En ny engelsklärare möter en gammal

IMAG1231Som du kan se torkar jag mina lärarbyxor. Det finns bara en tvättmaskin i lägenheten, så jag får hitta på egna metoder för att få tvätten torr. Denna gången testar jag vår värmelampa, det fungerar helt okej!

Det var en händelserik lördag (22/3) igår! Under fredagskvällen ringde Mr Wang upp mig och berättade att en av de tidigare utländska engelsklärarna skulle komma på besök under lördagen. I Kina hittar man alla ursäkter till att ställa till med kalas, så självklart blev vi inbjudna till att fira engelsklärarens visit.

Klockan 17.30 möttes vi utanför skolan för att ta oss till restaurangen. Engelskläraren som är från Madrid heter Miguel och är 30 år. En väldigt charmig kille! Han hälsade glatt på mig och presenterade mig sedan för några av hans Kinesiska vänner som följt med honom till Qu Xian. För 2 år sedan var Miguel, precis som jag och matte är nu, en deltagare i TTC’s program för utländska engelsklärare och precis som Matte och mig blev Miguel placerad på Qu Xian High efter sin utbildning i Beijing. Han blev den första utländska läraren någonsin på Qu Xian High School, med andra ord första generationens engelsklärare. Jag och Matte är fjärde generationens utländska lärare på skolan. Miguel kom till Kina med planen att spendera 6 månader här för att sedan åka hem, men som många andra TTC elever blev han så fäst vid livsstilen och yrket att han blev kvar i landet. Han har inte träffat sin familj eller sina vänner hemma i Spanien på 2 år nu. Han har rest runt och jobbat som engelsklärare i många olika städer, en ny skola varje termin. Han har dock bestämt att detta får bli hans sista termin som engelsklärare i Kina och han spenderar den på en middle school i Guangzhou som är huvudstaden i Guangdong-provinsen. Jag fick genast en känsla av att jag ville tala mer med honom.

IMAG1218Vi begav oss till en känd restaurang i centrum som specialiserat sig på maträtten Huǒ Guō – en maträtt från Sichuan-provinsen (min provins) som är känd över hela världen. I Las Vegas betalar hotell miljoner för en bra huǒ guō kock från Sichuan. De flygs in med privatjet och får rejäla löner. Huǒ guō, Hot pot eller eldgryta serveras som en mer eller mindre kryddstark buljong över eld, vari man lägger rått kött, inälvor och grönsaker med ätpinnar för att låta dem koka. Efter några minuter plockar man upp innehållet och doppar i en ”dipsås” för att få en tilltalande smakbrytning. Dipsåsen brukar innehålla sesampasta, jordnötter, sesamolja, soja, chiliolja och lagrad tofu (med smak liknande ädelost). Egentligen står det en stor bubblande gryta i mitten av bordet som alla använder, men på denna restaurangen fick alla varsin egen liten gryta att lägga maten i. Jag gillar eldgryta när det finns vanligt kött att lägga i, jag är inget fan av inälvor.

IMAG1221_1Middagen blev väldigt lyckad! Vi var 12 personer runt det stora bordet. Väldigt roligt att lära känna fler av mina kollegor! Självklart följde middagen Kinesiska regler med skålar och bordsskick. Efter de tre gemensamma skålarna (som måste ske innan man skålar med någon specifik person runt bordet) skålade jag först med Bill som är en av cheferna på skolan. Det är viktigt att börja med den som är högst i rang. Jag tackade för att han gjort middagen möjlig för oss! Han log och tackade för att jag var en så bra lärare och gjorde alla eleverna så glada. Där efter skålade jag med Mr Wang eftersom han hjälper mig med så mycket på skolan. Ödmjuk som han är tyckte han inte det var något att skåla för. Sist skålade jag med Miguel för att han fört oss alla samman. Han skålade glatt tillbaka med mig flera gånger och vi pratade en hel del tvärs över bordet. Jag frågade honom hur gammal han var, men han kunde inte höra mig så jag frågade igen. Inte heller denna gången gick det fram, så utan att tänka för mycket på det frågade jag honom på spanska istället. Efter att ha sagt ¿cuántos años tienes? blev det tyst kring bordet och Miguel sken upp för en sekund. Alla undrade vad jag sa och varför jag pratade så konstig engelska. Han svarade att han var 30. Aldrig trodde jag att jag skulle ha nytta av min högstadiespanska.

357555674-4dd6ef12bbea2043Middagen var över 2 timmar senare. Miguel och jag stod och pratade utanför restaurangen ett bra tag. Det kändes som jag hade många frågor att ställa honom, men de kom inte upp till ytan. Han pratade väldigt bra Mandarin och sa att han kunde lika mycket som mig när han kom till skolan. Han gav mig några tips om hur jag kan lära mig språket fortare, en av dem var att inte tänka för mycket på vilka toner jag använder. Kontext är viktigast i Mandarin, så att lära sig fraser är väldigt effektivt. Vidare berättade han som sina erfarenheter från TTC, att det är en bra organisation, men att de tar väldigt mycket pengar som egentligen skulle gå till oss som gör lärarjobbet.

IMAG1223Visum, prostitution och seder gick vi igenom innan jag berättade för honom att en del av mig ville göra precis som han har gjort, stanna längre än 6 månader i Kina. Inte så länge som han gjort, men en termin extra kanske. Än så länge tycker jag väldigt bra om livsstilen, men det känns som att jag skulle ”smita” från mitt liv hemma i Sverige om jag skulle stanna här längre. Han förstod vad jag menade. Enligt Miguel så är det lätt att bli fast här eftersom livet är härligt. Man gör mellan 1 och 3 engelskalektioner om dagen med elever som älskar en. Man får ut bra pengar som man lever gott på. Man kan resa och upptäcka landet. Man lär sig ett nytt språk. Jag kunde bara hålla med honom.

Där efter sa Miguel något som jag tänkt på flera gånger sedan jag kom till Qu Xian. En tanke som gör mig lite lugn och rofylld. Han sa att han vet att Kina alltid finns här för honom. Skulle det bli problem hemma med jobb eller annat kan han alltid sätta sig på ett plan till Kina och försvinna ett tag. Om man har jobbat i Kina finns det alltid en fristad man kan söka upp. Ett sista alternativ som är långt mycket bättre än de sista alternativ man har hemma i sitt eget land, dvs. att gå och stämpla ut A-kassa på arbetsförmedlingen eller vända burgare på Mc Donald’s. Det kändes bra att höra han säga precis det jag själv tänkt. Vi kom fram till att det aldrig finns ett liv att fly ifrån, att livet är något man bär med sig vart man än går oavsett om man vill det eller inte. Innan vi satte oss i bilen för att åka hem sa Miguel återigen att Kina finns här för mig. Att jag skulle åka hem och ta tag i saker om det behövdes. Kina finns alltid som ett alternativ oavsett. Kanske kunde jag till och med återvända till Kina på ett annat sätt, genom ett Svenskt företag som opererar i Kina kanske?

IMAG1229_1När bilen stannade utanför lägenheten gav han mig sitt nr och sa att vi kanske kunde ses en sväng under söndagen innan hans tåg gick. Det tackade jag för. Jag kände mig lite upprymd efter kvällen och första mötet med Miguel.

Under morgonen idag (23/3) vaknade jag av ett sms från Miguel som sa att de skulle äta lunch kl 11.00 vid hotellet och att jag var välkommen om jag ville. Klockan var 10.00, vilket gav mig en timme. En liten röst sa att jag skulle skita i det. En annan röst sa att jag aldrig skulle ångra lunchen. Jag valde att lyssna på den andra rösten, så jag ställde mig i duschen och gjorde mig i ordning. Jag tog en taxi till hotellet – 5 kronor. Miguel och hans vänner stod och väntade på mig vid ett ombyggt garage som fått bli restaurang. Vi åt lite mat och pratade om allt möjligt. Jag pratade mycket med en av hans tjejkompisar som är sportreporter på en tidning i hennes hemstad. Hon berättade lite tyst om förhållandet mellan Kinas regering och media, sedan att hon studerat i New Zeeland. I slutet av middagen fick jag även hennes nr. Hon sa att jag var välkommen att besöka hennes stad om jag ville. Miguel sa likadant innan vi skiljdes åt. Deras städer är 2 timmar bort med tåg som kostar 40 kronor, så jag kommer absolut att besöka dem innan jag lämnar Qu Xian – vilket jag måste. Enligt Miguel finns det ingen chans att stanna mer än en termin på Qu Xian High School eftersom de har ett kontrakt med TTC som säger att de måste ta emot nya lärare.

Nu är nog mina byxor torra! Glöm inte att trycka på den blå gilla-knappen nedan!

+Andreas Sjöblom

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *