En omtumlande första dag i Peking

Det känns som jag har varit vaken i minst 24 timmar, vilket jag säkert har varit också.. Efter att ha tagit flyget till Kastrup träffade jag på två tjejer från Stockholm. Jag såg den blåa ”teach and travel” lappen som satt på en av deras väskor och frågade om de skulle till samma ställe som jag. Det skulle dem, vilket kändes väldigt bra. Julia och är båda från Stockholm och tillsammans hittade vi till gate C32 som boardade så snart vi hittat fram.

Väl vid gaten träffade jag på ytterligare två resenärer med blåa lappar på sina väskor. Anthon och August är också från Stockholm och med dem blev vi nu 5 stycken som skulle till Peking. Strax innan boardingen kom ytterligare 3 tjejer fram till oss och frågade om vi var påvägen till Peking för Teach and travel. Med Alma, Kelly och   blev vi 8 unga resande på väg till samma äventyr.

Kelly och jag hamnade bredvid varandra på planet till Peking, resten blev utspridda.

Resan gick bra och det serverades två mål mat vilket kändes väldigt bra. De 9 timmar som flyget tog på sig för att komma fram kändes inte så jättelånga eftersom jag lyckades sova 3 av dem. Resten av tiden spenderades på att äta eller se på film.

Väl framme i Peking hämtade vi ut vårat bagage och sökte upp den Starbucks som alla internationella resenärer skulle samlas vid. Man förstår hur stor Pekings flygplats är när man behöver ta spårvagn till bagageuthämtningen.. Och det är 2 hållplatser på vägen dit!

Vi var framme vid Starbucks klockan 14.00 och bussen till Universitetet gick 16.00 vilket gav oss två timmar att slå ihjäl på flygplatsen. Vi bestämde att mat var en bra idé och sökte upp en restaurang på flygplatsen som hette Asian Spices. Kvinnan som tog vår order förstod inget alls. Inte ens när vi pekade på maträtterna vi ville ha kunde hon lägga ihop allt till en bra order. Vi fick helt fel mat och den kom in till var och en med 7 minuters mellanrum. När alla hade fått sin mat kom de in med fler rätter som vi inte beställt och ännu mer dryck. Där efter kom de in med ris också. Vi sa åt dem att vi inte hade beställt något av det, men antingen ville servitrisen inte förstå eller så gjorde hon inte det på riktigt. För mer fick vi och när vi bad om notan kunde vi inte betala den en och en. Bevisligen gör de allt för att lura några slantar av besökare, även på flygplatsen.

Något mättare begav vi oss tillbaka till Starbucks för att hoppa på bussen, men vi fick vänta i ytterligare 1 timme eftersom ett till plan med ytterligare passagerare ”snart” skulle anlända.

Vid 18.00 var vi framme vid Beijing University of Business and Economics. Inne på campusonrådet tog vi våra väskor och styrdes in på ett fik som ligger i anslutning till rummen som vi kommer bo i under en månads tid. Vi fick rumsnycklar, välkomstpaket med information samt ordbok.

För att förtydliga så är vi alltså 70 personer från hela världen som kommer gå utbildningen här på Universitetet och sedan placeras ut på olika skolor runt om i Kina för att lära ut engelska. Vi delades upp i rum här på campus med dessa 70 personer vilket gjorde att vi alla splittrades lika fort som vi funnit varandra.

Jag hamnade i ett rum med 3 andra killar. Två tyskar och en holländare. Två i varje rum i lägenheten. Den tysken jag hamnade i samma rum som pratar DEN sämsta engelskan jag någonsin har hört i hela mitt liv. Han försökte visa mig rummen vilket gick sådär. Jag kunde i princip lista ut allt han sa i förväg och förstå det ännu bättre då. Men jag är tacksam för hans goda vilja såklart. Lägenheten vi bor i är en riktigt skabbig lägenhet med hårda sängar, inget kylskåp och nästan inga möbler alls. Jag tror inte ens låset till lägenheten fungerar. Det enda som verkar vettigt är elen. Min rumskompis tysken  försökte även presentera mig för den andra tysken i lägenheten vilket blev en mindre katastrof. Han uttalade hans namn Christopher så dåligt att jag tyckte han sa Josef. Jag kallade honom för Josef när vi hälsade och genast surfade han på mig för att jag inte kunde hans namn. Kunde gått bättre. Min rumskompis fortsatte sedan med att förklara utgångsdatumet på godisar han köpt på flyget, vilket jag inte riktigt kunde kommentera på ett bra sätt.

image

Strax efter kom holländaren Pim och kånkade in sina saker i rummet, vilket drog fokus från mig för ett ögonblick så jag kunde ta mig ner till fiket så fort som möjligt. Det var skönt!

Jag har aldrig i mitt liv upplevt ett ställe som bättre uppfyller kriterierna för ”hak” än det ”fik” jag tidigare berättade om. Det är ett litet rum med små stolar och bort samt en bar där man kan köpa dyr öl. Det finns trådlös uppkoppling på ”fiket”, men den är under all kritik. Jag skojar inte när jag säger att jag inte upplevt sådan dålig hastighet på internet sedan jag satt på modem. Jag försökte koppla upp mitt mot min VPN, men eftersom nätverket var för klent fungerade det inte. Jag försökte skicka ett meddelande på Skype, men inte ens det fungerade. Jag tror att uppkopplingen är dålig som den är, men när 70 personer desperat försöker nå internet samtidigt pallar inte routern med trafiken och kopplar ner. Väldigt jobbigt eftersom jag (precis som alla andra) ville berätta för vänner och familj hur jag har det.

Vi gav snabbt upp försöken på kaffét och beslöt oss för att ta en promenad till en närliggande restaurang istället. Det gick bra och vi fick äta kyckling med ris och dricka öl för under 50 svenska Kronor. Vi fick också tillgång till liiite bättre trådlöst nätverk på restaurangen. Jag kunde i alla fall skicka iväg några meddelanden via Skype.

image

Nu sitter jag på rummet och skriver. Förhoppningsvis kommer jag kunna publicera detta inlägg under morgondagen på något vis.

Sängen är stenhård så vi får väl se hur bra det kommer gå att somna. Dessutom är det ett jävla liv i trappuppgången så det blir nog inte mycket sovande inatt heller. Imorgon är det introduktion och olika gruppövningar. Vi får se hur det går.

Trots att jag befinner mig väldigt långt borta från trygga Sverige tillsammans med 70 personer med varierande mental stabilitet känner jag mig glad och bara en aning nervös. Det kommer nog bli en tuff månad, men jag hoppas att det blir bättring på boendet när jag är ute på en skola.

+Andreas Sjöblom

6 reaktion på “En omtumlande första dag i Peking

  1. Hej på dig och tack för din uppdatering. Eftersom jag själv aldrig skulle våga göra som du så ska det bli så kul att följa dig. Hoppas du fick lite somn trots den hårda sängen. En dum fråga kanske….men är det varmt elleer kallt i Kina? Kram och var jätterädd om dig

    • I Peking där jag är nu är det svinkallt.. I alla fall för mig :-P det är runt 0 grader och på natten är det -7 ungefär. Längst ner på resebloggen kan du se en forecast över vädret i Peking. Tack för att du läser.

  2. Kul med en första rapport. Och jag vet att tillvaron på en kinesisk campus inte är så glamorös. Men du kan alltid prova att byta rum, kan gå ibland. Man kan få tjata, men jag känner flera som lyckats.
    Ett råd är att snabbt lära dig några maträtter på kinesiska ochtitta i prislistan på priserna. Jag har inte ens på flygplatsen i peking upplevt att få fel mat eller bli uppköd på priset. Och blir det så igen så betala inte. för mer än ni beställt.
    Lycka till!
    Och wifi finns väl utbyggt i stan, tom Mc Donald´s har.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *