Hygien och sånt, du vet…

Nu är klockan 14.35 och vi har precis slutat för idag. Vår lärare Susan sa att vi fick sluta tidigare idag om vi jobbade på med våra lektionsplaneringar riktigt bra eftersom hon känner sig krasslig. Det är hon sannerligen inte ensam om!

I klassen på 22 personer sitter nästan alla och hostar. Vi som inte gör det försöker skyla våra ansikten bäst vi kan med halsdukar och munskydd. Nu snackar vi inte sådana där diskreta hostningar utan riktigt djupa lunghost . Jag skulle nog uppskatta att runt 70% av alla är sjuka på något vis just nu. Endel av oss har bara en liten retande hosta och somliga ligger fler sjuka i sängen. Personligen har jag klarat mig rätt så bra måste jag säga (tar i trä). Jag brukar inte bli sjuk, det var nog 1½ år sedan jag hade feber sist. Jag försöker också ta hand om mig så bra det går. Dubbla t-shirts och tröja under jackan håller mig varmare än de som går med öppen jacka och en t-shirt under. Jag har också mössa och vantar nästan konstant. Det är kallt överallt. Att gå i lokalerna är som att gå omkring i ett medeltida slott. Alla byggnader är iskalla och bara somliga rum har AC-anläggningar som fungerar. På det sättet har nästan utvecklingen gått bakåt sedan medeltiden. Finns det en braskamin i ett rum fungerar den i alla fall alltid! Matsalen är också kall. Vi sitter och äter frukost, lunch och middag i 1+ grad vilket innebär att vi har jackor och mössor på även när vi äter. Du borde prova att äta med ätpinnar samtidigt som du bär väntar. Det separerar verkligen de riktiga asiaterna från veklingar !

image

Kylan är dock inte matsalens enda problem som påverkar vår hälsa. Här i Kina är det fullt acceptabelt att röka på alla restauranger och i alla sammanhang. Säkert 80% av alla Kineser jag träffar på röker, det inkluderar våra kockar i matsalen! De röker när de lagar maten och de röker när de tar sina raster inne i matsalen. I vanliga fall hatar jag cigarettrök, men nu efter snart 2 veckor tänker jag knappast på det mer. Maten är väldigt märkvärdig, men förmodligen okej i kinesiska mått. Jag vet inte om jag skulle säga att det är god mat, men jag äter den ändå. När man ligger på svältgränsen tänker man inte så mycket på hur saker smakar. Inte ens VAD man faktiskt äter spelar någon större roll, vilket är tur eftersom den informationen ändå är i princip omöjligt att få. Frågar man kockarna vad det är i de olika byttorna med röror, grytor, gratänger och soppor får man bara svar på om det är surt, sött eller salt – that’s it! Resten får man klura ut på egen hand, vilket ibland kan bli en mindre bekväm överraskning. Här om dagen upptäckte jag att soppan jag ätit till frukost de senaste 5 dagarna innehåller små vita pytteräkor med skal och allt. En tysk tjej berättade att hon brukar mata sina sköldpaddor med sådana hemma i Tyskland.. Jag äter inte soppan mer, vilket är ett problem eftersom det är den enda vätskan som finns till maten. Ja, du läste rätt. Alla måltider i matsalen äts utan något att dricka till. Det får du ta med dig själv i så fall. En av de svenska tjejerna hittade en lång ståltråd i sin mat här om dagen, men la den bara åt sidan och fortsatte äta. Man tränar snabbt bort sin kräsna attityd till mat, om man hade en sådan när man kom hit. Vissa satt och petade som tusan i maten de första dagarna. Somliga tjejer ville till och med inte äta kolhydrater eftersom det kan påverka figuren. Nu skiter de flesta i sådant och äter det som kan ätas utan att man pinas för mycket. Vi är några som ofta går ut och äter på kvällarna. Maten är i alla fall lite bättre på restauranger och Kentucky fried chicken finns också, men det är enormt dyrt. Nedan har du en bild på Julia och mig i matsalen en tidig och kall morgon. Man ser helt klart vem som har sämst morgonrutiner, fan vad grå jag är i jämförelse!

image

Så har vi det här med personhygienen också! Avloppen i Kina är sällan pålitliga. De är inte gjorda för att ta emot papper så det ska man egentligen slänga i en papperskorg bredvid toaletten efter användning, men det har många av oss svårt att acceptera vilket leder till att det blir stopp i toaletterna väldigt ofta. Här om dagen firade vi 4 killar som bor tillsammans i lägenheten, eftersom det gått 4 dagar utan att toaletten blivit igenkorkad! Vattentoallet finns det i alla fall på rummet, vilket är en lyx eftersom vanliga toaletter består av ett hål i golvet. Vad jag hört så har det lett till förstoppning hos några som känner sig obekväma med att använda vanliga toaletter. Papper måste du alltid ha med dig själv. Duscha gör jag mer än gärna, det är väldigt viktigt för mig. Det känns verkligen som jag laddar batterierna när jag ställer mig under rinnande varmt vatten. Problemet är bara att det ibland inte finns något varmt vatten alls. Finns det varmt vatten får man vara framme tidigt eftersom det snart tar slut. Jag försöker duscha en gång om dagen, vanligtvis efter sista lektionen eftersom det är ledigt då, men ibland blir det varannan dag. Vattnet är inte jätterent heller. På engelska kallas det för ”hard watter”, alltså vatten som absolut inte får förtäras och är på gränsen till hälsovådligt för huden.

image

Avgaserna är också en faktor som påverkar hälsan. De säger att det är som att röka 3 cigaretter om dagen när man bor i Beijing. Du som följer min reseblogg vet att jag fixat ett munskydd som jag försöker ha på mig när smoggen är för tjock ute. Det ska bli väldigt intressant att plocka ut filtret från den och se hur mycket skit som fastnat där efter en veckas användning – stay tuned!

Den sista faktorn som påverkar hälsan är såklart den allmänna livsstilen. Några av studenterna här är vana vid att festa hårt vid varje tillfälle som ges och ges det inga tillfällen skapar man dem på egen hand, även om det är långa lektioner tidigt på morgon efter. Framförallt danskarna här jobbar hårt på att ha så lite blod i spritomloppet som möjligt. Det ledde faktiskt till att en av dem fick en varning av TTC här om dagen eftersom han var ute och festade skallen i småbitar och sedan struntade i morgonlektionen. En till varning så sparkas han ut från utbildningen. Det tolereras inte att komma bkis till lektionerna, vilket jag tycker är helt rätt. Vi är här för att bli lärare, inte för att festa och sedan åka hem. Jag älskar att gå ut med alla här och ta 1 eller 7 öl, för det är enormt roligt att träffa alla människor som är från olika länder och kulturer och lära känna dem på ett språk som jag vanligtvis inte använder. Men att göra det varje kväll är inget jag har lust med alls. Det märks också att de som festar hårdast här har sämst hälsa just nu. De är slöa och hostar som tusan.

När jag ändå är inne på ämnet krog kan jag passa på att bjuda på vanliga kinesiska extraerbjudanden som krögare här tillämpar för att dra kunder till sig! Enormt roligt och helt sjukt såklart. Man anar ugglor i mossen när en krog bjuder på de 10 första ölen!!

image

Kläderna har tvättats en gång sedan vi kom hit, det är i alla fall något och vi har en städtant som kommer till vårt rum en gång i veckan ungefär. Nu kanske du tänker ”fan vilken lyx, jag vill också ha en städtant!”, men då måste jag göra dig besviken. Att det kommer en städtant hit innebär inte att hon städar, snarare tvärt om. Hon fixar till våra lakan och kontrollerar så vi inte haft sönder något i lägenheten. Finns det fläckar som inte går bort på lakan eller handdukar måste vi nämligen betala överpris för att få dem utbytta. Hon lämnar dock vattenflaskor till oss på rummet, vilket är nice eftersom det alltid är brist på vatten.

image

Att bo i Beijing är att bo i en sjukt torr stad. Det finns ingen snö och inget regn, bara kyla och värme under större delen av året. Hud, hår och resten av kroppen blir snabbt uttorkad här och jag dricker mindre vatten än vad jag vanligtvis gör hemma eftersom det måste köpas. Vatten är inte något lättillgängligt här.

Trots allt detta!! Så är detta redan nu den bästa resan jag gjort i mitt liv. Det händer saker hela tiden och dagarna rullar på i ett rasande tempo. Människorna här är underbara, nästan allihopa. Lärarna är fantastiska och handledarna från TTC (organisationen som annordnar vår utbildning) är behjälpliga med det som de kan vara behjälpliga med. Hittills är det mesta bra.

+Andreas Sjöblom

5 reaktion på “Hygien och sånt, du vet…

  1. Förstår att du börjar komma in i Pekingtillvaron. Jag var nog inte sjuk en dag på hela min tid där. Finns kurer på apoteket mot hosta och förkylning eller huskurer som är bra.
    Och att dricka mycket vatten är bra. Tror ni kan beställa hem en dunk dricksvatten, 20 l, för kanske 12 yuan. Man lämnar dock en summa i pant för dunken som sedan fås tillbaka. Vi ringde och beställde vatten och de kom och levererade. Då kan ni ta med vatten till måltiderna på enkelt sätt.
    Vad gäller maten finns massor av bra och billiga kinarestauranger längs Gongi Beilu och gatorna däromkring,i närheten av Worker´s stadium, som var mina hemmatrakter. En middag med fyra rätter som två delar på till ett pris av kanske 15-20 yuan/person. Och då ingår vatten eller annan dryck. Men överallt i stan kan du titta efter de ställendit kineserna själva går. Och att köpa mat från gatuköken i Sanlitun är också bra och billigt.
    Saknar tiden i Peking…

  2. Hej på dig! Tänk att jag trodde att Kina var ett land som låg långt fram när det gäller det mesta…. Bor vanliga kineser som ni eller är det en stundentgrej? Tur att du gillar läget. Häromdagen var jag nere i Centrum i en förort till Linköping och gick förbi 4 ungdomar som pratade om en ”lirare” som var i Kina och hade en blogg. Dom pratade om den häftiga prutningen av mobilen. Det tyckte dom var grymt…..Tänk vad internet gör värlen liten. Du kanske gör någon ungdom intresserad av ditt sätt att våga dra iväg. Ha det nu gott och var rädd om dig/Kramen

    • Åh, vad spännande att höra! Hoppas att d t car min reseblogg de talade om. Den har ju en hel del läsare nu så det vore inte så otroligt :-) kram tillbaka, tack för att du skriver.

    • Absolut. Trots levnadsstandarden är det mesta helt underbart! Grattis igen för tillökningen, väldigt roligt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *