Jag har fått ett eget kinesiskt sigill

Shuǐmòhùa (水墨畫 – vatten bläck målning) är en traditionell kinesisk målarstil som utvecklades under Tang Dynastin (618–907). Senare spred sig tekniken till andra asiatiska länder som Korea och Japan.

Syftet med shuǐmòhùa är inte att skapa en realistisk målning, utan att fånga själen av det som avbildas. Om en shuǐmòhùa-konstnär målar en bild av en häst fokuserar han alltså mer på hästens temperament än på hästens muskler och ben. Om han avbildar en blomma fokuserar han mer på att fånga blommans livfullhet och doft än på realistiska kronblad.

DSC00819

Det som gör att jag fascineras av shuǐmòhùa är enkelheten som kan säga så mycket. Tavlorna ska vara målade med så få penseldrag som möjligt och varje drag som görs måste ha så stort syfte som möjligt. Alla onödiga detaljer lämnas därhän och kvar blir bara det nödvändigaste. Vad som är det allra nödvändigaste och hur det ska målas är själva utmaningen som är upp till konstnären att lösa.

DSC01528Jag har tidigare berättat om den butik där många av stadens konstnärer lämnar in sina verk för att få dem behandlade och uppsatta på en klassisk rulle. Butiken drivs av Mr. Zhang och hans fru. Han ser väldigt ung ut (som du kan se på bilden till höger), men han är en bit över 40 och i min mening full med klokhet. Leona och jag har varit i hans butik ett tiotal gånger och han berättar alltid något intressant för mig som Leona får översätta. För ett tag sedan ville Leona sitta i butiken och öva sin kalligrafi istället för i skolans källare, hon hoppades på att kunna få lite hjälp och tips av andra än Mr. Zhong som är hennes vanliga lärare. Jag övade på några tecken jag också, men som det ofta blir när jag sitter med en tråkig uppgift och ett vitt papper framför mig började jag kladda. Runt om min hängde fina målningar som gav mig lite inspiration till att prova något nytt. Jag målade av en bambupinne som Mr. Zhang tyckte om. Han tog sedan min pensel och visade mig tekniker för att måla riktiga bambupinnar i shuǐmòhùa-stil. Inte för mycket vatten, platta till penseln som en anknäbb och doppa kanterna i lagom mycket bläck. Utan att lyfta penseln skapade han en vacker bambupinne med skuggor och fåror. Jag gav det några försök och han blev glad över resultatet, det blev jag också. Resultatet kan du du se nedan, min första shuǐmòhùa-målning.

IMAG1599_1

Samma kväll frågade jag Mr. Zhang om de röda sigill som alltid finns på kinesisk kalligrafi eller shuǐmòhùa-målningar. Han förklarade att de används av olika anledningar i Kina. Länge fungerade dem som ett slags personbevis eftersom det är väldigt svårt att förfalska en sigillstämpel. De används av privatpersoner, akademiker, politiker och konstnärer för att underteckna olika dokument eller målningar. Tydligen är det en sed att man sätter sitt eget sigill på målningar man köper eftersom detta kan höja målningens värde. Gamla målningar som är gjorda av en känd konstnär blir ännu mer värda om de dessutom har en annan känd persons sigill på sig som ett bevis på att han eller hon har ägt den en gång i tiden. Sigillstämplarna kallas för yìn (印) och kan vara gjorda av bambu, elfenben eller sten. De pressas sedan i rött bläck och där efter på målningens kant.

Jag har länge velat ha en sådan stämpel och eftersom jag känner att shuǐmòhùa är något jag vill fortsätta med frågade jag ägaren Mr. Zhang om jag fick beställa en av honom. Han sa att det gick bra och frågade vilken typ jag ville ha. Han visade mig en uppsjö av olika stämplar som varierade i pris från 20 svenska kronor till 30.000 svenska kronor. Eftersom jag inte vet något alls om kinesiska sigillstämplar frågade jag Mr. Zhang om han kunde rekommendera en viss typ. Efter lite funderande visade han mig en speciell typ av sten som är vanlig bland konstnärer. Stenen finns bara i en speciell del av Henan-provinsen och måste därför sickas efter. Dessutom finns det en väldigt bra skulptör i Henan som skär och slipar ut de figurer som ofta pryder toppen av kinesiska sigillstämplar. Eftersom jag är född i drakens år ville jag ha en drake ovanpå min stämpel, vilket Mr. Zhang tyckte var passande.

För några kvällar sedan ringde Mr. Zhang Leona och berättade att stämpeln var klar. Jag skyndade mig ner till butiken för att hämta den, jag var väldigt nyfiken på resultatet! I en fin ask låg den vilande i gyllene siden, inslagen i plast. Jag packade upp den och Mr. Zhang visade mig hur jag skulle använda den. Drakhuvudet på toppen av sigillet får aldrig peka mot någon när man använder den, det är tydligen väldigt oartigt. Du kan se mitt sigill nedan.

DSC01546 DSC01545 DSC01544

DSC01525_1

Jag blev väldigt nöjd med min sigillstämpel! Den är mycket större än vad jag väntade mig och väldigt tung. Draken på toppen är väldigt kraftfull vilket jag också gillar. På undersidan finns de 4 tecken som tillsammans skapar mitt namn på kinesiska: Ān ruì yǎ sī (安瑞亚斯). Det är gamla traditionella tecken vilket gör att de är svåra att läsa, även för många kineser, men det är så det ska vara. 600:- fick jag betala, inte så mycket för ett vackert och unikt minne! Den röda stämpeln ska få pryda mina kommande mästerverk. Plasten behövs runt stenen eftersom den är penslad med ett lager skyddande fett som förhindrar att stenen spricker eller tappar färg.

+Andreas Sjöblom

En reaktion på “Jag har fått ett eget kinesiskt sigill

  1. Ballt! Har också en sådan här, kul minne ja! Din är ju skriven på gammal kinesiska också vilket ju var lite häftigt.

    ps. vad hände med bloggen, är du tillbaka nu?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *