Vår första dag i Peking!

Sådär ja, då sitter jag åter igen på ett hotellrum för mig själv. Efter ett par riktigt stressiga – men riktigt roliga – dagar har jag äntligen fått lite tid för mig själv.

Senast jag skrev satt jag på ett hotell i Peking och väntade på att Oskar skulle komma och möta mig, vilket han såklart gjorde på avtalad tid. Efter vårt möte bestämde vi att vi inte skulle stanna i Peking över natten utan istället dra vidare till hans hemstad Shenyang under natten via ett nattåg. Både jag och Oskar älskar idén om nattåg. Man kommer dit man ska under tiden som man sover samtidigt som man inte behöver betala för något hotellrum – två flugor i en smäll!

Vi började med att boka biljetterna till nattåget, vilket gick på ungefär 200:- per person. Priset är ungefär samma som när jag var Kina senast. Hotellet Chong Wen Men ligger rätt nära Pekings Centralstation så vi gick dit, därefter lastade vi av våra väskor på hotellet jag stannade på för att kunna röra oss lite friare i Pekings tunnelbanesystem! Tidigare kostade det 2:- att åka vart man ville i Peking via tunnelbanan, nu är det någon krona dyrare beroende på vart man ska.

IMAG1327Vi valde att åka till det berömda Silkmaket först – shoppingcentrumet som har allt för människor som vill köpa billiga piratkopior av kläder och accessoarer. Vi märkte dock snabbt att mycket har hänt med vårt kära Silkmarket just för att det är så berömt bland turister. Silkmarket som förut var en myllrande djungel av försäljare som stod och skrek åt en är idag ett mycket finare shoppingcentrum där fokus ligger på att sälja olika kinesiska märken, inga piratkläder eller liknande. Detta var såklart en stor besvikelse för oss båda! I vissa butiker kunde vi fortfarande hitta lite piratade produkter, men dessa gömdes undan mycket väl av försäljarna. Jag bestämde mig för att köpa lite presenter hem (jag berättar inte vad ifall de läser detta just nu). Prutandet (som annars brukar gå rätt bra) gick väldigt trögt. Säljaren la sig väldigt högt i pris, vilket inte brukade vara ett problem. Försäljare på silkmarket har ju alltid velat få sålt sina produkter. Denna gång höll de dock sitt pris väldigt hårt, även när vi lämnade butiken i protest vägrade försäljarna gå ner mer i pris. ”Can’t go any lower! This is good quality now. Before quality was bad, now good!” fick vi höra av försäljarna. Bevisligen har ägarna av centret försökt ”branda om” Silkmarket till något vackert och statusfyllt, vilket absolut är tråkigt. Det är ju samma skit som säljs, fast i lyxigare butiker.

IMAG1317Vi lämnade Silkmarket och gick vidare för att besöka Beijing International School of Business and Economics – universitetet där vi båda läste till lärare under 2014. Vi tyckte både att det hade varit fantastiskt att få återuppleva skolan vi möttes på, fast under sommaren med fullt av studenter runt omkring. Vi gick rakt förbi vakterna, har man ett vitt ansikte så är det ett väldigt starkt passerkort i detta landet… Rakt in i matsalen spatserade vi.

Den var helt full med studenter, vilket var väldigt ovanligt att se. Till skillnad från när vi var där såg maten ut att vara riktigt god! Det är svårt att sätta ord på känslorna vi kände när vi gick omkring på universitetsområdet, nostalgi och en svag längtan om att få skruva tillbaka tiden är så nära jag kan komma.

Efter ett bra tags vandrande och berättande om minnen bestämde vi oss att gå vidare till en restaurang i närheten som vi hittade under vår tid på universitetet. Den låg kvar och såg sig lik ut. Vi beställde lite gamla favoriträtter och några nya, allt var fantastiskt gott. Jag har kommit fram till att jag gillar maten i norra Kina mer än maten i södra Kina. Maten i norr är mycket mer lik den maten som vi får uppleva på bra Kinarestauranger hemma i Sverige, samma smaker och samma utföranden.

När vi smält maten bestämde vi oss för att ta en tur på himmelska fridens torg, något som visade sig bli lättare sagt än gjort. Under sommarmånaderna invaderas Peking av turister – från Kina. Det är så mycket folk överallt att det är omöjligt att besöka någon stor turistattraktion. Det gjorde att vi vandrade vidare till shoppingdistriktet Wang Fu Jing och spenderade några timmar där, inget att berätta om egentligen. Eftersom vi är goda vänner som inte setts på länge pratade vi mest med varandra. Det spelade ingen större roll vart vi var.

IMAG1330Klockan tickade på och vi blev snart hungriga igen. Via appen TripAdvisor hittade vi en restaurang med toppbetyg från mängder av användare. Restaurangen serverar Kinas bästa pekinganka, vilket visade sig vara helt sant efter 40 minuters väntan på att få bord – helt klart värt! För 199:- fick vi en hel grillad anka med tillbehör, plus upplevelsen att få se en riktigt skicklig kock skära upp ankan vid vårt bord. Själva idén är att man äter ankans kanderade skinn och fettlager med socker, vilket blir som läckert godis som bara smälter i munnen. Ankans kött lägger man på en tunn liten pannkaka som man packar ihop med sojasås, vitlök och ibland mynta. Resultatet blir en fantastisk smakupplevelse som inte kan återfinnas någon annan stans i världen. Pekinganka är fantastiskt gott! Vi blev mycket nöjda med besöket och var klart eniga om att restaurangen (som heter Siji Minfu Restaurant – Peking Roast Duck – Dengshikou) var värt sitt höga betyg på Trip Advisor!

 

Mätta och belåtna var det dags att åka till centralen för nattåget till Oskars hemstad – Shenyang!

+Andreas Sjöblom

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *