En ledig dag i Wang Fu Jing

Idag har jag skrivit klart mitt sista assignment – Material development. Sjukt skönt! Nu är det bara den verkliga biten kvar, den med praktik och sedan jobb. Det ska bli spännande att se hur mycket av skolböckerna som stämmer in på verkligheten, min gissning är inte särskilt mycket.

wpid-IMAG0860.jpg

Igår var på en indisk restaurang i östra delen av Beijing för att avnjuta en buffé som lärarna anordnat åt oss elever. Fri mat, glass och öl för 100 svenska kronor, helt okej deal! Maten var fantastisk och glassen helt underbar. Efter att ha ofrivilligt fastat i några dagar var det precis vad vi alla behövde. Ölen vad dock alkoholfri, vilket i och för sig var helt okej för min del. Efter 10 glas vardera kände vare sig Oskar eller jag någon påverkan alls. Lite såsig kände jag mig, men det berodde nog på att vi satt 70 personer i ett varmt rum med väldigt dålig luftkonditionering. Trots att ölen var alkoholfri, eller närmast möjliga, såg man en klar placeboeffekt på några av studenterna som förmodligen känner att de behöver vara lite berusade för att ha en rolig kväll. Vissa här är så unga att de inte riktigt förstått att det är de själva som skapar en rolig kväll, inte alkoholen och att mer alkohol inte innebär mer roligt. Andra har inte druckit en droppe alkohol sedan vi kom hit men har fortfarande roligt och precis som hemma finns det även de som använder alkohol som ett slags hjälpmedel för att våga göra och säga det de verkligen vill under kvällen och sedan låtsas som inget dagen efter.

Efter middagen satt jag och pratade med två tjejer om varför vi ville göra den här resan och kanske varför andra velat göra den. Vissa av oss åker för att vi behöver spänning i ett annars tråkigt liv. Andra trodde att de hade levt ett spännade liv hemma tills de kom hit och fick fick sin bild ändrad av allt som händer här. Somliga åker för att fly från något som de inte vill ta itu med hemma, kanske något jobbig som de vill ta en paus ifrån. En liten skara åker för att skapa sig en nystart på något vis. De känner att de har en personlighetsstämpel i pannan hemma som de inte är nöjda med och därtill inte kan tvätta bort. För några veckor berättade vår lärare Alex att en tjej här som känner att hon har en pluggis stämpel på sig hemma och hon hoppas på att bli någon annan här i Kina, någon som hon inte har möjlighet att vara hemma av olika anledningar. Hon vill hellre vara en populär tjej som festar och ”lever farligt”. Om jag ska vara ärlig så tror jag att det är fler här som känner precis som hon gör, utan att säga det till någon. Det finns ju dock ett väldigt stort problem med att låtsas vara någon som man egentligen inte är och det är ju att ens riktiga personlighet, den som man är van vid att visa upp, lyser igenom den falska personligheten som man dragit på sig. Man behöver inte ha känt en person sedan tidigare för att märka när denne gör eller säger något som inte kommer naturligt.

Jag har också provat på att vara någon som jag egentligen inte är, men hellre skulle vilja vara. Detta var under min studietid, inte här i Kina. Självklart gick det inte så bra. Det resulterade bara i förvirring i mig själv och hos andra. Tack vare det skulle jag nu aldrig vilja vara någon annan än mig själv, frågan är ju bara vem det är.

wpid-IMAG0869.jpg

Aja, nog om detta! Efter pluggandet på morgonen drog Stephanie, Oskar och jag in till WangFuJing (samma del som jag skrivit om tidigare när vi åt spindlar n’ shit). Det är en väldigt modern del av Peking med mängder av märkesbutiker och höga byggnader. Nästan alla världens starkaste varumärken syns i WangFuJing. Detta resulterar såklart i att det är en väldigt populär stadsdel för turister! Då menar jag inte bara västerlänningar, för sådana såg vi inte så många av, utan kinesiska turister. Invånare som bor i mindre städer långt ute på landsbygden och tar tillfället i akt att åka in till storstaden under den månad som de alla har ledigt nu när det kinesiska nyåret pågår. För första gången på tre veckor blev Oskar och jag stannade på gatan av en man och kvinna som ville ta foton med oss exotiska västerlänningar! Självklart tog Stephanie ett kort på korttagningen (…?)

wpid-IMAG0865.jpg

Vi gick omkring i ett varuhus som jag inte kommer ihåg namnet på. Där köpte vi lite kläder på HM och spenderade någon timma i Apples butik. Tiden rusade snabbt iväg och snart satt vi med varsin mugg med varmt mjölkte i en tunnelbanevagn på väg hem till campus.

”The others”, främlingarna eller ”de som inte är som oss” anlände idag. Jag syftar på de 70 personer som gjord den här utbildningen online och åker hit den sista veckan förr att endast genomföra sin praktik tillsammans med oss. Det känns konstigt att se dem skymta i kvällsmörkret. Vi har blivit en så välkänd grupp med människor där alla har träffat alla och nu ska nya människor knö sig in här. De är säkert underbara människor allihopa, det är inte så jag menar, men det känns ändå konstigt på något sätt. Jag hade själv inte velat komma hit nu när alla andra varit här i 3 veckor.

+Andreas Sjöblom

2 reaktion på “En ledig dag i Wang Fu Jing

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *