Lektionsplanering – Feelings

Det har varit en fullspäckad helg för mig! Tyvärr så kan jag inte skriva något om den här på bloggen ännu, men det kommer säkert i framtiden. Trots att det varit mycket att göra de senaste dagarna så har tiden gått sjukt fort! Jag är redan i mitten av veckan. Ny vecka betyder ny lektionsplanering och den tänkte jag dela med mig av i detta inlägget. Kanske kan det vara kul att läsa vad jag gör med de små liven, kanske kan det hjälpa någon kollega i Kina eller hemma i Sverige.

Denna vecka pratar jag om känslor med eleverna. Med tanke på min åldersgrupp kändes det som ett passande ämne eftersom det är mycket man känner för andra och önskar att andra kände för en när man är mellan 15 och 18 år. Till min hjälp har jag en video som en av lärarna använde i Beijing. Det har visat sig fungera väldigt bra! Du kan se videon nedan:

Själva lektionen ser ut som så att jag går in och kontrollerar så att all utrustning fungerar först. Om inte högtalare eller projektor fungerar så har jag förberett en annan lektion som jag kan köra med eleverna. Fungerar allt skriver jag ”feelings” med stora bokstäver på tavlan. Jag pekar på ordet för att få klassen att säga det högt tillsammans. Det fungerar bra eftersom Kinesiska elever är väldigt vana vid att repetera det läraren skriver på tavlan. När de repeterat ordet några gånger ger jag dem lite beröm och ringar in ordet i mitten av tavlan. Det ger dem lite tid att låta temat sjunka in. ”Today, we are going to talk about feelings”, brukar vara min nästa replik. Det brukar frambringa fniss och jubel men ibland lite buuande från killar. Det tar jag som ett tacken på att det är ett bra lektionsämne eftersom alla har åsikter om det.

Mitt mål är att bygga en mindmap kring ordet på tavlan som sedan kan hjälpa dem när det kommer frågor om videon, därför frågar jag eleverna om de kan ge mig exempel på olika känslor. De vanligaste känslorna som ”happy”, ”sad” och ”tired” brukar komma rätt så fort, men efter det brukar det ta stopp. Jag har förberett en mindmap med känslor som återfinns i videon, när elevernas exempel tar slut skriver jag upp de känslor jag förberett och frågar dem sedan om de känner till dem. Jag skriver upp dem en efter en, det drar ut lite mer på tiden. Jag försöker göra det till en kul grej genom att imitera så många känslor jag kan, det brukar framkalla skratt och fniss. Jag har upptäkt att eleverna har roligare om man vågar bjuda på sig själv som lärare. När det kommer till ordet ”scared” brukar jag i vanlig ordning fråga dem vad det innebär. Det är ofta svårt att svara på vilket skapar en tyst stämning i klassen. När jag märker att det blir tyst gör jag ibland ett plötsligt utfall mot eleverna och ropar högt rakt ut. Då ryggar alla tillbaka och flämtar till! Lärare här skulle aldrig göra en sådan sak, därför reagerar de väldigt starkt på det. När jag ler direkt efteråt brukar alltid eleverna skratta högt åt att jag skrämde dem. Jag säger inte så mycket utan brukar bara le och peka på ordet ”scared”. ”Embarressed” brukar jag också demonstrera på ett sätt som är lite mer ”hands on” genom att be en elev i mitten av klassrummet ställa sig upp och de andra eleverna att titta på honom. Eleverna brukar fnissa och skratta vilket gör eleven i mitten ännu mer röd om kinderna. Enkelt förstår dem alla ”embarressed”. Du kan se vilka övriga känslor jag använder mig av nedan:

IMAG1133

När alla känslor är uppskrivna och eleverna förstår innebörden av dem brukar ungefär 15 minuter av lektionen passerat. Jag berättar då för eleverna att de ska få se en film som jag tycker mycket om. Det brukar göra dem glada såklart, vilka elever pustar inte ut när läraren drar fram TVn i klassrummet eller kopplar in datorn i projektorn? Jag gjorde i alla fall det under min skolgång. Jag förklarar för eleverna att jag kommer stanna videon, pausa videon, ibland för att ställa dem frågor om vad som försegår. Därför är det väldigt viktigt att de tittar noga. Det brukar de förstå utmärkt. Därefter trycker jag play och ställer mig vid dörren för att inte vara i vägen eller dra fokus ifrån filmen.

Första stoppet gör jag vid 02:47, precis när killen i videon ligger i sängen och släcker lampan. Jag frågade vad som hände? Ibland brukar jag få väldigt utförliga svar om vad som hände, oftast brukar jag bara få svar om hur han känner sig. I det här fallet ”sad”, ”lonley” och ”bored”. Eftersom jag vill att eleverna ska prata engelska pressar jag dem lite genom att fråga VARFÖR han känner som han känner. Det brukar ge lite resultat. Jag frågar dem också om de kommer ihåg scenen i bussen. Oftast får jag svaret ”JA!”, därefter frågar jag vad som hände på bussen? Oftast ropar eleverna då ”KISS!”. ”how did he feel when he saw the two people kiss?” brukar vara min följdfråga. Här är eleverna olika. Vissa säger ”emarressed” och andra säger ”sad”. Vad de ger för känslosvar på mina frågor spelar såklart ingen roll eftersom alla får olika känslor av videon. Oftast är det roligast med en elev som säger något helt oväntat som känslosvar eftersom jag kan fråga ”why?” och låta eleven förklara sig. Jag frågar om vad killen i videon känner för sitt jobb och låter eleverna svara, sedan trycker jag play igen.

Andra stoppet gör jag vid 04.52 när killen har visat upp sin sista lapp för tjejen. Detta stopp är inte så långt. Jag frågar dem vad som hände? Vad heter killen? Vad heter tjejen? Vad känner killen för jobbet nu när han träffat tjejen?

06.30 kommer det tredje stoppet där jag frågar eleverna vad som händer i filmen? Vad gör de för något? Oftast har de svårt att beskriva hur killen och tjejen visar upp lappar för varandra så jag brukar hjälpa dem genom att fråga vad de håller i sina händer, vad de gör med penna och papper och vad de gör med pappret efter att det är skrivet på. Jag frågar också om de kommer ihåg scenen från mötet där killen sitter på en stol. Om de svarar ”yes” frågar jag vad som hände? ”He fell of the chair” brukar svaret vara, varpå jag frågar hur det fick honom att känna. Jag frågar också hur tjejen i videon känner. Om tjejerna i klassen har varit tysta under alla frågor brukar jag vinkla den frågan till tjejerna.

Efter det kommer några snabba stopp. Jag stannar filmen vid 06.46 när flickan håller upp sin lapp där det står ”I have a secret”. Jag ber eleverna beskriva vad en hemlighet är och efter det så ber jag dem såklart gissa på vad hennes hemlighet är! Det ger ofta många roliga svar och således många skratt från eleverna. Något som alltid kommer upp som gissning 1 från eleverna är att tjejen i videon egentligen är en kille. DET hade inte varit min första gissning, men det ligger tydligen väldigt nära till hands för eleverna på den här skolan. Där efter brukar det vara någon av tjejerna som gissar på att tjejen är gift redan eller ännu vanligare; att hon varit gift tidigare. Det tycker jag säger mycket om hur de ser på giftemål här i Kina. Att skilja sig är rätt så fult och lite tabu här.

IMAG1116

06.56 trycker jag paus igen, då ger tjejen i videon sitt svar. Det brukar aldrig vara någon elev som räknat med det svaret. Många förstår heller inte vad hon menar så jag hjälper dem ofta genom att förklara så gott jag kan. Det är inte så lätt att förklara egentligen, försök själv! Hur hade du förklarat hennes svar på engelska för någon med begränsade engelskakunskaper?

08.00 står killen framför spegeln och samlar mod för att fråga tjejen om hon vill träffa honom. Där brukar jag stanna videon och fråga varför han skrev frågan på lappen, men inte visade henne lappen med en gång? Det tar ofta lite tid att svara på. Ibland så är jag lite ”hands on” igen och gör ett exempel mellan en kille och tjej i klassen. ”Om den här killen var kär i den här tjejen och ville träffa henne, varför skulle han vara rädd för att fråga henne?” Då brukar killarna svara att det inte är så lätt att fråga tjejer eftersom de kanske säger nej och de skulle skämmas då. Huvudet på spiken tänker jag och trycker play igen. Egentligen borde jag ställa dem den mest intressanta frågan ”vad spelar det för roll om hon säger nej? Det är ju hennes förlust om du var modig nog att fråga”, men det får vara en sak för mig att filosofera över ensam.

08.22 stannar jag filmen igen och brukar då mötas av ett ”Nooooo!!” från eleverna som vill se honom fråga ut tjejen på en dejt. Framförallt killarna brukar vara måna om att se just det! Därför brukar jag hålla mig kort; hur känner han sig nu? ”Excited” brukar vara det tydliga svaret.

09.39 trycker jag paus igen och frågar eleverna varför han är ledsen? Har han verkligen missat sin chans att fråga tjejen på en dejt? Senast jag hade den här lektionen uppstod det faktiskt en liten diskussion här! En av tjejerna sa att killen skulle frågat med en gång och då fick hon omedelbart mothugg från en av killarna som sa att det inte är så lätt eftersom killar inte vet om tjejen är intresserad eller inte. En annan tjej svarade då att ”man ser ju om en tjej är intresserad eller inte!”. Killarna höll absolut inte med och diskussionen flammade upp en aning. Jag låg bra till tidsmässigt så jag lät diskussionen fortlöpa i några minuter utan att ge mig in i den. Jag stod bara med ett leende på läpparna framme vid tavlan. Det är kul att en sådan diskussion ser likadan ut i både ett Kinesiskt och Svenskt klassrum.

Jag låter sedan filmen spela till slutet. Beroende på hur jag ligger till tidsmässigt frågar jag dem om vart tjejen tog vägen. Jag frågar dem om orden ”promoted” och ”celebrate”. Ofta blandar de ihop ”celebrate” med ”celebrity”. När killen och tjejen möts på gatan ropar alltid eleverna att de vill se en kyss! De blir alltid lika besvikna när det inte händer. Här försöker jag få till lektionstiden så bra att lektionen är slut samtidigt som filmen är det. Jag har nämligen förberett en egen ”sign” där jag skrivit ”class is over” som jag visar för eleverna utan att säga något. Då brukar de klappa sina händer och jag klappar med dem.

Det är en väldigt bra video att använda sig av och jag är tacksam för att Robb visade oss den i Beijing. Den innehåller nästan inget tal alls, vilket gör att den passar nästan vilka åldersgrupper och nationaliteter som helst. Jäklar vad långt inlägget blev! Jag måste också visa den här bilden på en present jag fick av eleverna i klass 15 i förrgår!

Present från elever

Det är ~20 stycken kort som eleverna gjort på sin fritid till mig som jag ska använda för att bli bättre på Mandarin. De sa att de vill kunna prata kinesiska med mig, så de satt uppe och skrev ner fraser till mig som de tyckte var bra. Varje kort är skrivet med Pinyin, kinesiska tecken och ”chinglish” (ett ord jag lärde mig i helgen som är en blandning mellan english och chinese). Jag är väldigt tacksam för dem och håller på att drilla in dem, men tonerna är svåra att få till.

Lektionsplanering

Lektionstid:

40 minuter

Mål:

Utöka vokabulär och träna tal genom temat känslor

Målgrupp:

15-18 år

Klasstorlek:

70-90 elever

Material:

Video på USB-minne, Projektor, Dator, Ljud och förberedd mindmap.

Procedur:

Se ovan.

+Andreas Sjöblom

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *