Sista skoldagen innan lite ledighet!

Idag hade vi lektioner i hur man lär ut uttal. Den bestod att ett par övningar som var väldigt roliga. Själva poängen var att utforska hur mycket uttal spelar roll i ett talat budskap. Man kan säga samma sak på ett glatt och ett argt sätt och ge det olika budskap. Ingen ny information, men fortfarande väldigt intressant att studera. Betoning på olika ord ger samma mening olika innebörd. Efter den lektionen hade vi en elevledd lektion där vi satt i grupper om 3 och turades om med att leda lekar och andra aktiviteter.

När lektionerna var slut och lunschen låg i magen väntade lite speciella saker på chemat. Först ut var kalligrafi! Vår grupp fick vara i ett klassrum som förberetts med papper och penslar tillsammans med muggar med bläck i. Lektionen leddes av vår mandarinlärare som visade sig vara fantastiskt duktig på kalligrafi. Det var precis lika svårt som jag räknade med att det skulle vara. Kanske skulle det bli lättare om man fick instruktioner om hur man balanserar tecknet på pappret för att det inte ska se skevt ut, men några sådanna fick vi inte såklart. Det är inte så den kinesiska pedagogiken fungerar. Du gör som läraren tills läraren tycker du förtjänat mer handledning, vilket inte är så lätt att uppnå på 60 minuter. Först fick vi göra tecknet för 1, sedan 2 och självklart 3. Där efter höjde han ribban lika hastigt som han gör på de muntliga lektionerna genom att få oss att teckna tecknet för kärlek och vacker. Enormt svårt! Nedan kan du se resultatet av mitt tecknande, jag tror att jag klarade det bättre än många andra och sämre än vissa andra. Hur tycker du det ser ut?
image

Efter kalligrafin skulle vi få en lektion i Thai Chi. Eftersom jag tränat Thai Chi under väldigt pedagogiska lärare med enorm kunskap hemma låg ribban högt. Lärarinnan vi hade visade sig inte nå upp till den nivån. Hon började med att förklara vad thai Chi är på knagglig engelska och där efter skulle vi få börja på rörelsemönstret (eller formen som det kallas) självklar skulle vi köra den så kallade 24-formen. Det är samma form som alla tränar inom Thai Chi. Det var verkligen smärtsamt att stå där i hallen och se hur dåligt hon lärde ut och hur hemsk förklaringarna var. Kanske var det för att jag vet hur roligt kampsport faktiskt är om man har en bra tränare som kan motivera och inspirera. Här står hon och ska försöka ge ett gott första intryck av något jag älskar att spendera tid på och sabbar det totalt. Jag kände att det fanns så mycket jag ville säga, för det finns massor med intressanta saker att veta om Thai Chi. Jag ville så hjälpa till med instruktionerna för att kanske göra det lite roligare och lättare att förstå för mina kurskamrater, men självklart kunde jag inte med det. Varför skulle någon av mina kurskamrater ta mitt ord före hennes, de vet ju inget om mina kunskaper på det området. Därtill hade det varit oförskämt. Om jag ledde en träning och någon elev började hjälpa till utan att jag bett om det skulle jag själv bli rätt lack. Vi kom såklart inte så många rörelser i 24-formen innan ”lektionen” var slut. Jag kände att jag längtar tillbaka till träningen hemma. Jag kan inte riktigt träna här eftersom det är så fruktansvärt kallt ute och inte känner till någon direkt idrottshall på campus. Kanske skulle jag fråga om en. Jag behövde i alla fall en varm dusch efter den smärtsamma ”lektionen”, så jag gick upp till rummet och tog av mig kläderna. Väl inne på toaletten skruvade jag på kranen och upptäckte att det inte fanns något varmvatten – typiskt! Det fick bli en kort och iskall dusch istället.

Middag kom härnäst. Under den diskuterade alla vad som skulle ske på kvällen. Oskar och jag ville som vanligt ut och hitta på något speciellt. Oskar behövde ett par nya jeans och jag ville ha en mössa så vi bestämde oss för att åka iväg till en del av Beijing som Oskar har besökt tidigare. Många av de andra ville såklart festa, men också sjunga karaoke.

Oskar och jag satte oss på tunnelbanan och åkte iväg till stället han tidigare bott på. 8 stationer senare var vi framme och började gå ner längs huvudgatan som var kantad med säljare av olika slag. Snart kom vi fram till ett stort varuhus vars källare vi gick ner i. Det låg en matbutik där som innehöll massa roliga saker. Vi ville ha något att dricka så vi sökte bland hyllorna och hittade tillslut Pineapple beer, alltså annanasöl ! Det lät alldeles för spännande för att låta bli så vi köpte varsin och gick vidare ut på gatan igen. Jag måste säga att det var en överraskande god kombination med öl och ananas! Väldigt gott! Det är en sådan sjuk kombination som pepparkakor och blåmögelost, det bara funkar tillsammans lixom.

image

Nästa enorma varuhus låg några 100 meter ner för gatan. Vi gick in och sökte upp en HM butik. Oskar hittade ett par byxor och jag letade fram en passande mössa. Jag spanade faktiskt på samma mössa hemma i Borås, men där kostade den 250:- vilket var lite mycket för en mössa. Här kostade den dock 45:-, så jag tog den. Oskar ville ha ett bälte också, så vi bestämde oss för att fråga efter det på mandarin. Jag slog upp bälte i Google translate på min mobil – Yāodài. Där efter sökte vi upp en säljare och sa ” Wǒ mǎi Yāodài ” Vilket betyder Jag ville köpa ett bälte.. Typ. Säljaren förstod i alla fall och bad oss med ett leende att följa med. Därefter hittade Oskar ett bästa han ville ha och vi betalade innan vi gick ut. Det är väldigt bra med Visa-kort .

Med våra påsar från HM stannade vi till vid en bar som hade massa olika drycker. Allt ifrån juice till grönt te med mintsmak och is. Jag försökte förklara för den lilla tjejen som stod bakom kassan att jag ville ha en mangojuice. Hon skrattade eftersom jag pratade mandarin och de lät säkert inte jättebra, men hon förstod och tog min beställning. Där efter var det Oskars tur. Han valde det gröna tet med mintsmak och beställde det på mandarin. Återigen skrattade hon lite blygt och tog hans beställning. Hon frågade oss båda något och vi antog att hon ville veta om vi ville ha något mer. Vi sa ” Bù, xièxiè ” och hon fnissade igen eftersom det förmodligen inte var svaret hon väntade sig. Oskar och jag satte oss ner vid disken och pratade om allt möjligt under ett bra tag, samtidigt som vi testade lite fraser på tjejen bakom kassan. Varje gång vi sa något sprang hon in i köket och berättade för kockarna vad vi försökte säga. Det hördes skratt ifrån köket. Det är en väldigt rolig känsla att prata Mandarin, även om det är dålig mandarin. Det är också väldigt roligt att se hur glada Kineser blir när vi försöker sätta oss in i deras kultur. De skiner lixom upp och blir väldigt hjälpsamma. Pratar man inte mandarin blir man behandlad som luft ungefär. Ingen tittar på en och ingen bryr sig om en. Det är väldigt annorlunda om jag jämför hur det var för ett par år sedan.

Efter ett par timmar bestämde vi oss för att besöka Beijing Olympic Stadium som bara ligger några stationer från Campus. Redan vid stationen där vi klev av möttes vi av bilder på idrott och sporter. Trappan som ledde upp från tunnelbanan leder direkt in på området där Stadion ligger. Det var en häpnadsväckande upplevelse att gå ut på den enormt stora paradgatan eller paradtorget. Det första vi möttes av var en man som blöt ett snöre med drakar som sträckte sig så högt upp i smoggen att vi inte kunde se vart den slutade. Längre bort skymtade arenan som lyste i olika färger. Tydligen ska man besöka den på kvällen som vi gjorde, eftersom de har olika ljusshower på stadion när mörkret faller. Vi gick och gick på den enorma gatan som nästan var helt folktom. Ju närmare vi kom, desto större blev stadion. När vi var 20 meter ifrån den var det nästan svårt att uppfatta hur stor byggnaden är. Jag tog massa bilder, men inget gör den rättvisa. Det är så enormt stort att det inte känns som att man rör på sig om man fäster blicken på stadion samtidigt som man går omkring – imponerande!

image

image

Vi gick omkring någon timme och åkte sedan tillbaka till campus. Vi tog en sväng förbi baren där vi misstänkte att folk skulle sitta och mycket riktigt var det ett jävla liv när vi klev in. Tydligen hade de hållit på länge med drickandet. Både jag och Oskar kände att vi låg lite för långt efter för att haka på till någon karaoke klubb. Vi satte oss ner med en australiensisk tjej som heter Stephanie och pratade med henne istället. Vi beställde in lite pommesfrites och tog varsin öl. När klockan var 00:43 gick vi hem och la oss. Min rumskompis Jan var fortfarande inte hemma när jag gick och la mig och jag vaknade inte när han kom hem.

+Andreas Sjöblom

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *