Kinesiskt bordsskick och dryckesseder

– Hur är läget Andrew?

– Jag är faktiskt rätt hungrig.

– Oj! Okej! vi kan fixa mat åt dig! Du kan få 3 liter hönsklor om du vill. Inga problem!

– Tack, men jag tror inte jag kan äta mig mätt på det tyvärr..

– Okej, men du kan få 2 Kilo grisfötter också. Jag kan visa dig ett ställe där du kan köpa det!

– …

Matdiskussioner mellan mig och Kineser i ett nötskal ovan. De senaste dagarna har jag varit helt utsvulten, så jag kunde inte annat än att vara helt ärlig när Mr. Wang (Ulyssis) frågade mig vad jag tyckte om maten i staden såhär långt. Gästfriheten är det absolut inget fel på i den här staden! Alla är helt underbara och vill hjälpa mig på alla vis för att jag ska ha det så bra som möjligt. Jag är bara för kräsen.

Jag frågade Mr. Wang om det finns något ställe i staden som serverar helt vanlig Pizza? Självklart finns det, sa han. Tydligen finns det ett lite dyrare caffé med västerländsk mat på menyn inte långt ifrån skolan. Matte och jag fick adressen på ett papper och gick dit på vår lunchrast.

När vi kom in var det helt folktomt. All personal satt på stolar och lekte med sina mobiler. Vi blev satta vid ett bord där en servitör började prata med oss på snabb mandarin. Jag förstod inget av vad han sa, vilket jag förklarade för honom med ”Wo Bu Dong”. Han försökte igen, precis som att vi på något magiskt sätt skulle lära oss mandarin genom att han bytte ut några ord i de snabba meningarna. Hungrig och således grinig tog jag fram min telefon och skrev ”can we get some pizza?” i google translate som snabbt översatte frasen till kinesiska tecken. Jag visade servitören som verkade förstå! Han frågade vad vi ville dricka (det förstod jag) och jag svarade på mandarin att vi ville ha varsin cola. Muntert gick han iväg till köket. Efter 15 minuter kom han tillbaka med två kaffemuggar fyllda med cola och is (mest is). Efter ytterligare 15 minuter kom han tillbaka med två stora papper som såg ut som reklamblad i mina ögon. Hans mandarin smattrade på som en automatkarbin igen. Jag antar att han ville sälja in något, av bilderna att döma var det någon form av massage..? ”Wo Bu Yao, Xie Xie” sa jag i ett försök att stoppa hans insälj av massage. Det gick inget bra tyvärr. Han pratade på ett tag till och jag kände hur min blodsockernivå började gå genom golvet och en ven i min tinning bultade hårdare och hårdare. Matte brukar inte vara sen med att häva ur sig en och annan spydig kommentar om vad som helst, men under denna middagen kände han nog av min energinivå eftersom han satt helt tyst.

Mitt i servitörens säljsnack tog jag fram min telefon och google translate igen. ”where is our food?” översattes snabbt till kinesiska tecken som jag visade till servitören. Han verkade äntligen förstå läget och lämnade lapparna till oss men gick tillbaka till köket där det blev ett jävla liv.

15 minuter senare kom han och en servitris tillbaka med två små skapelser på varsin tallrik. Lyckan jag kände över att äntligen se någon form av mat dog snabbt när jag förstod att deras tolkning av pizza är en hybrid mellan dessert och huvudrätt. Pizzan bestod av ett utplattat risbröd med majonäs, äppelskivor, bananbitar, ost och grädde. Några skrämda tomatbitar låg ovanpå också.

beställa mat i kina

När servitören glatt räckte fram varsin tårtspade som vi tydligen skulle förtära skapelserna med gick den sista luften ur mig. Du vet säkert hur det känns? I din känslovärld hamnar du i ett vägval där du antingen börjar gråta eller skratta. Jag gjorde det sistnämnda. Det är så lustigt att mat är så lättillgängligt hemma att jag aldrig reflekterar över det. Jag går aldrig hungrig hemma. Här går jag hungrig och det finns inget som är längre bort än ett rejält mål mat med kolhydrater, proteiner och vitaminer!

För första gången i vår ytliga vänskap försökte Matte lätta på stämningen lite genom att säga ”It ain’t too bad actually..”. Jag kunde inte annat än att skrapa bort bitarna med frukt och grädde för att sedan sätta i mig lite smält ost, majonäs och vidbränt risbröd.

2 minuter senare kom servitören glatt springande till oss med ett anteckningsblock i handen. Han räckte över det till mig och jag läste motvilligt. ”May i ask where you from?” stod det på första bladet. Jag vände mig snabbt till Matte i hopp om att han skulle kunna förklara vad fan detta var för middag egentligen, men han var för upptagen med pizzabakelsen. Jag svarade Wo Shi Rui Dian Ren. Servitörens leende avtog för en hundradels sekund, jag antar att han inte visste vad Sverige är för något. Dock var hans leende snart på topp igen och han vände blad på sitt anteckningsblock. ”Can we be best friends?” stod det och återigen blickade jag till den mumsande engelskmannen på andra sidan bordet för lite verklighetsförankrning, den uteblev även denna gång. Jag har fått den frågan av fler Kineser. Det är precis som att de skapar vänner på samma sätt som svenska lågstadieelever, genom att fråga efter vänskap rakt ut eller via lappar. Det är såklart omöjligt att svara annat än okej, även om man är utsvulten, frustrerad, förvirrad och på gränsen till kolerisk. Servitörens leende blev ännu större då hand vände blad ytterligare en gång. ”can I have your QQ?”. Om du inte vet vad QQ är så läs detta inlägget. Jag gav honom mitt QQ nummer, why the fuck not lixom? Glad som en unge sprang den 30åriga servitören in i köket med mitt QQ nr. Inte många minuter senare vibrerade min telefon; ”my name is Lu Shuqian! I come from Hohot. How old are you?”. Varför han inte frågade mig detta när han stod framför mig ett par minuter tidigare förstod jag inte. Frustrerad sket jag i hans fråga och ställde min egen istället; ”Why is there no meat and tomatosauce on our pizza??”. Några sekunder senare blev det ett jävla liv i köket igen.

Matte var klar och jag frågade efter notan. En tjej kom springande med notan. 160 Yuan! det är 80 spänn var för en pizza och en mugg cola. Till och med i Sverige hade det varit dyrt!! Jag pallade inte mer utan betalade, tog min jacka och gick ut med matte i hälarna. ”that was a big nothing” var det ända jag kunde få fram när vi kom ut.

Mat och dryckesseder i Kina

Dagen efter berättade jag för Mr. Wang om vår pizzakatastrof. Han skrattade. Jag bad honom att visa oss en bra restaurang i stan. En restaurang som serverade RIKTIG kinesisk mat. Han sa att han kände till ett bra ställe. Jag frågade honom om jag kunde få bjuda honom på middag där under kvällen. Efter lite trugande svarade han ja och där tar denna historien en vändning till det bättre. Restaurangen han visade oss var väldigt bra och både Matte och jag åt oss väldigt mätta på anka, potatis, kyckling och ris. Som bekant dricker inte Matte någon alkohol, inte ens alkoholfri öl fungerar. Som svensk tycker inte jag det är så konstigt, lite löjligt kanske, men okej för min del. Mr. Wang har dock väldigt svårt att förstå hur det fungerar. ”En kille som inte dricker öl? Blir du sjuk av det? Dricker du vin istället? Dricker du whiskey istället? Ahha! nu förstår jag, du dricker risvin istället?”. Det tillhör den Kinesiska seden att man dricker alkohol när man är ute med vänner. Det anses som oartigt att inte göra det. Är man goda vänner går det också undan med drickandet. Går du ut med ett gäng kineser kan du lägga dina planer för morgondagen på hyllan, det är allt jag kan säga. Du förväntas dricka och du förväntas dricka mycket!

Hur dricker man alkohol och skålar i Kina?

Hur skålar man i Kina?Gott bordsskick säger att man först utbringar tre kollektiva skålar tillsammans runt bordet där man i princip säger ”fan vad bra vi alla är och vad kul vi har det”. När man gjort det tre gånger med lite mat mellan skålarna är det dags för de personliga skålarna. Det innebär att den som tagit initiativet till middagen skålar med alla andra runt bordet en efter en. ”kul att just du kunde komma Mr. Wang skål!”, där efter lite mat, sedan ”Roligt att se just dig Matte! skål på dig!” och lite mer mat. När initiativtagaren till middagen skålat med alla runt bordet en efter en är det ”de inbjudnas” tur att skåla en efter en med den som bringat dem alla samman (initiativtagaren till middagen).

Hur man dricker är också viktigt att kunna för att inte vanära någon. Om personen som utbringar skålen för dig dricker ur sitt glas, alltså gör botten upp (Gan Bai), måste du göra likadant. Du kan inte dricka mindre än vad den andra gör, det är inte okej. Även om du har 8 personliga skålar framför dig kan du inte fega ur och dricka lite under någon skål om det förväntas att du dricker botten upp. Svepa 8 glas eller vanära någon är de enda två valen du har om det vill sig illa.

Som kille får du heller aldrig utbringa en skål för en kvinna eftersom det tolkas som att du försöker få kvinnan full vilket inte är okej. Om kvinnan där emot utbringar en skål för dig är det okej att dricka med henne, det måste vara på hennes initiativ.

Om du har svårt att hänga med i min beskrivning av kinesiska skåler så kan jag ge dig den korta versionen – man dricker mycket samtidigt som man öser komplimanger över varandra.

Det blev dock en lugn middag eftersom det bara var jag och Mr Wang som drack öl runt bordet.

kinesiskt bordsskick

kinesiskt bordskickI Sverige hade vi under 1600-talet något som liknar det nutida Kinesiska systemet att äta. Maträtterna på bordet är till för alla och det som är privat är besticken. I Sverige kallade vi det för slevgång att äta ur samma bytta med varsin sked. All kunna slevgången runt bordet var väldigt viktigt eftersom du kunde anses som girig om du tog mer än de andra och oartig om du åt mindre än de andra. I Kina finns också en slevgång. Du har dina ätpinnar och äter från olika skålar mitt på bordet. Ibland får du din egen skål med ris och självklart är drycken privat, allt annat är ”up for grabs”. Det innebär att du får anpassa ditt tempo till de andra runt bordet oavsett hur hungrig du är, precis som den i sverige på 1600-talet.

Vill du smickra någon eller visa på god vänskap kan du ge den personen mat från skålarna på bordet. Det anses som en fin gäst att ta en fin köttbit och lägga i hans/hennes skål. Jag gav Mr. Wang några bitar med anka som han tackade för. Det kändes dock lite som vi gick om varandra eftersom han försöker anpassa sig till mig för att jag ska känna mig hemma och jag anpassar mig till honom för att jag vill vara artig och respektera hans kultur.

Till/efter maten dricker man ofta te. En tekopp får aldrig stå tom, så dricker du en liten slurk ur den kommer någon snart fylla på den. Samma sak bör du göra mot de andra runt bordet såklart.

Sist men inte minst, när du får din skål med ris är det viktigt att du inte kör ner dina ätpinnar i skålen så de står rätt upp.Det är nämligen så att man tänder två rökelsepinnar i ris när någon har dött i Kina. Det gör att du symboliserar död eftersom ätpinnarna då blir som rökelsepinnar. Ställ heller aldrig en tekanna så att pipen pekar mot någon, det symboliserar olycka för den personen. Pipen ska peka utåt!

På min telefon har jag en film som heter Stark Raving mad. Det är en rätt så okänd film som jag finner väldigt skön att titta på. Jag vet inte riktigt varför, men jag kan se just den filmen 100 gånger på rad utan att bli uttråkad. Den är perfekt till allt. Det finns en scen i filmen där ledaren av en grupp skurkar ska beställa mat över telefon. Jag har alltid skrattat år den scenen, men nu för tiden gapskrattar jag verkligen. Det är precis såhär det ser ut och låter när jag beställer mat på en kinesisk restaurang:

+Andreas Sjöblom

En reaktion på “Kinesiskt bordsskick och dryckesseder

  1. Misstänkte att du var hungrig, men nu hoppas jag att du har hittat en bra restaurang med mycket ris och potatis, och så lite kött/fisk till.
    Har du sett när kineserna äter räkor?
    De tar in hela räkan i munnen, skalar den där, och spottar ut skalen, gärna på golvet.
    Slevgång, var ett bra uttryck!
    Jag tycker Kina är ett spännande land, men inte deras mat, och inte deras dumplings som vi fick till frukost.
    Hälsningar Karin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *