Sitter på tåget till Qu Xian med Mathew

När jag skriver detta sitter jag på ett tåg till Qu Xian i Sichuan-provinsen tillsammans med min nya kollega Mathew. Han är ingen pratglad kille precis. Han kanske bara är blyg, vad vet jag. Vi kommer i alla fall sitta på det här tåget i 26 timmar tillsammans. han har bara varit i Peking en vecka men är redan sjuk, snörvlar och har sig. Jag som trodde att jag äntligen skulle slippa alla hostande och snörvlande människor! Det känns som att en övre makt bestämt sig för att jag minsann ska bli sjuk. Att mitt immunförsvar har stått pall såhär länge är inget mindre än ett under.

I min förra video nämnde jag att Anthon, August och jag skulle åka på samma tåg men så blev det inte. 10 personer som skulle söder ut hamnade på ett tåg och jag hamnade tillsammans med Mathew på ett annat. Det känns aningen drygt för det hade varit kul att vara några fler. Men men.. tåget vi åker på har en mellanklass och en ekonomiklass, vi åker i mellanklassen. Det innebär en hytt utan dörrar med 6 sovplatser, två våningssängar med tre bäddar i varje. I min hytt har jag alltså en snörvlande britt, en nynnade kinesisk affärskvinna som heter Wo Feng Jao (jag frågade efter hennes namn på kinesiska) och ett kinesiskt par i medelåldern som äter mycket mat. Det kommer bli ett intressant dygn! Det är i alla fall lugnande att känna tåget gunga fram och tillbaka.

Jag känner mig väldigt urladdad. Det var tungt att säga hej då till Oskar och de andra som jag kommer sakna. Jag försökte att inte göra avskedet för utdraget. Vad jag är påväg till vet jag inte alls. Det är en skola med 4000 elever och jag kommer att undervisa 15 timmar i veckan med klasser på 60 elever i varje. Jag kommer bo i en delad lägenhet med eget sovrum. Det känns okej i alla fall. Att ha ett rum där jag kan stänga in mig har jag saknat. Det är väldigt tärande att inte ha någon privat plats att vara på.

image

Jag fick lite panik igår när jag tänkte på att nästan all utbildning vi fått har varit vinklad mot elever som från 5 till 11 år och nu ska jag utbilda elever som är 15 till 18 år. Jag har ingen riktig koll på vad jag ska göra med 60 stycken 17 åringar. Lekar kan man nog köra, men i något mer avancerad tappning. Där emot sätter storleken på 60 elever stop för det. Att administrera en lek med så många elever helt själv känns lite långt borta. förmodligen finns det någon lärobok att följa, men det vet jag inget om. Jag hoppas på att det är bra kollegor på skolan som är välkomnande och snälla

+Andreas Sjöblom

4 reaktion på “Sitter på tåget till Qu Xian med Mathew

  1. Lycka till Andreas!
    Det är nog första gången under ditt bloggande som du inte riktigt har allt under kontroll och är lite orolig… Men det kommer gå såååå bra gör du är en så positiv människa. Var rädd om dej och ha en trevlig Alla Hjärtans dag var du än är. Kramen

  2. Alltid jobbigt men avsked och det suger nog mer när man inte vet vad det nya ”livet” kommer att innebära. Ett litet eldprov – men som stenbock ( o tiger?), så kommer du att fixa detta ! Vi håller tummarna för dig och det blir säkert bra med Mathew också – han är troligen oroligare än dig för det nya. Du ligger ju lite före eftersom du fått träna lite.
    Kramar från oss här hemma.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *