland 1917 bosatte sig över 100 000 besegrade ryska revolutionärer i Harbin. Allt detta ser man spår av i modern tid. Det finns en stor gågata i stadens centrum och allt ifrån maten till byggnaderna har ryska influenser.

En väldigt o-kinesisk stad! Mest känt är Harbin för sin årliga isfestival som lockar människor från hela världen. Enorma isskulpturer kantar gatorna, upplysta av färggranna ljus. Harbin förvandlas till ett riktigt vinterparadis under vinterhalvåret. Allt som har med is att göra är populärt i Harbin, självklart äter Kineserna även glass mitt i vintern uppe i Harbin, även när det blir runt 25 grader kallt. Man stöter också på en väldigt berömt (och såklart rysk) korv i Harbin, något som man inte gör i andra delar av Kina. Den största sevärdheten (i min mening) är Sophiakyrkan som ligger i Harbin centrum. Det är en ryskortodox kyrka som verkligen står ut med sitt utseende, en av de få kyrkorna i Kina skulle jag säga, förmodligen den mest berömda också – självklart byggd av ryssar. (bild nedan)

Mindre mysiga saker som Harbin även är känt för är bland annat sin enormt smutsiga luft som ofta är värre än den i centrala Peking. Luft så full med avgaser och skit att värdena knappt är mätbara. Harbin är också en stad som Japanerna ockuperade under 1931. Japanerna ockuperade många städer under sin invasion av Kina (bland annat Oskars hemstad Shenyang) och överallt utförde Japanerna enormt grymma handlingar mot den Kinesiska lokalbefolkningen. Invånarna i Harbin fick dock smaka på den Japanska ondskan mest av alla. Under ockupationen av Harbin satte Japanerna upp en militär forskningsenhet i staden som kallades Enhet 731 (unit 731). Enhetens uppgift var att experimentera så mycket och vedervärdigt som möjligt på lokalbefolkningen för att kunna utveckla mer effektiva metoder för att döda i människor i krig. Många Kineser försvann helt enkelt från gatorna för att experimenteras på av japanska läkare. Många fick utstå operationer utan bedövning, andra utsattes för olika typer av pest för att forskarna skulle kunna utveckla mer potenta arter för biologisk krigsföring. Några tappades bara på blod tills dödsgränsen eller sprängdes i luften för att man skulle kunna analysera spitterskador. Alla lik brädes sedan på plats, vilket gav staden än väldigt olustig doft. Japanernas äckligt kreativa experiment får tyska koncentrationläger att likna avslappnande span. Dr Mengele är inget i jämförelse. Vi vet väldigt lite om dessa äckliga krigsförbrytelser på grund av att USA bytte till sig forskningsresultaten från Enhet 731 mot tystnad efter andra världskriget slut.

IMAG1423Nog med tråkigheter, resan var ju helt underbar. Vi spenderade en och en halv dag i Harbin, vilket var tillräckligt för att avnjuta en rad ryska delikatesser. Första kvällen åt vi på en härlig restaurang som serverade något jag skulle likna vid kallopps. Mört kött i en gryta med massa sås och vitt bröd till, till det en härlig öl såklart! Jag passade på att köpa en ny tishirt på H&M och det blev en hel del vandrande i butikerna längs gågatan. Harbin är ett resmål jag verkligen rekommenderar alla resenärer i Kina, det är en stor stad som har mycket att erbjuda!

När vi kände oss klara med Harbin under kvällen dag två satte vi oss i en taxi och åkte till tågstationen för ett nytt nattåg, denna gången gick resan till gränsstaden Dandong!

Anledningen till att det blev så stressiga dagar var för att min första plan var att åka hem idag, den 15:de. Självklart vill man hinna med så mycket som möjligt på den lilla tiden. Men, efter lite tänkande och pratande med min tjejkompis Lilli (Leona) som jag umgicks mycket under min tid i Kina bestämde jag mig för att förlänga min resa en vecka för att hälsa på henne i Chengdu. Jag kommer berätta mer om resan till Dandong i nästa inlägg – håll utkik!

Vår första dag i Peking!

Sådär ja, då sitter jag åter igen på ett hotellrum för mig själv. Efter ett par riktigt stressiga – men riktigt roliga – dagar har jag äntligen fått lite tid för mig själv.

Senast jag skrev satt jag på ett hotell i Peking och väntade på att Oskar skulle komma och möta mig, vilket han såklart gjorde på avtalad tid. Efter vårt möte bestämde vi att vi inte skulle stanna i Peking över natten utan istället dra vidare till hans hemstad Shenyang under natten via ett nattåg. Både jag och Oskar älskar idén om nattåg. Man kommer dit man ska under tiden som man sover samtidigt som man inte behöver betala för något hotellrum – två flugor i en smäll!

Vi började med att boka biljetterna till nattåget, vilket gick på ungefär 200:- per person. Priset är ungefär samma som när jag var Kina senast. Hotellet Chong Wen Men ligger rätt nära Pekings Centralstation så vi gick dit, därefter lastade vi av våra väskor på hotellet jag stannade på för att kunna röra oss lite friare i Pekings tunnelbanesystem! Tidigare kostade det 2:- att åka vart man ville i Peking via tunnelbanan, nu är det någon krona dyrare beroende på vart man ska.

IMAG1327Vi valde att åka till det berömda Silkmaket först – shoppingcentrumet som har allt för människor som vill köpa billiga piratkopior av kläder och accessoarer. Vi märkte dock snabbt att mycket har hänt med vårt kära Silkmarket just för att det är så berömt bland turister. Silkmarket som förut var en myllrande djungel av försäljare som stod och skrek åt en är idag ett mycket finare shoppingcentrum där fokus ligger på att sälja olika kinesiska märken, inga piratkläder eller liknande. Detta var såklart en stor besvikelse för oss båda! I vissa butiker kunde vi fortfarande hitta lite piratade produkter, men dessa gömdes undan mycket väl av försäljarna. Jag bestämde mig för att köpa lite presenter hem (jag berättar inte vad ifall de läser detta just nu). Prutandet (som annars brukar gå rätt bra) gick väldigt trögt. Säljaren la sig väldigt högt i pris, vilket inte brukade vara ett problem. Försäljare på silkmarket har ju alltid velat få sålt sina produkter. Denna gång höll de dock sitt pris väldigt hårt, även när vi lämnade butiken i protest vägrade försäljarna gå ner mer i pris. ”Can’t go any lower! This is good quality now. Before quality was bad, now good!” fick vi höra av försäljarna. Bevisligen har ägarna av centret försökt ”branda om” Silkmarket till något vackert och statusfyllt, vilket absolut är tråkigt. Det är ju samma skit som säljs, fast i lyxigare butiker.

IMAG1317Vi lämnade Silkmarket och gick vidare för att besöka Beijing International School of Business and Economics – universitetet där vi båda läste till lärare under 2014. Vi tyckte både att det hade varit fantastiskt att få återuppleva skolan vi möttes på, fast under sommaren med fullt av studenter runt omkring. Vi gick rakt förbi vakterna, har man ett vitt ansikte så är det ett väldigt starkt passerkort i detta landet… Rakt in i matsalen spatserade vi.

Den var helt full med studenter, vilket var väldigt ovanligt att se. Till skillnad från när vi var där såg maten ut att vara riktigt god! Det är svårt att sätta ord på känslorna vi kände när vi gick omkring på universitetsområdet, nostalgi och en svag längtan om att få skruva tillbaka tiden är så nära jag kan komma.

Efter ett bra tags vandrande och berättande om minnen bestämde vi oss att gå vidare till en restaurang i närheten som vi hittade under vår tid på universitetet. Den låg kvar och såg sig lik ut. Vi beställde lite gamla favoriträtter och några nya, allt var fantastiskt gott. Jag har kommit fram till att jag gillar maten i norra Kina mer än maten i södra Kina. Maten i norr är mycket mer lik den maten som vi får uppleva på bra Kinarestauranger hemma i Sverige, samma smaker och samma utföranden.

När vi smält maten bestämde vi oss för att ta en tur på himmelska fridens torg, något som visade sig bli lättare sagt än gjort. Under sommarmånaderna invaderas Peking av turister – från Kina. Det är så mycket folk överallt att det är omöjligt att besöka någon stor turistattraktion. Det gjorde att vi vandrade vidare till shoppingdistriktet Wang Fu Jing och spenderade några timmar där, inget att berätta om egentligen. Eftersom vi är goda vänner som inte setts på länge pratade vi mest med varandra. Det spelade ingen större roll vart vi var.

IMAG1330Klockan tickade på och vi blev snart hungriga igen. Via appen TripAdvisor hittade vi en restaurang med toppbetyg från mängder av användare. Restaurangen serverar Kinas bästa pekinganka, vilket visade sig vara helt sant efter 40 minuters väntan på att få bord – helt klart värt! För 199:- fick vi en hel grillad anka med tillbehör, plus upplevelsen att få se en riktigt skicklig kock skära upp ankan vid vårt bord. Själva idén är att man äter ankans kanderade skinn och fettlager med socker, vilket blir som läckert godis som bara smälter i munnen. Ankans kött lägger man på en tunn liten pannkaka som man packar ihop med sojasås, vitlök och ibland mynta. Resultatet blir en fantastisk smakupplevelse som inte kan återfinnas någon annan stans i världen. Pekinganka är fantastiskt gott! Vi blev mycket nöjda med besöket och var klart eniga om att restaurangen (som heter Siji Minfu Restaurant – Peking Roast Duck – Dengshikou) var värt sitt höga betyg på Trip Advisor!

 

Mätta och belåtna var det dags att åka till centralen för nattåget till Oskars hemstad – Shenyang!

Guidad av 14åringar i Himmelens Tempel

Så, var den första dagen i Peking redan över! Det har varit ett händelserikt dygn. Flyget från Helsingfors till Peking skulle ta en bit över 8 timmar, vilket är mindre kul såklart. Det visade sig dok bli en snabbare flight än jag trott från början.

Yu Shi

Yu Shi

Jag hamnade bredvid en väldigt berest och frispråkig ung tjej från inre Mongoliet på planet, Yu Shi hette hon och vi spenderade fem raka timmar på att prata om allt möjligt. Hon jobbar i Göteborg som reseguide för ett Kinesiskt bolag. Bolaget skickar alltså en massa Kineser till Skandinavien för att åka runt och besöka massa städer och vackra platser, det är Yus jobb att guida dem genom Sverige, Finland och Norge. Hon kände till min hemstad Borås mycket väl, hon hade varit där flera gånger tydligen. Hennes Svenska var ungefär lika bra som min Mandarin, så vi pratade engelska hela vägen. Hon berättade bland annat att hon åkte hem för att hälsa på sin familj. Tydligen får de inte så många uppdrag av bolaget under vår och vinter, vilket ger henne massa dötid. Jag berättade att jag skulle hälsa på en vän och att vi tillsammans skulle resa runt i norra Kina under någon vecka, bland annat Shenyang. Hon berättade då att hon också skulle till Shenyang och föreslog att vi skulle ses en sväng alla tre om allt klaffade. Vi bytte mailadresser och skype-namn innan vi skiljdes åt vid visumkontrollen på flygplatsen.

Bakom oss satt ett svenskt lesbiskt par som gav oss det närmsta man kan komma en drama-såpa i verkliga livet. Efter att ha svept i sig några glas rödvin var spenderade resten av resan med att grovhångla, göra slut, bli tillsammans igen, och högljutt bygga legoskulpturer.

IMAG1281Allt sammantaget var alltså flygresan till Peking underhållande. Tiden gick fort och jag hann knappast sova något alls innan planet landade.

Väl på flygplatsen behövde jag få tillgång till internet, vilket var lättare sagt än gjort. Jag spenderade säkert 1 timme på den enorma flygplatsen för att hitta fungerande WiFI. Tillslut gav en snäll tjej vid informationsdisken tillgång till ett privat trådlöst närverk. Det gjorde att jag kunde leta fram en karta att förhålla mig till på min väg till hotellet. Det är helt galet vad isolerad och utelämnad man känner sig utan tillgång till gps och internet i mobilen! Jag sparade säkert 5 olika kartor för att vara på säkra sidan. Efter 40 minuter var jag framme vid hotellet och färdig med incheckningen. Jag kände mig lite sluten efter ett dygn på resande fot och ftersom klockan bara var 9la jag mig i sängen med tvn påslagen. Det dröjde inte länge innan jag somnade till och sov fram till klockan 12. Jag hade lätt kunnat sova längre, men jag hade lovat mig själv att hinna besöka Himmelens Tempel och Pearl Market innan dagen var över. Så, jag baddade ansiktet med kallt vatten och begav.

Himmelens Tempel är en stor sevärdhet som sedan 2005 ingår i bla bla blas världskulturarv. I korthet kan man säga att det är en enorm tempelpark med många delar som har skiftat utseende och funktion under flera århundraden, om inte årtusenden. Från början var det bara ett tempel där den första kejsaren av Kina ”guldkejsaren” bad till himlen om att skörden skulle bli god varje år. Därifrån växte templet till en hel park. Fler och fler moment av denna bedjande ceremoni tillkom allt efter århundraden gick. Vid ett par tillfällen raserades till och med huvudtemplet, men byggdes upp igen.

IMAG1296Ceremonin som kejsarna höll varje år är allt för komplicerade att beskriva från början till slut. I korthet kan man säga att kejsaren – tillsammans med sina religiösa medhjälpare – offrade korn, siden och olika djur för att skörden skulle bli god. Alla offergåvor förvarades i olika byggnader under en tid innan huvudceremonin där präster bad över gåvorna fram tills offerdagen. När offerdagen kom bars kejsaren fram till huvudtemplet (här till höger) av 50 tjänstemän. Han klev sedan ur och bad till sina förfäder, till himlen, månen, solen, vinden och vågorna i olika omgångar.

Himmelens Tempel är verkligen en vacker sevärdhet som alla turister i Peking borde besöka. Historien är intressant, men byggnaderna är enormt vackra och komplexa. I feodala Kina konstruerade man alla kejserliga byggnader med enormt stor omsorg. Allt ifrån väderstreck till antal byggnader till antal stenar varje byggnader konstruerades med spelade roll. Allt var noga uträknat för att bringa lycka till kejsaren och riket.

När jag stod och betraktade huvudtemplet kom det fram ett gäng kinesiska skolelever fram till mig och berättade att de studerade turism och historia, de var kanske i 14 års åldern. De frågade om de kunde få ge mig en liten tour av templet, det skulle vara en del av deras skolarbete tydligen. Jag tackade ja, så det slutade med att jag vandrade omkring med en grupp skolelever som förklarade massa fakta för mig, väldigt sött och roligt av dem. De var väldigt blyga, men gjorde sitt bästa för att guida mig bra.

IMAG1314Efter några timmar i tempelparken begav jag mig ut ur parken, över gatan där köpcentrumet Pearl Market ligger. Pearl Market är ett köpcentrum i stil med Silk Market, det finns med andra ord en hel del fejkprylar att köpa. Jag lyckades köpa mig ett nytt bälte för en tjugolapp, det var det värt.

Nu ska jag hoppa in i duschen och göra mig redo för morgondagen.

Transfer till Peking

Just nu sitter jag och avnjuter en Wasa Sandwitch och en flaska finskt källvatten – travel snack for champions! Bara 5 timmar, 55 minuter och 13 sekunder tills jag ska boarda mitt plan till Peking – helt galen layover! Men, sådant får man stå ut med när man köper flygbiljetter till brottsligt låga priser. För tur och retur till Peking betalade jag 3 100:- vilket i min värld är enormt billigt för en så lång resa. Jag tror inte priserna var mycket högre förra gången jag flög till Peking, om jag minns rätt pröjsade jag 3 800:- den gången.

Det tillkommer dock en hel del extrakostnader för en resa till Kina, priset på biljetten är bara början.  Visumet man behöver för att entra Kina är den största utgiften, speciellt efter 2015 då visumpriserna steg från 560:- till 1300:- för ett single entrie (stavningen känns mysko, men det är så de valt att skriva på visumet). Men, för att ens ansöka om visum behöver du också boka ett hotell så myndigheterna vet något sånär vart du befinner dig i landet. Du behöver också bifoga 4st passfoton (varav de använder 1 varje gång). På visumcentralen i Göteborg finns en fotoautomat som jag valde att använda för smidighetens skull. 4 foton kostade 100:- (vilket redan är ett hutlöst överpris enligt mig). Väl inne i automaten fick jag valet mellan 4 stycken svart/vita foton och 4 stycken i färg för 20:- extra. Som en sann ekonomismarrt Boråsare valde jag det svart/vita alternativet (allt ser bättre ut i svart/vitt). Efter att ha fått mina foton och fyllt i det sita fälten i ansökningsformuläret beklagade sig den unge taiwanesen bakom glaset: ”aaaahh.. I’m sorry, but you need photos in colour sir.” Samtidigt pekade han på en liten astrix längst ner i formuläret som deklarerade att så var fallet. Inte mycket att göra, tillbaka in i fotobåset och betala ytterligare 120:- för fyra foton. Allt sammantaget blev priset för ett visum runt 1 750:- inklusive fotomissar och resorna till Göteborg för att lämna in och plocka upp passet.

historian med visumkrångel visade sig fortsätta när jag landade här i Helsingfors. För att slippa gå ut från terminalen och sedan gå igenom säkerhetskontrollen igen gick jag direkt till transferdisken för att hämta ut mitt boarding pass. Framme vid disken berättade en blond finska på stappliga engelska att jakommer in i Kina med det här visumet eftersom mina efternamn stod i fel ordning. Detta var tydligen ett misstag som visumkonsulatet i Sverige skulle ordna till, men glömt/struntat i. Det hela slutade med att hon fick gå in och redigera mina biljetter manuellt vilket landade mig en nätt liten utgift på 30€ (~280kr) – trevligt!

Nu ska jag resa mig för att leta reda på en McBurgerking. Vi hörs!

Nu bär det av igen!

Dags att damma av passet. Imorgon bitti blir jag Killen som drog – igen! I alla fall för ett litet tag. Jag ska nämligen besöka min vän Oskar som jag träffade under min tid som engelskalärare i Kina. När jag lämnade Kina valde Oskar att jobba kvar som engelskalärare i samma stad som han blev placerad i av TTC under 2014 – Shenyang.

2016-04-18 13.01.56Tanken med resan är att umgås med varandra samtidigt som jag får en chans att se hur Oskar jobbar i sin hemstad. Tillsammans ska vi resa runt till ett par stora städer i Liaoning som är en nordöstlig provins, bland annat har vi planer på att besöka Harbin och Dandong. Jag kommer vara borta i drygt två veckor, vilket är en väldigt kort tid om man jämför med de 7 månaderna jag spenderade i Kina under min förra resa.

Ända sedan jag lämnade Kina har jag längtat tillbaka varje dag, det var en fantastisk resa som bjöd på ofantligt många nya erfarenheter! Det ska bli spännande att se lite mer av norra Kina. Under min tid i landet resta jag runt en hel del i centralkina, vilket var fantastiskt på många sätt. Det finns enormt många sevärdheter och historiska platser i Sichuan- och Shaanxiprovinsen, men självklart finns det en hel del att se i norra Kina också. Resan får väl hjälpa mig att avgöra vilket område jag gillar bäst. Såhär långt hade jag rekommenderat alla ressugna människor att besöka Sichuan, i alla fall en gång.

Det är inte bara omgivningen som är annorlunda i Norra Kina. Jag har hört att Kinesiska nordbor ska vara lite mer stängda och kalla i sitt sätt jämfört med Sichuanbor. Även dialekten ska vara väldigt speciell runt Harbin, har jag hört.

Jag funderade över om det verkligen är värt att starta upp min kära reseblogg igen för en såhär kort resa. Jag kom fram till att det kan vara kul att ha något kreativt att göra på långa tågresor och mellanlandningar. Kanske finns det några före detta följare av Killen som drog som är intresserade av att läsa lite mer om Kina också.

Hoppas du som läser detta har lust att hänga med på min resa, framför datorn eller mobilen i alla fall. Detta kommer bli kul!